Så här skriver en migga med anledning av det som tas upp i Sveriges Radio och i mitt inlägg den 9 november:
Vad då förhör?
Dan Eliasson, vår generaldirektör, borde förstå att Migrationsverket är en förvaltningsmyndighet som behandlar ansökningar. Om asyl, uppehållstillstånd med mera. Vi griper inte folk som polisen gör och det är helt frivilligt att ansöka om asyl. Uteblir man från kallelsen eller vägrar svara på våra frågor är det också OK.
Vi straffar inte heller någon. I så fall blir ”straffet” att ansökan avskrivs eller avslås. Däremot kan det bli så att en person som begått brott får sitta i förvar i väntan på utvisning. Inte heller det är ett straff.
Att vistas illegalt i Sverige är faktiskt ett brott, liksom att inge falska handlingar eller att medvetet lämna oriktiga uppgifter till svenska myndigheter. Om en person får avslag på sin asylansökan får han eller hon åka hem, på svenska statens bekostnad. Om han eller hon samarbetar. Generöst nog kan vissa nationaliteter även få med sig ett återetableringsbidrag som tack för att de samarbetar. Denna krets av personer kommer förmodligen att utvidgas enligt ett nytt förslag.
När det gäller den nya asylprocessen är det så här:
Om en vuxen människa vid sina sinnens fulla bruk hittar till Migrationsverkets lokaler och har för avsikt att söka asyl kan jag inte riktigt begripa varför denna person skulle få ett offentligt biträde redan innan han öppnat sin mun. Har personen tillräckliga och trovärdiga asylskäl får han eller hon asyl. Är så inte fallet får personen oftast biträde efter det första samtalet. Fast jag skulle vilja veta om Advokatsamfundet kan presentera några siffror på hur många asylsökande som blivit hjälpta av biträdets insatser. Antingen har den sökande asylskäl eller inte, mycket sällan kan ett biträde göra någon skillnad där, enligt min erfarenhet.
