En text i en serie texter som publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och region den 11 september 2022. Texter tänkta att påminna om en del som hänt och en del som inte hänt (!) sedan förra valet. Men mest om vad som händer nu och vilka som säger, tycker, gör vad under tiden som är kvar tills det är val. Och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.
Klicka på bildrutan för att läsa tidigare inlägg under den här vinjetten.
För att komma till texten (och alla kommentarer till den) i Mitt = klicka textrutan.
Jag trodde först att det var ett skämt när en vän berättade att Stockholm ska få ”jämställda cykelbanor”. Jag tänkte:
Cykelbanor kan inte inte bli ”jämställda”, cykelbanor är cykelbanor.
Hur kan man i Sveriges huvudstad ha så här verklighetsfrämmande personer i politiskt beslutande ställning? Alltså:
Det var ett tag sedan jag såg något så här löjligt.
Hur kan en vuxen man med en viktig position i Stockholm stad/kommun och med stor politisk makt, tro att cykelbanor kan vara ”ojämställda” respektive ”jämställda? Cykelbanor är cykelbanor, inget annat, och på dem får alla som vill och kan cykla. Män får cykla på ”damcyklar”, kvinnor får cykla på ”herrcyklar”- alla får cykla på vilka cyklar de vill (än så länge). Hur kan då ett trafikborgarråd, ens om han som i detta fall är miljöpartist, tycka att hur cykelsymbolerna ser ut avgör om cykelbanorna är ”jämställda” eller inte? Särskilt som det inte finns något som heter ”jämställda cykelbanor”. Som om de som cyklar på dem bryr sig om hur symbolen för cykeln – en symbol som de knappast ens hinner se på en cykelbana när de susar fram – har ens en promilles betydelse.
Men i det allt märkligare landet (tidigare Folkhemmet, nu allt mer likt Dårhuset) vi bor i är numera precis vad som helst möjligt. Vilka galenskaper som helst. Anything and everything goes. Och trots att demokrati innebär att ”all makt utgår från folket” så har folket så gott som inget alls att säga till om när det gäller vad skattemedelsarvoderade politiska partister väljer att lägga dess skattepengar på. Folket tvingas utstå de olika grader av vansinne som personer som tagit sig till politiska poster får för sig att genomföra.
Det är bara att konstatera att valen i Sverige numera är mer av en cirkusturné där allehanda gycklare framträder under konsultframtagna, meningslösa och/eller osanna paroller och slogans för att dra till sig uppmärksamhet och hoppas på att få fortsätta gyckla också efter den 11 september 2022.
Svenska folket har fråntagits den makt som enligt lag ska utgå från det, och tvingas stället se hur landet på område efter område banaliseras, görs till en lekstuga för olika typer av viktigpettrar med korta näsor (kommer från ”att inte kunna tänka längre än näsan räcker”). Det blir allt svårare att förstå sig på och även tvingas bekosta galenskaperna för varje år som går.
Här är tre av, i skrivande stund, 12 kommentarer till de här dumheterna. Läs de övriga på tidningen Mitt i:s sajt genom att klicka på textrutan högre upp.
Svenska folket är kuvat och har ytterst lite att säga till om. Men det är en ordning som det tillåtit växa fram. Och:
Som man bäddar får man ligga.
Klicka på text- och bildrutan för att få fram samtliga texter som skrevs inför valet 2018.