Att beslå en Migrationsverksanställd med fel är svårt, nästintill omöjligt. Ungefär som att bevisa att en kvinna i ett strängt muslimskt land har varit otrogen: man måste ha minst fyra vittnen till handlingen. Har man inte fyra vittnen till att en migga skrikit eller på annat sätt varit oprofessionell mot en asylsökande (och OBS! asylsökande räknas ungefär som kvinnor i muslimska länder: deras röster räknas inte och om de räknas så räknas de på sin höjd som en halv röst) så har det man säger ingen betydelse.
Vid två tillfällen har en person som vi kan kalla A skrivit till Migrationsverkets sökandeombudsman och delgett synpunkter på två handläggare som vi kan kalla X och Y. Enligt en enhetschef på MIG kommer A med andrahandsuppgifter. Men vad A framfört är sådant han hört från 25-30 personer som under flera år, oberoende av varandra, kommit till honom med sina förstahandsuppgifter. A säger att de asylsökande knappast är i en sits där de kan boka tid hos handläggaren för att framföra kritik mot hur de blir bemötta. I stället kommer de till A som får höra samma sak gång på gång från flera olika källor. Och när inte bara A utan även representanter för Röda Korset och Svenska Kyrkan upplever detsamma, då måste det föras fram.
Men inget annat händer på MIG under de ca 1,5 år sedan både A och jag slog larm om de två handläggarnas agerande. Eftersom vi inte haft fyra vittnen eller – som min klient gjorde i fallet med den synskadade irakiern som blev utskälld av enhetschefen på MIG – har spelat in spektaklen som förevarit (fllaxande med armarna och hånfulla uttalande om att "nu ska du ut och flyga" när asylsökande fått beslut om avvisning m.m.), så har MIG:s interna utredning – som vanligt – kommit fram till att ingen har felat, inget av det A påtalat har hänt.
Mina frågor och kommentarer till MIG är:
Det är ca 1,5 år sedan dessa frågor (om handläggarna i Z) först togs upp. Fortfarande har inget annat hänt att en synnerligen långsam intern utredning kommit fram till – ingenting. Massor av människor har varit inblandade, massor av mejl och annan korrespondens har förevarit och många samtalhar ringts om detta. Det duger inte!
Att påstå att A kommer med andrahandsuppgifter och därmed förringa det han för fram, det är mycket lågt. Jag har också vid mängder av tillfällen fört fram vad asylsökande berättat och om det är den åsikten Migrationsverket har att sådana som A och jag själv kommer med andrahandsuppgifter när vi företräder asylsökande som aldrig själva kommer fram varken till någon sökandeombudsman eller någon annan, då är det riktigt illa. Det innebär att man insinuerar att a) A i detta fall inte hört rätt eller inte förstått vad 25-30 personer säger eller b) att MIG anser sig veta att 25-30 personer inte talar sanning när de berättar om sina upplevelser för A. Jag vill gärna veta vilketdera alternativet – eller om det är båda – som ni anser passar in på A:s berättelser som ju avfärdats med att inga fel begåtts.
Dessutom: är det vettigt att det ska ta 1,5 år och sysselsätta massor av människor och resultera i mängder av papper för att komma fram till att asylsökandes berättelser om otrevligt och oempatiskt och oetiskt agerande bland handläggare inte betyder något, inte är sanna?