Den här texten skriver jag som ett led i en långvarig strävan att (så gott det går…) visa att mycket av det som händer på asylområdet varken är svart eller vitt utan svart och vitt. Och hur viktigt det är att man rapporterar korrekt och sanningsenligt (så gott det går…) och inte ensidigt och/eller med en egen agenda eller en viss vinkling. Det är mycket svårt, och hur man än gör så finns det alltid de som kritiserar och finner anledningar att stämpla det man berättar på olika sätt, beroende på från vilket håll de ser på saken. Men jag skriver ändå, och jag skriver så sanningsenligt jag kan, och så objektivt jag kan. (Läs mer under kategorirubriken Asyl&Migration). Alltså:

Flera medier har rapporterat om den svårt parkinsonsjuka John Olasupo från Nigeria som fått avslag på sin asylansökan. Han återsändes nyligen från Sverige men kom tillbaka igen från Nigeria och har nu fått permanent uppehållstillstånd i Sverige.

John Olasupo kom till Sverige för fyra år sedan, från en del av Nigeria där han hävdar att han förföljts för sin kristna tro. Under tiden i Sverige har han drabbats av en snabbt framskridande Parkinsons sjukdom som gör det omöjligt för honom att klara sig själv och till exempel klä sig, äta och öppna sin medicinburk.

John Olasupo fick avslag på sin asylansökan 2007 och borde förstås då, genast, ha lämnat landet (innan han blev svårt sjuk). Detta sagt på grundval av att myndigheterna inte funnit att han har asyl- eller skyddsskäl och utan att ha tagit del av handlingar etc för att kunna ta ställning till om det beslutet var korrekt eller inte. Han har dock blivit kvar här, blivit sjuk och med tiden blivit allt sjukare. Men sjukdom i sig är inget asylskäl enligt utlänningslagen, och myndigheternas beslut att avslå hans ansökan stod fast.

För ett par veckor sedan hämtade polisen honom och förde honom till Migrationsverkets förvar i Gävle för avvisning. Då var han mycket svårt sjuk och läkare hade ansett att han inte kunde skickas på en så lång resa. Att här nu faktiskt förelåg starka ”synnerligen ömmande omständigheter” tog myndigheterna ingen hänsyn till.

Men Nigeria vägrade ta emot John Olasupo och han togs därför tillbaka till Sverige. Och nu har Migrationsverket beviljat honom permanent uppehållstillstånd, vilket framgår på Migrationsverkets sajt under rubriken Svårt parkinsonsjuk får stanna.

Kommentarer:
1) John Olasupo borde ha utvisats för länge sedan – direkt efter att beslutet kom att han inte beviljats uppehållstillstånd i Sverige.
2) När myndigheterna inte skötte sitt jobb och utvisade honom direkt, och han blev så svårt sjuk att han överhuvudtaget inte klarar något själv, borde han ha fått stanna på grund av ”synnerligen ömmande omständigheter” och inte utsatts för den långa resan till Nigeria, mot läkares uttalande.
3) När han, trots allt, sändes till Nigeria, borde Sverige inte ha accepterat att landet vägrar ta emot sin egen medborgare.
4) Och när han sedan återkom till Sverige – efter att Sverige accepterat att Nigeria inte tar emot sin egen medborgare – var det enda rätta att bevilja honom uppehållstillstånd. OBS! på grund av verkställighetshinder, inte på grund av sjukdom.

Det ska bli intressant att få reda på vad Sverige kommer att vidta för  diplomatiska eller andra åtgärder mot Nigeria för att de vägrade ta emot sin medborgare. Och att få veta varför Sverige accepterade detta och tog med sig en person tillbaka hit igen, som klart och tydligt efter flera myndighets- och domstolsbeslut inte hade rätt att vistas i Sverige. Hoppas att medierna som tagit upp fallet följer upp och rapporterar om vad det svenska utrikesdepartementet – eller eventuellt justitiedepartementet – har gjort i det här fallet.

Till slut: Rent medmänskligt, oavsett alla juridiska turer och misstag från svenska och nigerianska myndigheters sida, kan man bara önska att den här svårt sjuke unge mannen får den vård och den hjälp han behöver. Och hoppas att det finns mediciner som kan mildra hans svåra symptom så att han kan leva ett något så när drägligt liv.

© Vid citat ur min text, var vänlig länka hit
så att hela texten kan läsas och inte bara
lösryckta ord eller meningar.