Integrationsminister Nyamko Sabuni skrev i en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 3 september om att ”regeringen i en kommande reform föreslår att samhällsinformation ska bli en obligatorisk del av etableringsinsatserna för nyanlända asylsökande och flyktingar”. Detta har jag väntat på länge och äntligen har också de som har makten att se till att det blir så, insett att samhällsinformation på djupet är ett måste – både för dem som kommer hit och för oss som redan finns här.
Jag har under åren varit ombud åt ett stort antal asylsökande. Många av dem kan intyga att den samhällsinformation jag gett dem och den praktiska och konkreta hjälpen likaså, har haft en nästintill avgörande betydelse för deras känsla för Sverige och deras förmåga och vilja att börja orientera sig här.
Jag har alltså drivit min egen ”integrationsverksamhet” i mån av tid och möjlighet. Jag har ställt krav på mina klienter att läsa något i en svensk dagstidning varje dag och att se ett svenskt nyhetsprogram om dagen. Plus att emellanåt titta på svenska program av olika slag, dels för att höra svenska språket; dels för att se hur svenskar talar till och med varandra, hur man umgås, hurudan samtalstonen är. Jag har ringt upp dem slumpmässigt och frågat: ”Vad har du läst idag?” eller ”Vad sa de på tv-nyheterna idag?”. Av respekt för mig, som var deras ombud, har så gott som alla gjort som jag bett dem och sedan snällt svarat på mina ”kontrollfrågor”. Samtliga säger att det var det bästa som kunde hända dem att någon ”tvingade” dem att sätta sig in i saker, läsa, lyssna och ta del av sådant de annars aldrig ens hade vetat om att fanns.
Jag har hjälpt mina f.d. klienter att fylla i blanketter och samtidigt förklarat för dem vad de innebär och varför man fyller i dem och vad som händer sedan. Jag har hållit otaliga ”föredrag” om det svenska skattesystemet – och det har inte varit lätt att förklara! I samband med det har jag också informerat om hur just de pengar vi alla betalar i skatt på både arbete, mat och i princip allt vi köper, sedan går till sådant som skolor, sjukhus, vägar och mycket annat. Och till att bekosta boende och dagersättning för asylsökande, som de själva varit. Varje gång jag har upplevt att mina f.d. klienter har förstått, och varje gång jag har sett deras glädje över att de faktiskt begriper sambanden, har jag blivit lika glad som de!
De som har jobb har jag uppmanat att genast gå med i a-kassan. Det är de glada för, de visste inte om att en sådan försäkring fanns. Och när de undrat hur det fungerar och varför det är så dyrt så har jag förklarat. Jag har varit med flera av mina f.d. klienter både på banken och skatteverket. Jag har hjälpt dem att hitta till sajter där man kan söka jobb och utbildningar och visat hur man kan ställa sig i bostadskö och var man kan titta efter lediga bostäder.
Min erfarenhet är att alla, varenda en, som jag hjälpt och guidat och tvingat information på, har tyckt att det har varit bra och viktigt. Många har sagt att ”du är den enda som har brytt sig om att förklara ordentligt och som har tvingat mig att bli aktiv och lära mig hur man ska leva här”.
Jag behöver väl inte påpeka att jag varit stenhård när det har gällt att alla mina f.d. klienter, sedermera vänner, ska lära sig svenska? Och att jag aldrig dragit mig för att rätta dem när de riskerat att fastna i felaktiga formuleringar och uttal, och uppmuntrat dem att läsa och lyssna och tala mer.
När man – vem som helst – kommer till ett nytt land där allt – precis allt – är främmande: kulturen, språket, statsskicket, samhällsordningen, naturen – ja allt! – då vill man inte bemötas med vare sig ointresse eller dalt. Man vill bemötas med respekt och som någon som har ett värde. Och min erfarenhet är att alla (med några få undantag) absolut vill förstå hur det nya, främmande landet fungerar och vad som förväntas av dem själva.
Jag uppfattar att integrationsminister Nyamko Sabuni menar ungefär detsamma som jag, även om hon säger det på ett politiskt språk och jag på ett konkret, praktiskt ”nere på golvet”-språk. Därmed inte sagt att hennes språk skulle vara otydligt eller svamligt (som många politikers språk tyvärr är), tvärtom! Hon är en av de rakaste och tydligaste ministrarna och ingen kan missförstå eller misstolka när hon, rakt och tydligt, t.ex. konstaterar följande, apropå dem som inte får korrekt och allsidig information om det svenska samhället:
Beroendet av information från de egna nätverken blir extra tydligt om man saknar språkkunskaper. Om många av dem som står för kunskapsförmedlingen själva saknar egen försörjning och delaktighet i samhället finns risk för att det uppstår en negativ spiral.
Och när hon skriver detta, är det också kristallklart:
Det är också rimligt att kräva av den som flyttar till ett land att han eller hon sätter sig in i hur det nya hemlandet fungerar och vilka värderingar som präglar det. Alla människor som bor och verkar i Sverige måste vara medvetna om demokratins betydelse, jämställdheten och respekten för alla människors lika värde samt ungdomars frihet att välja sina egna livsvägar.
Grattis, alla asylsökande som efter beviljat uppehållstillstånd (kanske redan innan?) snart får obligatorisk samhällsintroduktion! Äntligen!