Sisuradios krönikör, Pentti Salmenranta, har i sitt arbete som lärare stött på finländska klasslärare som inte beviljas lärarlegitimation i Sverige. Han undrar:
Är det inte att fokusera lite för mycket på en liten detalj i ett land vars största skolproblem är bristen på lärare?
Lyssna på Pentti Salmenrantas krönika, ni som förstår finska! För er andra har jag översatt hans undringar kring ytterligare en märklighet i det svenska samhället:
Klicka på textrutan för att lyssna på krönikan (på finska) på Sisuradios sajt.
Pentti Salmenranta: Varför kräver man i lärarbristens Sverige att kompetenta lärare från Finland ska ha intyg på att de kan simma?
Både på grund av mitt arbete och av eget intresse är jag med i en Facebook-grupp som heter ”Finska lärare i Sverige”. En trevlig grupp där finländska lärare som bor i Sverige ger tips och råd till varandra och diskuterar lärarnas vardag, som kan variera starkt mellan olika kommuner.
Häromveckan diskuterades den svenska lärarlegitimationen. En av gruppmedlemmarna berättade att hon förra året utbildat sig till klasslärare i Finland och sedan sökt lärarlegitimation här i Sverige, men hade fått avslag på sin ansökan. Och varför det? Räckte inte svenskkunskaperna till, som hon skaffat sig i Finland? Eller var inte ämneskunskaperna från Finland tillräckligt omfattande? Jo, nog räckte språket och kunskaperna till. På det teoretiska området hade Skolverket inget att erinra, det handlade om något helt annat. Den sökande hade nämligen inte intyg på tillräckliga kunskaper i – simning!
Jag läste det här meddelandet två gånger och sedan en tredje gång, och försökte hitta någon humoristisk glimt eller ironi från den som skrivit meddelandet, men fann inget sådant. Jag läste sedan kommentarerna på Facebook, och det visade sig att många andra lärare som utbildat sig i Finland hade fått avslag på sina ansökningar om lärarlegitimation på samma grund. Alltså:
Alla hade fullgoda kunskaper i svenska språket, kunskaper i de teoretiska ämnena på plats men papper på simkunnigheten saknas. Vad är det här för något? Har man nu inte här fokuserat lite för mycket på endast en liten detalj när man väger in en människas faktiska kompetens i ett land där skolornas största problem är lärarbrist?
För det svenska Skolverket är simkunnighet en mycket viktig sak, viktigare än att kunna läsa och räkna, för att inte tala om andra skriftliga och vetenskapliga kunskaper. Jag känner till fall i svenska grundskolor där eleverna inte får godkänt betyg i idrott om de inte kan simma, hur god kondition de än har och hur atletiska de än må vara i ämnet i övrigt.
Varje dag får vi i och för sig rapporter om temperaturväxlingar på jorden och hur vattennivån därmed möjligen stiger åtminstone någonstans på klotet. Men hur långt månne de 200 meter som krävs att man ska kunna simma för att man ska få betyg, räcker när nästa syndaflod som vi förorsakat, forslar bort oss? Säkert mycket långt, eftersom det svenska Skolverket anser att betyg i simkunnighet är så viktigt. Du kan grammatiska regler och verbens böjningsformer och personliga pronomen, men tänk om du inte kan simma annat än med händerna på botten?
Det här går inte! I nästan alla diskussioner i Sverige, lyfter man fram den finländska skolan som exempel på en fungerande utbildningsinstitution. I PISA-rapporterna ligger finländska elever alltid bland de bästa. Men tänk om de inte kan simma???
På längre sikt inverkar det här förstås på hela samhället. För vad gör man med en sådan överläkare som inte vågar hoppa i vattnet från simbassängens djupa del? Eller med en atomfysiker som inte klarar ryggsim? Eller med en professor i kemi som inte kan crawla? Man oroar sig över den svenska kronan nästan varje dag och inte att undra på! För vem vet om Riksbankens högsta chef kan dyka utan att hålla för näsan?
Låt mig sluta med en gammal vits:
Det spelar ingen roll i vilket ämne och på vilket område du har en magisterexamen om du saknar papper på att du också har tagit magisterexamen i simning.
Kommentar. Överflödig.
Här kan man läsa mer på denna sajt om och med Pentti Salmenranta.