Läs först bland annat texterna Jag skrev om hur SVT misshushållar med medarbetare och licenspengar redan i juni 2009… (29.9), ”Öppet brev till våra chefer”. SVT-medarbetare har skrivit till SVT:s ledning. (30.9),  Eva Hamilton, SVT: ”2010 är ett extremt år.” (1.10),  SVT klagar på kulturdepartementet (1.10), och lyssna en bit in i programmet, efter inslaget om manga-teckningarna, på Medierna i P1 den 9 oktober, som presenteras så här:

Besvärligt bevaka bemanningsbolag för SVT

Det stormar på SVT sedan ledningen med kort varsel meddelat att en stor del av deras reportrar som är anställda via bemanningsföretag inte längre behövs och nu måste gå. Att mediebranschens största maktfaktor –  SVT –  hyr in personal från bemanningsföretag i stor omfattning har länge varit en känslig fråga.

I tevehuset är det många som menar att SVT får problem med att kritiskt granska en av de stora samhällsförändringarna det senaste decenniet, den nya arbetsmarknaden – där bemanningsföretag och otrygga anställningar blivit allt vanligare – när man själv sitter i samma situation.

Vilket svammel!

Att lyssna på SVT:s svammel om sitt stora och dyra misstag att sparka ut viktiga medarbetare och tvinga dem till bemanningsföretag, bland annat två sådana företag som drivits – och drivs – av andra sparkade SVT-medarbetare, är nästan olidligt. Och oerhört pinsamt. Att ett bolag som SVT, som finansieras av licensmedel, betalar enorma summor för att ta in exakt samma människor att göra exakt samma jobb som de gjort tidigare för betydligt högre kostnad för SVT (och därmed licensbetalarna) är inget annat än skandal. Vilket jag påpekat och skrivit om under lång tid.

De flesta reportrar som Medierna försöker intervjua avböjer eftersom de är rädda att de inte ska bli anlitade mer om de uttalar sig. Och de har definitivt fog för sin rädsla… Lyssna på Janne Josefsson i Medierna, när han uttalar kritik mot SVT; han ”har råd” att våga uttala sig i kraft av sin ställning!

Och lyssna på Rapportchefen Morgan Olofsson, som säger saker som aldrig har behövt sägas – och inte borde behöva sägas nu heller:

I alla lägen måste man se om man kan göra ett inslag utifrån de förutsättningar man har. Vi har en diskussion nu om Karin Hübinette och hennes syster som är arbetsmarknadsminister.

Reportern:

Kan en bemanningsanställd göra ett inslag om bemanningsföretag?

Rapportchefen Morgan Olofsson:

Självklart kan en bemanningsföretagare göra ett inslag om bemanningsföretag!

Reportern:

Jag har pratat med personer som säger att det blir en sådan situation att man får välja mellan att antingen liksom bita den hand som föder en eller göra kanske en vinkel som man inte håller med om. Vad säger du om det?

Rapportchefen Morgan Olofsson:

Då säger jag att den som känner så ska vända sig till sin redaktör eller redaktionschef i slutändan och berätta om det, för att ingen ska här göra våld på den story som han eller hon är satt att göra för tittarna.

Ja det är klart att om medarbetarna är rädda och ledsna som det har varit så blir det ju inga bra jobb av det, men… Och det är klart att en person som kommer in från ett bemanningsföretag har en mindre trygghet att kunna ha ett jobb varje dag jämfört med en fast anställd. Men så var det också för vikarier, in- och ut-lasandet som pågick tidigare och pågår fortfarande på många håll är ju samma problem.

I radioprogrammet Medierna berättas också om hur en debattartikel som nyhetsredaktionen skrev och lade ut på svt.se censurerades (=togs bort av en chef). Den handlar  om det märkliga i att SVT skickar ut en reporter från ett bemanningsföretag att rapportera om missnöje med hur ett annat företag anlitar folk från bemanningsföretag precis på samma oschyssta sätt som SVT! Hör Anja Hildén, en av cheferna och t.f. ansvarig för svt.se-sajten som går vd:s ärenden, och här är det verkligen svamligt (citerat ordagrant ur programmet):

Jag kommer ihåg att jag sa att vi skulle ta bort den, det kommer jag ihåg. Jag kommer ihåg att det var något i parallellerna som kändes helt sökt, och att den gav en bild av SVT, hur de skötte bemanningsföretagen som inte… eftersom parallellen var då med Systembolaget… att den, just den jämförelsen inte var relevant på det sättet som den hade gjorts. Och att den därmed absolut spred en bild av Sveriges Television som jag inte ville sprida eftersom den inte var korrekt. Av vilken anledning som det var så, det minns jag inte.

Således: en t.f. ansvarig utgivare, Anja Hildén på SVT censurerade de egna medarbetarna! Begrunda orden: ”…som jag inte ville sprida eftersom den inte var korrekt”. Låter det inte lite som en envåldshärskare vars åsikt och syn på vad som skrivs är det som ska råda?

Det är oerhört att det kan få gå till så, och det på Public Service som ska vara oberoende och objektivt och som ska låta alla komma till tals. Hoppas att någon av de censurerade skribenterna anmäler brottet mot åsikts- och yttrandefriheten i form av den censur, som Anja Hildén verkar ha gjort sig skyldig till: det finns ju ett inspelat erkännande som lyder så som ovan citerats! Det är kanske för övrigt bra om man snabbt tar och spelar in det, så att hon och SVT inte ser till att SR tar bort det och därmed driver censuren ännu längre.

En fast anställd reporter håller försiktigt med om att frågan om bemanningsföretag är ”underbevakad” av SVT. Det är ett understatement of the year!

Till slut: Det är viktigt att känna till att det verkligen inte enbart är reportrar som behandlats så här illa av SVT! Det är också fotografer, sändningsproducenter och översättare – alla minst lika viktiga för att sändningarna ska kunna göras. Väl fungerande och sammansvetsade team som arbetat oklanderligt, bättre, säkrare, tryggare och mycket, mycket billigare, har slagits sönder och sparkats ut. De har beordrats att gå ut genom SVT:s dörrar som en del av SVT och komma in igen som en del av ett bemanningsföretag. Licenspengarna som går till bemanningsföretag som drivs av f.d. SVT-anställda, berikar nu dessa företag. Alla kompetenta och duktiga, av SVT förnedrade, människor som förväntas arbeta som robotar på SVT enbart för att de nu sänder sina räkningar till bemanningsföretag och översättningsbyråer, är olyckliga och otrygga.

Någon måste sätta stopp för galenskaperna, som har klagats på sedan drygt 1,5 år! I Finland slutade 100.000 personer att betala licensavgifterna när en stor omläggning gjordes, kanske skulle något sådant få den oresonliga, diktatoriska och på detta område rent inkompetenta ledningen att tänka om! I varje fall skulle knappast Kulturdepartementet, som utfärdar sändningstillståndet, bli glada.
© denna blogg. Vid direkta eller indirekta citat av mina texter
ska källan anges och även en länk ges till detta inlägg.