Kurder från norra Irak som fått avslag på sina asylansökningar och därmed inte har rätt att stanna i Sverige, ska nu utvisas till Bagdad. Detta eftersom de inte tas emot av sina egna i det betydligt lugnare och välmående norra Irak (Kurdistan). Trots att det går direktflyg till staden Erbil från de flesta större städer i Europa inklusive Stockholm (två dagar i veckan) och Köpenhamn (en dag i veckan). Och trots att regeringarna i Sverige och Irak tecknat avtal om att återvändande irakiska medborgare ska tas emot. Nu återsänds kurderna alltså till Bagdad och sedan blir det deras egen sak att ta sig vidare till norra delen av landet. Det handlar om cirka 1.700 personer som inte lämnat Sverige efter att deras asylansökningar slutgiltigt avgjorts och de har meddelats avslag på sina ansökningar. Deras ärenden ligger hos polisen som ska börja tvångsutvisa dem.
En sådan utvisning skedde för några veckor sedan när en man från Sulaymania återsändes till Bagdad och sedan eskorterades av irakisk polis till sin hemort. Läs en artikel om fallet i Gefle Dagblad där det bland annat sägs: "Att ta sig dit från Bagdad är en lång och farlig resa". Det är verkligen svårt att förstå att hans eget folk inte lät honom komma hem med direktflyg till norra Irak…
I samma artikel i GD säger en fp-politiker i Gävle, Ismail Osman att: "Det blir jättesvårt för dem som kommer tillbaka till Irak efter sju eller åtta år i Sverige. De har ingenting kvar och det blir omöjligt för dem att starta ett nytt liv."
Men det är väl ändå att underskatta folks – både svenskarnas och de kurders som det gäller – intelligens att påstå att det skulle vara "jättesvårt" för en person att återkomma till sitt eget hemland efter sju år, ett land där han kan språket och sederna och där han har växt upp. Betydligt svårare måste det ha varit att komma till ett fullständigt främmande land som Sverige – och det klarade mannen. Sådana här argument håller förstås inte. Speciellt inte när hundratals, tusentals kurder som har fått uppehållstillstånd i Sverige – och även sådana som inte fått det – reser i skytteltrafik med Atrosh Air till sitt land.
Kurderna säger sig "av princip inte vilja ta emot dem som inte vill återvända av fri vilja". Men det är ju knappast upp till dem att styra den svenska asyl- och invandringspolitiken genom sina "principer" och genom att vägra att respektera ingångna mellanstatliga avtal. Varje stat är enligt internationella konventioner skyldig att ta emot sina egna medborgare – vilket Irak alltså gör. Varken kurder eller några andra kan hitta på egna regler och ställa krav på Sverige att behålla människor här efter att deras asylansökningar har prövats och avslagits i landets rättsliga instanserna.
Svensk lag gäller givetvis alla. Sverige har också "principer" och en av de rättsliga principerna är att den som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i Sverige ska lämna landet. Samma lagar gäller förresten i alla länder: ingenstans i världen kan man först prövas enligt lagen och få avslag på ansökan om uppehållstillstånd och sedan ändå själv "välja" att stanna kvar! Så fungerar det inte i något land och inte heller i Sverige.
Asylprocessen måste göras mer rättssäker. Här finns mycket i övrigt att önska och mycket att klaga på. Asylprocessen måste också vara tydlig. Det är den såtillvida att det är reglerat i lag att man ska lämna landet om man får avslag på sin ansökan. Individuell prövning som i varje enskilt fall är grundad på för tillfället rykande aktuell information om situationen i landet som den sökande kommer ifrån ska enligt lag göras. Inga slentrianavslag på grundval av halvårsgamla eller äldre rapporter och inga kollektiva lösningar är tillåtna. Men när processen är slut och om beslutet är negativt kan man inte själv välja att sätta sig över lagen och stanna kvar i Sverige.