I GT/Expressens ledare den 14 mars, med rubriken Våra barn, kan man läsa:
Kritiska svenskar brukar i debatten fråga sig vem som hjälpte dem hit. Resorna kan inte ha varit billiga? Bara de rika kan ha råd. Är alla verkligen så förföljda som de påstår?
Sådana frågor hamnar snett. För nu är faktiskt barnen redan här.
Därför måste vi allesammans bekymra oss om att de så fort som möjligt slipper vistas i flyktingförläggningar – som den i Mölndal – och kommer ut i riktiga hem och får gå i skola och lära sig svenska.
I detta korta utdrag finns några skrämmande underligheter och tankefel.
1. På alla andra områden uppmanas vi att vara kritiska, att tänka själva, att ifrågasätta. Men på området ”ensamkommande asylsökande s.k. barn” är det enligt skribenten fel att svenskarna är kritiska!
2. Självklart måste det ifrågasättas – bland annat i asylprocessen – hur det kommer sig att man har råd med 150.000 – 200.000 kronor för att skicka unga män (vilket det oftast handlar om) runt halva jordklotet till Sverige. Summorna är stora för oss och de är astronomiska i fattiga länder, det vore väl ytterst märkligt om svenskarna bara ryckte på axlarna och tänkte att ”ja, ja, de har gott om pengar i Afghanistan, Irak och Somalia”. På inget annat samhällsområde förväntas svenskarna vara okritiska och låta bli att ställa frågor, varför skulle de vara okritiska och tysta på detta för Sverige så kostsamma område?
3. Att säga att ”sådana frågor hamnar snett” bara för att de asylsökande ungdomarna ”redan är här”, är direkt ointelligent. Som om det var så att Sverige har fri försörjningsinvandring och man därmed bara borde konstatera att ”nu har dessa människor tagit sig hit så nu behöver vi inte veta något om deras bakgrund och hur och varför de är här, nu är det bara att ställa upp och med skattemedel bekosta bostäder, skola, sjukvård etc och försörjning åt dem alla”.
Skribenten menar att svenskarna ska låtsas som att utlänningslagen inte finns och tycker inte att svenskarna ska vara kritiska eller ifrågasätta någonting kring de tusentals asylsökande unga som kommer hit och säger sig vara under 18 år och föräldra- och släktlösa. Det är ett i sanning ett otroligt märkligt förhållningssätt och en ganska anarkistisk syn på Sveriges lagar som stiftats i demokratisk ordning! Man undrar förstås vilka andra lagar skribenten anser att vi inte ska bry oss om; i vilka andra frågor vi inte ska bry oss om bedrägerier (för det handlar det ofta om bland dessa unga asylsökande) utan bara blicka framåt och ge dem som utför bedrägerierna och utnyttjar systemen all tänkbar hjälp och stöd?
OBS! För klarhetens skull: Det finns också ensamkommande unga under 18 år med asylskäl, men de är – enligt miggorna som tar de av deras historier – mycket ovanligt. Unga under 18 år har sällan egna asylskäl och inte så ofta skyddsskäl heller. Men det förekommer.
För att få lite balans i galenskapen, läs gärna Per Gudmundsons artikel Värna asylrätten i Svenska Dagbladet den 13 mars och mitt inlägg En migga: ”Men alla barnhandläggare inom verket som jag haft kontakt med är ganska uppgivna. De allra flesta s.k. barn är vuxna och de har inte heller något behov av asyl”. Det finns även mängder av vittnesmål och berättelser om fusket och bedrägerierna vad gäller de s.k. ensamkommande barnen på min blogg under Asyl&Migration.
Så länge så många politiker och journalister vägrar dra upp huvudena ur sanden, kommer missbruket av asylrätten – den som jag och Per Gudmundson och så många andra vill värna – att fortgå. Och så länge kommer också svenskarnas, de som enligt ledarskribenten i GT/Expressen anser inte ska vara kritiska, tolerans mot asylsökande att minska.
Att asylhanteringen på alla plan har havererat är inte svenska folkets fel och inte heller de asylsökandes som söker lyckan här. Felet är regeringens, migrationsmyndigheternas, polisens och enkelspåriga journalisters!