Avidentifierad, autentisk journal för asylsökande, icke kriminell man som frihetsberövats och hållits inlåst sedan början av året på en av Migrationsverkets förvarsenheter

050315
M har depressionstillstånd tidvis. Upplever att han blir en annan person, upplever att han förflyttas till annan tid och rum. Växlar mellan tillstånd av psykotisk karaktär och verklighet. Är rädd att dö om han återsänds till hemlandet, rädd att torteras som han blev torterad förut genom att bli hängd från taket, få elchocker, tortyr mot huvudet. Han har varit med om att återuppleva då han låg på operationsbord och hans huvud opererades efter tortyr. Upplever att han varje dag lever på lånad tid och att han varje dag kan dö.

050329
M har kraftiga återupplevanden av tortyr och svåra livssituationer i hemlandet. Upplever att han förflyttas i minnet och tanken så att han är där igen, i tortyrsituationer i hemlandet. Detta händer ”varje timme” dagtid enligt M, och också nattetid. M berättar om den tortyr han utsattes för: elchocker, hängning, bodde i mycket trångt rum där det inte gick att ligga ner och råttor sprang i rummet. Han berättar om politisk förföljelse mot hans familj, mot föräldrar och släktingar och att modern avled efter kraftig misshandel. M berättar också om den oerhört starka rädsla och maktlöshet han kände i fängelset och under tortyren. Han är rädd, mycket, mycket rädd att bli tagen av polisen, torterad och dödad, om han återsänds till hemlandet.

050417
M berättar igen om kraftiga återupplevanden av trauma där han upplever sig vara i tortyrkammaren i hemlandet. Han uppger att hans hälsotillstånd försämrats p.g.a. att hans fru börjat må sämre både fysiskt och psykiskt och också p.g.a. att han säger sig ha blivit kränkande bemött av personal på förvaret och att också hans fru bemötts kränkande i samband med besök. Han säger att hans fru har suicidtankar och att om hon tar sitt liv då finns inte hans sista hopp kvar. Han säger att ”det är lika med döden” för honom, att han med säkerhet kommer att dödas om han återsänds till hemlandet och då tycker han att det är bättre att ta sitt liv här.

Han vill få flytta till en annan avdelning för att han tror att han trivs bättre där och kommer ifrån personal som behandlat honom kränkande. Han är tacksam om jag talar med personalen om detta.
Jag bedömer att M lider av depression och har PTSD-symptom (PTSD = posttraumatiskt stresssyndrom).

050802
M säger att han blev mycket sämre psykisk efter att han förts till hemlandet. Berättar att han ofta nu upplever att han försätts tillbaka i tortyrsituationer och att han ”kommer in i en annan verklighet”. Säger att han ”tuppar av från det vanliga livet” och upplever också i mardrömmar att han igen försätts i tortyrsituationer”. Har ont i kroppen när han vaknar. Blir rädd att bli ”galen” och får kraftig hjärtklappning i dessa situationer. Han säger att dessa upplevelser har blivit värre och intensivare efter han var i hemlandet och att han innan han kom till förvaret kunde uppleva det två gånger i månaden men efter att han kom dit upplever han det minst en gång per natt. Vågar inte sova av rädsla för att få mardrömmarna och somnar vid 7-tiden på morgonen.

M berättar att han gått ner 13-14 kg i vikt under de åtta månader han varit inlåst på förvaret. Säger att han inte kan äta. Jag talar om för honom att det är symptom på depression och att han behöver göra allt han kan för att äta för att på så sätt börja må bättre psykiskt.

M berättar att han upplevde avvisningen till hemlandet som en skenavrättning; ”som att bli hängd och repet höll inte, eller att bli skjuten och skottet gick förbi”. Han upplevde det som att närma sig döden för varje sekund som de närmade sig flygplatsen i hemlandet.

M beskriver att han upplever det som psykisk tortyr att vara på förvaret. Han berättar att han för några dagar sedan försökte ta sitt liv genom att skära sig med en sax men en i personalen stoppade honom. Han säger att suicidtankarna kommer som en impuls då de återkommande minnesbilderna blir för svåra. Vi talar om att inte följa dessa impulser.

050809
M har svårt att komma igång på morgonen och kommer försenad till samtalet. Jag bedömer det som tecken på depression och en följd av att tvingas leva instängd på institution – ”institutionalisering”. Personalen blir mycket upprörd över at han har svårt att komma i gång och ser det som ett nonchalant uppträdande. De kommer och pratar med mig om det efter samtalet. Jag informerar personalen om att det beteende M visar – att ha svårt att komma igång – är mycket vanligt hos patienter inom psykiatrin och det är inte ett nonchalant beteende.

Under dagens samtal talar M om att han blivit kränkande bemött av personal. Personal har sagt att de drar in hans rätt att äta yoghurt. M hänvisar till att doktorn rekommenderat det, att de kan läsa det i hans akt. Efter att personal sett i hans akt att doktorn har ordinerat honom att äta yoghurt får han åter deras tillstånd att äta det. Han berättar också om andra situationer där han upplevt sig ha blivit kränkande bemött – att ha blivit bemött som ett barn, trots att han är vuxen, t.ex. (Psykologens kommentar: ”Det här är något som ofta riskerar att inträffa i institutionsmiljö”). M beskriver att han kämpar för att inte bli institutionaliserad (”att bli som en hund som bara sitter och tackar och tar emot det den får”).

M säger att innan han kom till förvaret kunde jan ligga och grubbla på nätterna, men efter att han kom dit har jan fått kraftiga symptom på PTSD så som ”återupplevanden” och flash backs. Att leva instängd och bli nedsättande bemött av personal ger honom PTSD-symptom. Symptomen har blivit mycket kraftigare. Han säger att de väcker minnen från då han blev torterad i hemlandet. (Psykologens kommentar: ”Att symptom på detta sätt återkommer eller förvärras i situationer där minnen av ursprungliga trauman väcks stämmer överens med aktuell kunskap om hur PTSD fungerar”).

M säger att hans psykiska hälsotillstånd förvärras stegvis. Beskriver att han har kvar samma symptom som tidigare.