Klicka på textrutan för att lyssna på inslaget, en förhandspresentation av innehållet i programmet Konflikt den 11 september 2021.

Min första ryggmärgsreflektion är att rubriken inte är korrekt. Det var definitivt inte en svensk man som satt i Guantanamo, det var en uigurisk man från Kina som satt där. Rätt ska vara rätt. Sådana här slarviga, ogenomtänkta rubriker som medier – i detta fall Public Service – inte sällan publicerar, blir helt missvisande eftersom de inte stämmer. Man kan hoppas att “rubrikansvarig” korrigerar sin rubrik, det kan ju inte vara bara jag som ser att den är felaktig.

Så, då var det språkliga avklarat. Hursomhelst så blev jag via det här avsnittet av programmet Konflikt i Sveriges Radio påmind om Adil och hans öde, som jag var engagerad i under flera år. Det började när jag blev kontaktad av en advokat i USA som undrade om jag ville åta mig att vara ombud åt Adil. Som då inte ännu var vare sig i Sverige eller Albanien. Att man hörde av sig till mig blev jag storligen förvånad över och jag vet än idag inte varför de vände sig till just mig. Men så var det i alla fall, jag fick frågan. Jag i min tur hörde av mig till den bästa asyl- och flyktingadvokat jag kände, Sten de Geer, för att fråga om han ville ta sig an det här “fallet”. Hans kunnande, långtida engagemang och arbete som just flyktingombud – och här handlade det ju verkligen om en flykting –  var imponerande. Genom Sten De Geer skulle Adil få den bästa tänkbara juridiska hjälp som fanns att få i Sverige, det visste jag. Och vi kom överens om att han skulle åta sig att företräda Adil i den mån det skulle bli möjligt. Och att jag skulle skriva och dokumentera turerna i det här unika fallet.

Det här är nu länge sedan och alla detaljer är inte glasklara i mitt minne, men jag skrev den 6 januari 2009 en sammanfattning av vad jag då mindes hade hänt under tiden 22 augusti 2006 – 5 januari 2009. Dessutom lade jag till en sida på min sajt med rubriken Uigurerna, där jag också länkade till en del information, artiklar, dokument och videor.

En av många texter som jag skrev var den här, på Svenska Dagbladets ledarsida:

 Klicka på textrutan för att läsa min text på Svenska Dagbladets ledarsida.

Kort ur texten:

”Efter sex månader i fängelse i Kandahar byttes våra blå overaller mot orangea. Vi fick hand- och fotkedjor, våra ögon och öron stängdes och man satte på oss tjocka vantar. Vi kunde inte röra oss och lastades ombord på ett flygplan som dockor. Vi fick ingen information om vart vi skulle flygas. Vi lyfte klockan ett på natten, landade efter två timmar, bytte plan och flög sedan i tio timmar i sträck.”

Adil satt inspärrad i Guantánamo i fyra år. Efter två år kom amerikanerna på att han var oskyldig. Men han fick sitta kvar i två år till eftersom inget land (alla EU-länder tillfrågades) ville ge honom en fristad – allra minst USA. Han dumpades i Albanien mot en rejäl summa dollar och ett löfte om att president Bush ska plädera för Albaniens medlemskap i Nato.

 Klicka på textrutan för att lyssna på Konflikt i Sveriges Radio.

Jag har inte tänkt på Adil så ofta efter att han fick en fristad här, men ibland genom åren har jag ändå gjort det och hoppats att han klarat sig hyfsat efter alla traumatiska upplevelser han varit med om. Och det känns bra att nu få höra om honom och höra honom själv i Randi Mossige Norheims inslag i Konflikt.

 Klicka på text- och bildrutan för att ta del av det jag skrev om händelserna i en sammanställning den 6 januari 2009.

Kort ur texten den 26 juni 2008:

Samma verksjurist vid Migrationsverket, Helene Hedebris, som tillsammans med rättschefen Henrik Winman fattade avvisningsbeslutet gällande Adil Hakimjan den 19 juni i år, har nu fått advokaten Sten De Geers överklagan till Migrationsdomstolen! Samma person alltså, om vars beslut han bland annat skriver så här:

Migrationsverket har inte handlagt ärendet med erforderlig omsorg och dessutom förfarit grovt oredligt genom att vilseleda det offentliga biträdet i ett ytterst väsentligt avseende. Migrationsverkets vägran att tillåta muntlig handläggning inför de tjänstemän som föredragit och beslutat i ärendet har sannolikt bidragit till verkets misstag i ärendet.

Det är en allvarlig anklagelse. Det är allvarligt att en av Sveriges främsta – i mina ögon den främsta – “flyktingadvokaten”, Sten De Geer, som arbetat med asyl- och flyktingfrågor i långt över 20 år, skriver så i ett överklagande till Länsrätten i Stockholms län (Migrationsdomstolen).

Slutkommentar: Av alla otaliga otroliga människoöden som jag fick ta del av under min tid som ideellt asylombud, är nog Adil Hakimjans ett av de mest upprörande och skakande. På så många sätt:

Från det att ha sålts som “terrorist” av personer som var ute efter penningbelöningen som betalades till dem som angav människor som terrorister; till att hamna i det beryktade skräcklägret i Guantanamo, till att rentvås av amerikanerna från terroriststämpeln, till dumpningen i Albanien, till att efter viss kreativitet hos advokaten Sten De Geer, kunna komma till Sverige och söka asyl här till att, efter avslag efter en något märklig handläggning av hans ansökan hos Migrationsverket till slut enligt dom i migrationsdomstol ges en fristad i Sverige.

Till allra sist: Det var så mycket som hände, så många att hålla kontakt med, så komplicerade omständigheter, så tidskrävande och så mycket interagerande med de direkt inblandade men också en hel del andra i periferin, att alla detaljer och nyanser inte kunnat tas med i berättelsen. Men i det stora hela torde det som här berättats och som jag dels skrivit i sammanställningen och i bland annat Svenska Dagbladet, ändå ge en ganska god bild av skeendet. Och de program och inslag som gjorts i Sveriges Radio kompletterar berättelsen.

© denna sajt.