Han hävdade också att förortsborna inte vill att några ”vita” skall komma in och styra över deras liv, varken poliser, tjänstemän eller lärare.
Polismannen Martin Marmgrens artikel på Newsmill – Polishatet i segregerade förorter spårar ur – säger en del av det jag – och andra – sett och försökt säga under lång tid och otaliga gånger, men som aldrig någonsin tycks tränga in i svenska politikers (det är ju de som är ”ansvariga”) eller journalisters medvetanden. Om att det inte kommer att bli bättre, tvärtom: det kommer att bli värre. Mycket, mycket värre. Martin Marmgren börjar sin text så här:
Jag skriver det här i ilska. En ilska som utlöstes av att två kollegor i mitt arbetslag fick en 11,7 kg tung gatsten kastad ifrån flera meters höjd på den bil i vilken de satt för några dagar sedan. Stenen träffade det takräcke på vilket blåljusanordningen är fäst, studsade, och gick inte igenom plåten. Om den istället hade träffat vindrutan några decimeter bort hade den troligtvis gått igenom och totalt krossat alla kroppsdelar som kom i vägen. Dessutom hade glassplittret som i så fall hade exploderat igenom hela bilen riskerat att göra båda kollegorna som satt där blinda. Och varför?
För att de satt utanför en adress i Tensta och väntade på den låssmed som var tillkallad för att hjälpa dem att ta sig in i en lägenhet där en person befarades vara avliden (vilket denne också var). De satt med ljusen på, så det fanns ingen tvekan om att dem som kastade stenen förstod att de befann sig i bilen. Det var ren tur att de klarade sig oskadda, stenkastarna hade antingen för avsikt att allvarligt skada dem, eller var helt likgiltiga inför risken.
Hur definierar man dem som attackerar representanter för det svenska samhället? Vilka etiketter finns för dem? Är ”rasist” och ”främlingsfientlig” ord som enbart är förbehållna ”etniska svenskar”, som enbart kan klistras på dem? Vad ska dessa våldsverkare som ger sig på svenska myndighetspersoner kallas?
Svenska poliser och ambulansförare, brevbärare, socialsekreterare etc tvingas leva med detta – och riskera allvarliga skador och rentav död – eftersom svenska politiker och ministrar inte klarar att se till att det tas tag i kriminalitet och våld i invandrartäta förorter , s.k. utanförskapsområden, av rädsla (denna svenska – och endast svenska – rädsla!) för att kallas ”främlingsfientlig”. Hellre offrar man svenskar än drar på sig någons (läs: främst journalisters) påklistring av någon av standardetiketterna ”främlingsfientlig, rasist, islamofob”. För det tycks ju vara det värsta som kan hända en svensk.
Blåögda, fega, konflikträdda svenskar slår i alla bromsar, tar på sig dubbla ögonbindlar och tredubbla hörselskydd och sticker för säkerhets skull också sina dumma huvuden strutslikt i sanden. De ser inget, hör inget, vet inget. Därmed har de heller inget ansvar för någonting. För man kan ju inte avkrävas ansvar för det man inte ser, hör eller upplever. Borde man inte kräva att människor slutar vara livrädda för tillmälen – det är ju bara ord! – som ”rasist”, ”främlingsfientlig” och ”islamofob” och börjar titta på fakta, sanningar och verklighet? Har inte folket, som har bott och levt i landet och under sekler byggt upp och skapat ett tryggt samhälle med välfärd, fred och frihet, rätt att kräva av dem, som kallar sig förtroendevalda och ska representera folket, att de inte säljer ut allt detta och sviker tjänstemännen (poliser, anställda vid Migrationsverket och i domstolar, på fängelser, i skolor etc) på grund av en oresonlig, orealistisk och ologisk rädsla för att utifrån kommande personer ska skrika ”rasist”? Det kanske helt enkelt är dags för ”gammelsvenskar” att börja se saker och ting med lika klara ögon som ”nysvenskar” gör (läs längre ner) och säga:
Rasist kan du vara själv, som behandlar oss som du gör efter att vi har tagit emot dig, gett dig bostad, utbildning, sjukvård, socialbidrag, svenskundervisning. Och så lönar du oss, vår polis och andra svenskar, på detta sätt. Det är du som är rasist, inte jag”.
Har svenska ”förtroendevalda” läst kommentarerna på nätet efter t.ex. ovannämnda artikel av polisen Martin Marmgren? Och kommentarerna efter andra artiklar om liknande händelser i något av de numera mer än 260 ”utanförskapsområdena”? Lyssnar de någonsin på människor med förstahandsuppgifter om det helvete som skapats och som växer bland alla ”nysvenskar” som Ullenhag med lutat huvud i tv talar så varmt om och vräker ut skattepengar över (som inte förändrar något annat än att skattebetalarna blir mer och mer förbannade)? Här är citat ur en kommentar av – i skrivande stund – 90 efter polismannens artikel. OBS! Var och en får själv läsa alla kommentarerna, det finns alla sorter så denna, skriven av en person med ett icke-svenskt namn, är inte representativ för alla:
Det kommer inte bli bättre. Glöm det. Det kommer bara bli värre. Det kommer att finnas mer motsättningar i vårt samhälle. Jag personligen förbereder mig för det värsta.
Inom ett år så kommer jag inte vara i Sverige längre och skapa anarki. En mindre. Ni kommer inse själva med tiden. Om ni har tur så är ni döda innan det värsta tar fart. Det är sjukt sjukt samhälle vi lever i. I andra länder vet folk i alla fall hur läget är. I Sverige tyvärr är folk helt förblindade. Ni har för mycket media,produkter och poliser så ni tänker inte längre på egen hand. Och det riktigt läskigt att se. Ni värnar mer om hundar än människor.
Ni är väldigt konstiga. Jämfört med andra länder. Det är inte andra länder som är konstiga. Det är ni. Vakna och förstå detta!
Vad hände förresten med regeringens uppdrag till SCB att analysera situationen i utanförskapsområdena, som initierades i juni 2008? Svaret från SCB har inte hittats på nätet, men det bör gå att få från departementet. Dock, oavsett vad den utredningen kommit fram till: på vilket sätt förändras något överhuvudtaget i och med den utredningen?