I sammanhanget kan jag återigen citera några reflektioner från en kunnig och lång tid anställd migga:
Det är helt rätt att en asylsökande får permanent uppehållstillstånd på grund av anknytningsskäl om det rör familjen (make/sambo, barn). Däremot har i princip samtliga länder utom Sverige vissa krav på personen som redan finns i Sverige. Kraven, som är normala att ställa, är att den anhörige i Sverige har tillgång till egen bostad (alltså inte andrahandskontrakt) och ett arbete som han/hon kan försörja hela familjen på. Det är också vanligt förekommande att ställa integrationskrav på den anhörige i Sverige, som exempel att vederbörande går i utbildning för att lära sig det mottagande landets språk.
Det är alldeles för mycket förfalskade handlingar bland asylsökande. Det är så typiskt svenskt att det kan uppstå i Sverige. Och det är så typiskt svenskt att tycka, att om någon säger något, som till exempel ”jag är från Irak”, så är det detsamma som fullgod bevisning!
Det där med att vara blond och blåögd är som bekant inte ett internationellt tecken på att tillhöra intelligensaristokratin. Det är snarare ett tecken på att man är dumnaiv. Kravlösheten hänger också ihop med förmyndarmentaliteten. Det som går först är inte den egna förmågan att arbeta och utvecklas, utan välfärdssystemens vara eller inte vara. Vi har ju inte mycket till krav på oss själva, så varför ska vi då ha det på andra.
