Läs först inlägget Det är stötande om olika enheter inom Migrationsverket ser olika på frågan om huruvida män utan asyl- eller skyddsskäl ska ges förmånen att få studera här, dessutom bekostat av invånarna i det land de valt att begå brott i. (10 februari 2019). Kort ur texten:
Jag skriver på Svenska Dagbladets ledarsida om hur Migrationsverket och migrationsdomstolen tolkar och beslutar i ärenden som gäller främst afghanska män som har begått brott men söker tillstånd att stanna i Sverige och studera på gymnasiet enligt den så kallade Nya gymnasielagen, NGL.
Och sedan inlägget En migga: ”I svar från person på Migrationsrättsenheten sägs att narkotikabrotten inte är tillräckliga för att vägra uppehållstillstånd och att brottsmisstankarna inte kan vägas in i bedömningen av sökandens framtida vandel (vilket inte stämmer).” (11 februari 2019). Kort ur texten:
Migrationsdomstolen i Göteborg har avslagit ansökningar för personer som har begått brott även om de inte dömts till fängelse med följande motivering (tagen ur en av domarna):
Migrationsdomstolen anser att förarbetenas uttalanden att den lagakraftvunna domen ska avse fängelsestraff, inte kan tolkas så att skäl att vägra uppehållstillstånd endast föreligger i fall där fängelse de facto dömts ut. Detta på grund av att straffrättens regler om påföljd kan medföra att samma gärning i skilda situationer kan leda till olika påföljd (jfr 25-29 kap brottsbalken). Frågan om brottsligheten är sådan att den utgör skäl för att vägra uppehållstillstånd kan således inte i alla fall bestämmas utifrån vilken påföljd som utdömts.
Nu har ytterligare en dom (förutom de fyra som refereras i den första av ovanstående texter) kommit från en migrationsdomstol, där personer överklagat Migrationsverkets avslag på deras ansökningar om uppehållstillstånd för gymnasiestudier.
Om Vandel 5, man, sannolikt afghansk medborgare (med ledning av hans namn), uppgiven ålder 19 år
Han har klagat på Migrationsverkets avslag av hans ansökan om uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå enligt lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige och säger i sitt yrkande på en ändring av detta bland annat:
Därefter följer en lång utläggning om hur mannen har avtjänat sitt straff på 25 timmars ungdomstjänst (!) och att:
Reflektion 1: Brottet begicks för 2,5 år sedan vilket knappast kan anses som ”en lång tid sedan”. Det anser inte heller Migrationsdomstolen.
Reflektion 2: I sitt yrkande att ändå, trots begången brottslighet i Sverige, få förmånen att stanna här och på skattebetalarnas bekostnad erhålla utbildning nämner mannen inte med ett ord vad det är för brott han har begått. Men det gör Migrationsdomstolen desto tydligare, läs litet längre ner.
Ur Migrationsdomstolens skäl för sitt avgörande:
Sedan följer ett resonemang kring frågan i målet, som är om det finns grund att vägra honom uppehållstillstånd enligt 17 a § TUtlL.
Migrationsdomstolen kommer fram till att:
Reflektion: Inte undra på att mannen inte ville nämna vilka brott det rörde sig om… Men han har mage att ansöka om att få tillstånd att stanna här och studera efter att han begått sexualbrott. Det är direkt stötande och man kan bara vara tacksam över att Migrationsdomstolen inte anser att 25 timmars ungdomstjänst och ett antal intyg om hans vandel väger över till hans fördel, efter att han begått dessa brott i Sverige!
Vidare ur domen:
Kommentar: Gediget och väl formulerat av domstolen och särskilt uppmuntrande för rättssäkerheten att domstolen uttalar att:
Brottsligheten har vid en sammantagen bedömning en sådan karaktär att den kan läggas till grund för att neka uppehållstillstånd.
Det är också en upprättelse, om än liten, för offren, två flickor under 15 år gamla, för mannens sexuella ofredanden; de som tvingats att utstå hånet i att han dömdes till 25 timmars ungdomstjänst samt risken att han ändå skulle få stanna i Sverige. För dem – och för det svenska samhället i övrigt – är det ytterst tacknämligt att Migrationsdomstolen effektivt satt stopp för hans ansökan om uppehållstillstånd.
Efter en del andra uttalanden kring brottsligheten, avslutas Migrationsdomstolens dom på följande sätt:
