Zulmay Afzali skriver i sin gästkrönika på Svenska Dagbladets ledarsida om hur han i år, 2019, första gången medverkade i den traditionella julparaden i skolan där han arbetat i sex år. Ingen självklarhet för en muslimsk, afghansk man…
Ur texten:
När min kollega José i år bad mig ställa upp som ”mexikansk matador” sade jag återigen nej. Att klä ut mig i en främmande kulturs kläder och sätta på mig en löjlig mustasch – nej, det var inget jag som stolt afghan kunde göra. Julen är inte en del av vår kultur och dessutom firar vi aldrig någonting i Afghanistan med parader och shower. För oss är en sådan julparad något av en cirkus.
Och:
Vi som kommit hit från Afghanistan och andra länder har lämnat en helt annorlunda kultur, andra traditioner. Här möter vi ett annat sätt att se på livet, på mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, till och med djurens rättigheter. På demokrati, fred, yttrandefrihet, öppenhet och rätt att följa vilken religion vi vill. Och att älska vem vi vill. De flesta av oss är här för att stanna och ska vi kunna bli en del av Sverige så måste vi anpassa oss. Vara öppna för det nya som sköljer över oss som en tsunami, vänja oss vid ett nytt liv.
Det kommer aldrig att finnas något enkelt sätt att integrera oss. Ännu svårare är det om många av oss inte ens vill göra det. Den som vägrar bli en del av sitt nya land bör återvända till sitt hemland eller flytta till något annat land med en kultur som mer liknar den de lämnat.
På sin sajt skriver han mer om sina tankar kring detta. Ur texten:
Jag har levt i Sverige i nio år nu, åtta år sedan jag fick uppehållstillstånd som flykting. Under två år läste jag SFI, svenska för invandrare. Efter det har jag haft arbete och försörjt mig själv. Betalat min hyra själv, mina tandvårdskostnader, mina läkarbesök. Mina bussbiljetter mitt mobilabonnemang.
Jag tvättar min tvätt i tvättstugan, har lärt mig laga mat och ibland baka mitt bröd själv och i år har jag för första gången varit med och bakat lussekatter! Jag går på biblioteket, jag handlar i second hand shoppen nära mitt hem. Fikar på Espresso House och sitter, som så många andra, med min kopp kaffe och min smörgås bredvid datorn, som jag alltid har med mig, och skriver mina texter eller googlar eller läser nyheter.
Klicka på textrutan för att läsa texten på Svenska Dagbladets sajt.
För ett år sedan skrev Zulmay Afzali också på Svenska Dagbladets ledarsida, då om hur viktiga modersmålslärarna är för integrationen. Fler av hans krönikor och texter finns länkar till här.
Zulmay Afzalis böcker, som getts ut av Mummelförlaget, är väl värda att läsa och lika aktuella och informativa idag som när de kom ut. Klicka på omslagen för att komma till respektive bok.