Några dagar i Oravais är en lisa för själen. På kulturgården Capella där jag tillbringat tre dagar, finns den enkla, raka, praktiska medmänsklighet som så förtvivlat väl skulle behövas på så många andra ställen också. På Capella-gården som Flyktingvännerna i Oravais så fint har rustat upp (med hjälp av asylsökande), är alla välkomna och det finns så lite regler som möjligt. Och de få regler som finns kan alltid kringgås, ingenting är hugget i sten.
På lördag och söndag var det kulturdagar med konsert, sång, allsång, musik, framträdanden av allt från infödda Oravaisbor till folk från Vasa, Ukraina, Georgien, Iran, Afghanistan, olika afrikanska länder, Kosovo, Kroatien etc. Och under Sari Nordlunds och Margareta Edström Smiths lösligt fasta och tålmodiga ledning så fungerade det hela alldeles utmärkt trots att programmet inte alltid följdes till punkt och pricka och många avvikelser förekom.
Donika och Salome.
Framträdande, Capella.
Publik vid Capella.