Jag har tidigare skrivit om den iranska kvinnan Shohreh Eilbeig och hennes lille son Arvin, född i Sverige i december 2003. Många, främst Hallands Nyheter men också Sveriges Radio, har uppmärksammat den här mammans och sonens belägenhet.
Nu har Migrationsöverdomstolen, högsta instans i asylärenden, meddelat att:
”Migrationsöverdomstolen finner att det som har kommit fram i målet inte utgör skäl för att meddela prövningstillstånd.”
Ingen hänsyn har tagits till att Shohrehs och Arvins fall bedömts på olika grunder av Migrationsverket resp Migrationsdomstolen och att man hos Migrationsverket hävdat att hon är gift och därför inte riskerar att lida skada om hon och sonen återvänder till Iran medan man hos Migrationsdomstolen konstaterat att hon ”fått ett utomäktenskapligt barn” vilket givetvis inte accepteras i Iran.
Så vad händer nu med Shohreh och lille Arvin, född i Sverige och drygt fyra år gammal? Eftersom fallet inte tas upp till prövning av Migrationsöverdomstolen, vart ska då Shohreh vända sig för att få det sitt fall prövat när Migrationsverket och Migrationsdomstolen har olika åsikter – som har avgörande betydelse för om hon kan återvända till Iran – i frågan om huruvida hennes son är född inom äktenskapet eller inte? Europadomstolen? Och hur ska Shohreh och Arvin leva under den långa tid på 1-2 år som en hantering i Europadomstolen tar?
Med en dåres envishet upprepar jag vad jag så många gånger tidigare sagt och skrivit: Migrationsverkets hantering av asylsökande har havererat. Massor av ”fel” människor beviljas uppehållstillstånd i Sverige efter en mycket kort handläggningstid (även terrorister) och utan bevis för vilka de är och varifrån de faktiskt kommer, medan andra likt Shohreh och många med henne som vistats i landet i 4, 5 år eller längre och blivit felhanterade av myndigheterna, tvingas leva i en icke-värld, ett Ingenmansland. Den ”individuella” och ”rättssäkra” prövningen som verket ofta talar om existerar helt enkelt inte för alla.