Det kan vara nyttigt att i asylhanteringsdebatten också ta del av miggorna berättar. Eller egentligen faktiskt nödvändigt, om man vill ha en allsidig bild av detta stora och ödesavgörande område. Men inga stora medier har varit intresserade av att visa asylsystemen inifrån, inga andra än den här bloggen verkar ha släppt fram miggorna och låtit deras röster höras. Under kategorirubriken Asyl&Migration finns en hel del av exempel. Här är en liten inblick, en glimt, av hur det kan gå till på MIG och av vad miggorna får stå ut med, berättat av en av dem:

Det är så här att vi på Asyl på Migrationsverket (MIG) får samtal från människor, oftast män (men ibland även kvinnor), både etniska svenska och nysvenska, som tycker att de ska kunna lämna tillbaka en maka/make till verket. Alltså ungefär på samma sätt som en dammsugare som man har köpt på Överskottsbolaget med garanti men som inte hållit måttet. Då ska vi på verket se till att varan skickas tillbaka till tillverkaren i Thailand, Asien, Ryssland eller något land i Afrika, så snart som möjligt eftersom de aldrig vill se denna vara igen i Sverige.

Jag har blivit kallad ”jävla f- – – a” och hotad till livet av dessa ”referenter” bara för att jag beviljat tillstånd till deras defekta dammsugare antingen på grund av asylskäl eller på grund av att de hittat en ny partner. Varför inser dessa vuxna personer inte att de har ett eget ansvar när de gifter sig och tar hit människor?

Detta är allmänt känt på Tillstånd. Oss på Asyl drabbar det bara undantagsvis, när ”varan” söker asyl, som ett nödrop. Oftast får dessa stackars människor inte asyl men under tiden träffar de kanske en ny man (eller kvinna) som verkligen vill ha dem och då får de, enligt nuvarande regler tillstånd på ny anknytning. Just då brukar den tidigare maken/makan ringa upprörda samtal till oss och mena att personen i fråga inte ens ska få bo i samma land som han eller hon och att det är verkets ansvar att se till att han/hon försvinner från Sverige för gott och det omedelbart.

Hur det kommer sig att dessa människor tror sig besitta en sådan makt att de till och med kan bestämma var deras ex-makar ska bo, det förstår jag inte. En gång frågade jag en sådan ”referent” vad han egentligen hade emot att hans f.d hustru hade fått PUT (=permanent uppehållstillstånd) på ny anknytning och hade hittat en ny man som hon var lycklig med. Det skulle ha kunnat hända honom också om han hade skilt sig från en kvinna som var svensk medborgare eller hade PUT i Sverige. En sådan kvinna hade han ju inte kunnat hota med att hon ska skickas tillbaka. Jag sa till honom att han inte äger ärendet och om hans f. d fru hade skäl att få tillstånd så var det vår plikt på verket att bevilja det. Han äger inte oss och han får inte ens veta av oss vad hans ex-hustru har för sig nu, verket skickar inte omedelbart tillbaka henne per express till det gamla landet därför att hon inte motsvarade hans förväntningar. När jag sa så till en som ringde blev han otrevlig och kallade mig för både det ena och det andra.

Men jag har också fått e-post från en etnisk svensk, en högutbildad man, som frågade om verket kan skicka sina tjänstemän till hans bostad därför att han hade bråkat med sin utländska hustru och nu ville han skiljas. Därför tyckte han att verket, som ju hade beviljat hustrun tillstånd (efter hans önskemål och efter många bittra brev från honom till verket angående den långsamma hanteringen) nu också måste vara ansvarigt för att relationen inte höll och även vara ansvarigt för hennes avlägsnande från villan. Själv hade han givetvis inget ansvar och i och med att han ville ta hit en ny kvinna från utlandet som han hade träffat så ville han att den gamla skulle kastas ut från hans villa med verkets hjälp. Sedan måste hon också sättas på första bästa plan från Sverige eftersom han hade tröttnat på henne. Det ansåg han att verket var skyldigt honom, på något vis. Jag svarade honom att visst, vi påbörjar ett ärende om återkallelse avseende hustruns uppehållstillstånd, men vi rycker inte ut till bostaden eller löser hans problem på annat sätt. Då fick jag höra f-ordet igen…

© Denna blogg. Citera gärna men ange källan.