I ett ledarstick i Svenska Dagbladet den 24 november kan man läsa:
”Varför skulle det inte vara långsiktigt bättre för LO-medlemmar att få mindre i ersättning när de inte jobbar, om de samtidigt får behålla mer efter skatt när de jobbar.
Det normala är trots allt att ha arbete – och kombinationen av jobbavdrag och lägre a-kasseersättning bör göra att det blir fler som arbetar.
LO och andra reformmotståndare låter ofta som om det fanns en grupp i samhället som är densamma över tid och vars medlemmar kommer att vara arbetslösa för evigt. Det är ett förfärligt synsätt. Arbetslinjen måste gå ut på arbete.”
Den främsta anledningen till det fackliga motståndet kanske är att förslagen och förändringarna kommer från en borgerlig och inte en s-märkt regering?