Klicka på textrutan för att läsa riksdagsfrågan som ställdes den 27 oktober 2023. Svaret ska ges senast den 8 november 2023.
Tillägg till texten nedan från den 25 oktober 2023.
Kort utdrag ur frågan till kulturminister Parisa Liljegren::
Kursen verkar vara ett hopkok av fördomar och politisering. I artikeln beskrivs politiskt betingad felcitering, irrelevanta associationer, anekdotisk information i stället för underbyggd information och andra metodbrister.
25 oktober 2023:
Klicka på textrutan för att läsa mer om fortbildningen på Forum fört levande historias sajt.
Välkommen till en fortbildning för lärare om islamofobi. Du får fördjupad kunskap om islamofobi samt verktyg i arbetet för en mer inkluderande skola. Du får även möjlighet att diskutera utmaningar med att undervisa om och bemöta rasism.
Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln på Fokus sajt.
Henrik Sjögren, journalist och legitimerad gymnasielärare, deltog i denna fortbildning för att kunna berätta om vad och hur svenska gymnasielärare ”fortbildas” om det som kallas ”islamofobi”. Han skriver om en, som det framgår, rätt bisarr upplevelse i tidningen Fokus den 25 oktober. Utdrag ur texten:
Fem dagar efter Hamas terrorattack mot Israel håller Mattias Gardell en föreläsning om islamofobi i kongressanläggningen Waterfront i centrala Stockholm. Utbildningen, som vänder sig till lärare och skolpersonal, anordnas av den statliga myndigheten Forum för levande historia. Gardell är till vardags professor vid Uppsala universitet och vetenskaplig ledare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CFR). Han är en ofta hörd röst genom åren i debatten om rasism och främlingsfientlighet.
Om Gardell kan man på Wikipedia läsa att:
Gardell var under nittiotalet verksam i den ”våldsbejakande och vänsterextrema organisationen Antifascistisk aktion (AFA)”, han var tidigare anarkist men numera föredrar han termen ”frihetlig socialist”. Han var en av initiativtagarna till och ett av språkrören för organisationen Ship to Gaza. År 2010 var han med på ett fartyg som försökte bryta Israels blockad av Gaza och som bordades av israelisk militär, varvid tio turkiska aktivister dödades ”sedan stridigheter uppstått i samband med bordningen”.
På kursen i Waterfront fanns 15 personer på plats, alla kvinnor, och Henrik Sjögren, som alltså är både legitimerad gymnasielärare och journalist. Åhörare deltog också via länk. De får lära sig att islamofobin är intimt sammankopplad med det västerländska samhällsbygget och hur islamofobin tar sig uttryck i Sverige i dag.
– Det här är Ahmed, säger Gardell.
På projektorsduken syns ansiktet på ett alldeles nyfött barn. Från publiken hörs ett sorl av ömma känslor. ”Åh, men gud vad söt”, viskar någon. Gardell berättar att bilden kommer från en nyhetsartikel på nyårsdagen 2011 och visar årets först födda Malmöbo.
Han berättar vidare att dåvarande sverigedemokratiske riksdagsledamoten Kent Ekeroth i samband med publiceringen bloggade om artikeln. Gardell återger: ”Första barnet i Malmö 2011 heter föga förvånande Ahmed. Symptomatiskt för Malmö, symptomatiskt för islamisering, symptomatiskt för den demografiska bomben. Ahmed är ett säkert tecken på Sveriges omedelbart förestående undergång.”
———-
Föreläsaren riktar sig mot publiken och pekar på bilden.– Hur kan lilla Ahmed… ett naket liv… en alldeles nyfödd… (paus). Han kan inte berätta. Hur kan han hota hela landet? Han kan ju inte ens äta själv. Eller gå eller krypa.
Så tas publiken med på en fiktiv resa genom Ahmeds uppväxt. Gardell gestikulerar omväxlande mot bilden och mot publiken.
– Vad ska människor tänka om honom? Han ska komma att associeras med essensen av oroande muslimskhet. Den hinderbana som han kommer uppleva genom att associeras till kvinnoförtryck, tafsande eller terrorism, säger professorn och ställer en retorisk fråga:
– Kan man ens gå till badhuset med en sån här typ?
Och där sitter vuxna människor, utbildade gymnasielärare som undervisar ungdomar, och låter sig ledas in i en tankevärld, som låter sig manipuleras av skicklig ”story telling”. Alla köper nog det här rakt av, alla låter sig inte manipuleras (kan man hoppas), men att många gör det, är inte alls otroligt. Många torde tämligen okritiskt ta in det föreläsaren skickligt för fram (”indoktrinerar på icke seriösa grunder”, kan man tycka). För man vill väl vara ”god”, man måste alltid tänka på ”värdegrunden” och det eviga ”alla mänskors lika värde”. Inte vara kritisk, för då är man ju ”islamofob” och det är bland det värsta man kan vara. Då är man kanske inte ens lämplig att få ha kvar sitt lärarjobb…
Men den här ”story tellingen” som föreläsaren ägnar sig åt, som han spelar på känslosträngar för att pränta in, visar sig halta en aning:
Fokus hittar senare artikeln om Ahmed i Sydsvenskan. Första bebisen i Malmö 2011 hette mycket riktigt så, men det var inte en pojke – utan en flicka och Ahmed var hennes efternamn. Även i citatet från Kent Ekeroth har det blivit knas. Sista meningen – den om att ”Ahmed är ett säkert tecken på Sveriges omedelbart förestående undergång” – återfinns nämligen ingen annanstans. Felkönandet av Ahmed och felciteringen av Ekeroth framstår är intressanta med tanke på att ett pass senare under dagen ska senare handla om hur viktigt det är att lärarna undervisar barnen i källkritik, historiebruk och att återge källor på ett korrekt och hederligt sätt – allt enligt skolplanens föreskrifter.
I artikeln nämns också att föreläsaren Mattias Gardell talar om att ”sex av tio muslimer utsatts för fysiska angrepp”. Här nämner han som hastigast att uppgiften kommer från en undersökning som han själv har gjort…
Artikeln är lång. Jag kan givetvis inte kopiera och publicera hela den långa texten, men här är ytterligare några utdrag. En work shop följer efter föresläsningen. Den leds av högstadieläraren Mirjam Haj Younes, projektledare för initiativet Motståndskraft mot rasism som nyligen har släppt en rapport om den upplevda rasismen i skolor i nordöstra Göteborg – ett område med stor segregation.
Younes berättar att en grupp skolungdomar själva har varit centrala i arbetet med enkäten och rapporten, som finansieras av Socialstyrelsen. De har även blivit utbildade i förståelsen av olika former av rasism, och har enligt rapporten ”fått mer kunskap om den subtila rasismen och kan därmed sätta ord på sina känslor” samt ökad insikt i att ”vithet i sig inte handlar om hudfärg utan om makt”. De har även fått veta att ”många ungdomar inte uppfattar att det som hänt är en form av rasism”.
Kommentar: För mig ter sig detta som att man, av grumlig anledning, uppmärksammar unga, formbara människor på problem som de inte ens tycks ha haft. En sorts hjärntvätt: ”Du har inte upplevt rasism, men det borde du ha gjort”. Vidare i texten:
Av rapporten framgår att ungdomarna i referensgruppen först trodde att de aldrig hade blivit utsatta för rasism. Men ”när bilden av rasismen blev mer nyanserad insåg de att de stött på rasism dagligen”. Bland annat genom ”subtil rasism”. Ungdomarna utformade sedan enkäten och tog med den till fritidsgårdar och mötesplatser och förmådde andra ungdomar att svara på den.
– Vi mutade dem även med godis för att de skulle svara, säger Mirjam Haj Younes.
Kommentar: Det som här berättas låter inte seriöst. Det ter sig snarare som manipulation och påverkan. En enhetschef vid det socialkontor i nordöstra Göteborg som står bakom rapporten, framhåller att den inte är vetenskaplig. På frågan om den kan användas för analyser, till exempel i en fortbildning för lärare, svarar enhetschefen:
– Nej. Vi har inte tagit fram den som ett sådant material. Den har inte syfte att fungera som faktaunderlag.
Men:
Obekymrad om detta använder Younes uppgifter ur rapporten för att ge en bild av rasism och islamofobi i skolorna. Det är lärare och annan skolpersonal som står för den största andelen av rasismen, hävdar hon.
Hon går vidare till lektionens huvudsyfte:
– Jag ska lära er identifiera islamofobi. Och de stereotyper, mikroaggressioner och vardagsrasism som de utsätts för i skolan. Övningen lutar sig inte mot forskning, utan mot egna erfarenheter och samtal med de ungdomar hon möter i skolan och i sitt projekt.
Hon tar upp och påstår saker som:
Man säger inte ”vi hatar muslimer” men man hittar kryphål i lagarna. Man vill i stället förbjuda minareter, man vill förbjuda slöja, man vill förbjuda moskéer.
Som exempel på rasism påstår hon att det är rasism om en lärare har svårt att uttala en elevs namn och därför ber att få använda en kortversion av namnet. Eller om en vit person frågar en mörk person varifrån den kommer. Däremot är det inte rasistiskt om en mörk person frågar en annan mörk person samma sak. Hon menar även att icke-vita elever systematiskt blir utsatta för rasism av skolledningen då de bestraffas mycket hårdare än vita.
– Jag har sett hur vita elever misshandlar lärare och vikarier utan att bli avstängda. Men har en icke-vit elev kastat ett ägg i hemkunskapen blir den avstängd i två veckor.
Hon säger vidare att hon sett liknande saker på flera skolor, men tillägger också:
– Jag säger inte att det är så. Jag vet inte om det finns någon undersökning eller så. Men det är min upplevelse.
Artikeln är som sagt lång. Den är mycket innehållsrik och även om här getts en hel del utdrag ur den så finns det minst lika mycket till att läsa. Också om att Forum för levande historias chef Petra Månselius vägrar låta sig intervjuas angående den utbildning om islamofobi som myndigheten arrangerar, vilket man ju kan tycka att en chef för en statlig myndighet bör göra; att det ingår i en chefs uppdrag. Hon skickar i stället ett mejl där hon bland annat skriver:
Mattias Gardell, professor i religionshistoria vid Uppsala universitet, och en av Sveriges ledande forskare inom området rasism och islamofobi är en av flera forskare på området som vi samarbetar med. Han har publicerat flera böcker och artiklar om islamofobi i historien.
Och:
Mirjam Haj Younes är gymnasielärare med lång erfarenhet av arbete för att motverka rasism i skolan och är projektledare för Göteborgs stads projekt ”Motståndskraft mot rasism”. Liksom Mattias Gardell bjöds hon in på basis av sin kompetens och erfarenhet, i hennes fall inom området arbete mot rasism i skolan, samt med tanke på fortbildningens målgrupp lärare.
Läs gärna hela artikeln i Fokus. Bilda er en egen uppfattning om det den beskriver. Tänk på att era och andras ungdomar i gymnasiet har lärare som ”fortbildas” på detta sätt (jag skulle se det mer som försök till indoktrinering om jag var lärare) och för det vidare till ungdomarna. Tänk på vad det får för betydelse för dem och för Sverige.