Det var intressant – och mycket roligare än jag hade trott! – att lyssna på Maciej Zaremba när han talade och diskuterade med anledning av hans artikelserie i sex delar i Dagens Nyheter med samlingsrubriken I väntan på Sverige. Alla delar finns länkade till här.
Det inte så stora konferensrummet på Timbro var smockfullt, intresset var stort trots att det hela började redan så tidigt som 08.15. Maciej Zaremba tog upp en del exempel på kulturella missförstånd och möttes av skratt och igenkännande från en del. Han pratade om den så viktiga språkundervisningen, sfi = svenska för invandrare, som på många håll i landet är urusel och han nämnde särskilt Lernia som en av ”bovarna” som bjuder under andra för att få kontrakt på sfi men levererar undermålig undervisning. Och han pratade om hur arbetsförmedlingen inte vill låta människor söka jobb om de inte har intyg på avklarad sfi.
Att man inte skulle få söka jobb (man hör ju själv hur korkat det låter!) för att man inte har intyg på att man har en godkänd sfi-utbildning är absolut fel och står i strid med regeringens och alla normala människors uppfattning om att man ska göra allt för att få arbete. Otaliga gånger genom åren har jag fått ringa och tillrättavisa arbetsförmedlingsmänniskor som vägrat låta ”mina” f.d. asylsökande (som jag varit ombud för och som har fått uppehållstillstånd) skriva in sig som arbetssökande just för att de inte haft detta sfi-intyg:
Att söka jobb är nästintill en mänsklig rättighet, men kanske än mer än mänsklig skyldighet, och då ska du inte komma med påhittade regler om sfi-intyg. Det viktiga är att han behärskar svenska, vilket han gör, och att han vill jobba. Punkt. Slut.
Och givetvis har ”mina” nyputtade (PUT = permanent uppehållstillstånd) vänner då fått skriva in sig och söka jobb. Men alla andra som inte haft ombud som följer dem även efter att de fått PUT, de har vackert fått lära sig att ”Sverige vill inte att du söker jobb”. Grattis, Sverige!
Läs Maciej Zarembas artiklar (här är länken en gång till) och läs också mina texter under Asyl&Migration. Då får ni en hel del information och kunskap på asyl- och invandringsområdet. Men svar på den fråga som justitiekanslern ställde till Maciej Zaremba det hade inte Maciej Zaremba (och inte heller jag, som får liknande frågor) utan de svaren måste man hitta, forma och formulera själv. Han sa:
Det här är egentligen det enda politikområdet som jag är riktigt rädd för. Jag vågar liksom aldrig riktigt veta vad jag ska tycka på det här området. Jag vågar inte veta om jag ska tycka att slöjförbud är bra eller om det ska vara tvärtom. Jag vågar inte veta vad jag ska tycka om språkkrav och medborgartest och jag vet inte vad jag ska tycka om hur man ska bekämpa det där med hedersmord och såna saker. Jag tycker att det är så himla lätt att säga alldeles fel. Det används ganska starka ord, du använder själv ord som ”vanvettig” om vissa åsikter.
För mig är det här ett problem som inte finns på något annat politikområde för man känner hur man ska tycka, ungefär. Men här är det så lätt att hamna fel. Och när jag läser dina artiklar och letar efter en färdriktning, så tycker jag kanske att jag kan hitta den. Men man skulle så gärna för sig själv vilja ha nåt nyckelord, eller nån väg som man vet: ”den här är säker, här trampar jag inte på någons tår eller riskerar att någon skrattar åt mig”.
Så vad är då färdriktningen? Finns det nåt nyckelord? Ska man skrota integrationspolitiken? Man tycker ju att om man har en riktigt bra integrationspolitik, då vore det väl bra, kan man tycka. Kan du säga nåt som tröst till mig som inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till det här politikområdet?
Se och hör Maciej Zaremba, Maria Rankka, justitiekanslern Göran Lambertz, Stefan Grundin, Eva Westerberg, Janos Solyom, Håkan Tribell och Alice Teodorescu på Timbro (Bambuser) under rubriken Varför är det så svårt att bli svensk?
P.S. Det Maciej Zaremba säger om att han inte vill medverka i tv-soffor etc gäller också mig, av exakt samma anledning som Maciej Zaremba. Lyssna ca 25 minuter in i sändningen.
© Vid citat, ange källan!