I Svenska Dagbladet den 11 april skriver den i mitt tycke alltid lika skarpa och välformulerade Sanna Rayman en text på ledarsidan under rubriken Markkontakt ordineras om den ohållbara asylsituationen (hon kallar den ”flyktingsituationen”, men det handlar om asylsökande)
Ja, markkontakt har jag ordinerat – och även ”tvingat” en hel del riksdagspolitiker att skaffa sig genom åren – i många år. Det borde vara självklart att man, som ansvarskännande politiker, vill bilda sig en egen uppfattning och då gärna utan fjäsket runtomkring arrangerade besök som främst handlar om att det ska tas foton och man sedan ska kunna säga i riksdagens talarstol, i ressmeddelanden, på sina partisidor och i ett kort inslag i något nyhetsprogram på tv att: ”Jag träffade Ahmed Hussein på asylboendet i X…”, när man då knappt ens har bytt mer än några hälsningsfraser med vederbörande.
Det är inte förbjudet för någon – och särskilt inte för politiker, utan snarare absolut önskvärt – att besöka asylboenden och skapa sig egna bilder och uppfattningar av verkligheten. Men det bör inte göras i form av arrangerade korta nedslag med kaffedrickning med ledningen och ett nordkoreanskt visande av anläggningen, det vill säga det städas och putsas innan och man får se kulisser och träffa utvalda ”representanter för de asylsökande”.
Under de gånger jag har tagit med mig riksdagsledamöter till asylboenden har det alltid varit mycket lyckat just för att det varit ögonöppnare för dem som tidigare bara haft statistik och Migrationsverkets pappersrapporter att tillgå.
Ta er ut till asylboendena själva, riksdagsledamöter och kommunpolitiker – och andra samhällsintresserade! Ni behöver inte boka tid och arrangera något i förväg, det är bara att åka dit när ni vill och slå er i slang med dem som vistas där. Lär känna människorna bakom benämningen ”asylsökande”, se det svarta och det vita, se människorna och inte siffrorna i statistiken. Det är mycket viktigt!
Artikeln i Expressen tror jag skrevs för ca tio år sedan. Det finns andra artiklar också. Både före och efter det här tillfället har jag tagit med mig många människor (inte minst politiker) till olika asylboenden och alla besök har varit lyckade i den meningen att de besökande fått en verklig bild av hur det är att vara asylsökande och en inblick i den rättsosäkerhet och vanmakt de ofta känner, av goda medmänskliga insatser (inte minst via Röda Korsets små butiker för andrahandskläder, Kupan) och överhuvudtaget en känslomässig, såväl som faktabaserad (genom att läsa de asylsökandes handlingar som de flesta visade oss) inblick i den verkliga verkligheten.
