Klicka på textrutan för att läsa hela intervjun i Dagens Nyheter.
Statsminister Stefan Löfven har nu, alldeles försent, tagit till sig vad utlänningslagen stadgat så länge den har funnits och är nu mycket tydlig i det han säger i en artikel och intervju i Dagens Nyheter på årsdagen av den fruktansvärda terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm, begången av en person som befann sig illegalt i landet, att:
Vi måste flytta fram positionerna så att vi är säkra på att de som har fått ett nej lämnar landet. De som har fått nej måste lämna landet. Annars har vi ingen trovärdighet i flyktingmottagandet.
Tydligare kan det inte sägas och det är statsministerord, så dem måste vi nu kunna lita på.
Det där med ”trovärdighet i flyktingmottagandet” kunde han ha låtit bli att nämna eftersom någon sådan inte existerar. Han kunde ha sett till att utlänningslagen, sådan den tolkats av två instanser i dyra asylprocesser, efterlevs och först därefter talat om ”trovärdighet” och då i ”asylmottagandet” eftersom långt ifrån alla som kommer hit är ”flyktingar”. I artikeln i Dagens Nyheter sägs också:
Stefan Löfven upprepar ofta att den som fått ett nej måste lämna landet, men fortfarande är det många som avviker och väljer att leva som papperslösa. Det behövs fler förvarsplatser och skärpt kontroll av dem som fått nej på sin asylansökan. Den slutsatsen drar statsminister Stefan Löfven (S) ett år efter terrorattentatet på Drottninggatan.
– Vi måste flytta fram positionerna så att vi är säkra på att de som har fått ett nej lämnar landet, säger Stefan Löfven.
Så nu, äntligen, har det kommit klara besked från Sveriges statsminister och de orden måste givetvis gå att lita på. De kan nu kommuniceras också till kommuner som använder skattebetalarnas pengar till att betala bidrag och skolgång för personer som är här olagligen, till aktivistnätverken och till de asylsökande – unga som äldre – som fått avslag på sina asylansökningar. Beskedet från statsministern är att man inte har en framtid i Sverige och inte får stanna i landet när den statliga svenska myndigheten Migrationsverket och den statliga svenska migrationsdomstolen funnit att man inte har asyl- eller andra skäl att befinna sig i Sverige.
Det är således viktigt att nätverken, aktivisterna och demonstranterna tar till sig vad landets statsminister nu i tydliga ordalag – och utan att snegla på minipartiet Miljöpartiet, uttalar i landets största morgontidning.
När två instanser specialiserade på utlänningsärenden och med uppdrag att implementera utlänningslagen har sagt sitt så är det inte några aktivisters sak att sätta sig över det. Att tala om ”rättsosäkra” och ”tvångsdeporteringar” är inte korrekt och att så hårdnackat agera mot vad Migrationsverket och migrationsdomstolen beslutat, som vore man en högre instans som har rätt att sätta sig över både gällande lag och statliga instanser, är fel, osmakligt och kan uppfattas som uppviglande. Särskilt illa far de män som för länge sedan hade kunnat lämna Sverige med rätt till återvändandebidrag om 30.000 svenska skattekronor (15.000 kronor för minderåriga), om det inte varit för alla dessa förment goda människor som hållit dem kvar med sina löften och sin kamp och sitt itutande att man har absolut ska ha rätt att stanna i Sverige hur mycket man än ljugit om ålder, nationalitet, bakgrund och anledning till att man är här.
De flesta som återvänt eller återsänts har mötts av familj och släkt på Kabuls flygplats (enligt vittnen från både Migrationsverkets utsände och representanter för IOM, läs mer nedan). En av aktivisternas skyddslingar, tillika själv aktivist i Sverige nu tack vare att han gavs uppehållstillstånd trots en hel del oklarheter, är en av de män som högljutt krävt och kräver att alla afghaner ska få stanna i Sverige. Denne man skrev glatt på Twitter om hur han, sedan han erhållit uppehållstillstånd här (vilket kan återtas om det fåtts på felaktiga grunder), i januari befann sig i Teheran hos sin familj:
Är i Teheran efter tre år, mamma och pappa är glada men jag vill vara i Sverige! Jag saknade alla mina vänner och skolan. Här i Teheran finns allt men inte tryggheten som jag hade i Sverige. Hur är det för er i Sverige?
Mannen var alltså hemma hos sin familj och ”i Teheran finns allt”. Det är bara det att han ”vill vara i Sverige”. På den grunden har han alltså fått uppehållstillstånd -inte som självförsörjande arbetskraftsinvandrare utan som skattemedelsförsörjd asylinvandrad son ”vill vara i Sverige”. På obefintlig grund! I vilket annat land kan det gå till så här? Undrar någon fortfarande varför så många kommer just hit? Det finns många tusen som han som han och för dem kämpar Facebook-hjärtsändande kvinnor i aktivistnätverken för ”tooth and nail”, av anledningar som är fullständigt obegripliga.
Mannen ovan, som reste hem men hellre ”vill vara i Sverige”, kom givetvis tillbaka och uppmanar på Twitter folk att delta i protestmarscher under parollen ”Don’t send Afghans back!”. Som Gudrun Schyman för övrigt retweetar… På den moderata riksdagsledamoten Hanif Balis blogg kan man läsa en del av historien om just denne man med olika åldrar och historier: Desinformationskampanj om Nabizadeh.
Läkaren som driver nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! skriver att
Ett trettiotal ungdomar, som kom hit som ensamkommande barn 2015, hungerstrejkar i Kållereds-förvaret. Planeringen är att de ska tvångsdeporteras på måndag 9 april.
Om ett trettiotal unga män ska utvisas (inte ”deporteras”) med tvång så är det för att de vägrat åtlyda de beslut som de fått efter minst två asylprocesser i Sverige. När de struntar i svensk lag, påhejade av aktivisterna, ”hjälparna”, så finns ingen annan utväg för rättsstaten Sverige än att med tvång se till att de återvänder. I enlighet med statsministerns ord i Dagens Nyheter den 7 april 2018:
De som har fått nej måste lämna landet.
Låt oss hoppas att polisen den 9 april kan utföra det den enligt sitt uppdrag och enligt lagen ska utföra, utan incidenter. Polisen har full rätt – och också skyldighet – att hålla dem som stör deras tjänsteutövning på avstånd eller, om deras order inte åtlyds, omhänderta dem.
Det är dags att det blir åtminstone lite bättre ordning och reda på asylområdet, det är dags att sluta ge män från Afghanistan falska förhoppningar om ett bekvämt ”bättre liv” bekostat av svenska skattebetalare. Det är dags att se till att gällande lagar efterlevs. Än en gång, statsministerord:
De som har fått nej måste lämna landet.
Lästips:
• Statsministern lovar hårdare tag – levererar slappare tag – Ledarsidorna.se den 7 april 2018. Ur texten:
Det behövs fler förvarsplatser och skärpt kontroll av dem som fått nej på sin asylansökan. Den slutsatsen drar statsminister Stefan Löfven (S) ett år efter terrorattentatet på Drottninggatan. Men trots att ett år har förflutit har regeringen inte tagit ett enda steg i den riktningen. Tvärtom – det enda regeringen gjort i egentlig mening är att underlätta för de som fått ett avslag att kringgå laga kraft vunna beslut. Och med fem månader kvar till valdagen kommer inga beslut, eller allokering av substantiella resurser, ske. Tiden är för kort, och ointresset eller motviljan för stor inom regeringen.
– Vi måste flytta fram positionerna så att vi är säkra på att de som har fått ett nej lämnar landet, säger Stefan Löfven till DN.
Rakhmat Akilov, föraren av lastbilen vid terrorattentatet, greps efter några timmar och det stod snart klart att han hade fått ett avvisningsbeslut från Sverige men avvikit för att undvika att beslutet verkställdes. Det är något han delar med tusentals andra som fått nej till uppehållstillstånd i Sverige.
• Migrationsverkets återvändandesambandsman i Kabul, Kjell-Terje Torvik: ”Det jag har sett hittills visar att det går att återvända till Afghanistan.” – 8 mars 2017. Ur texten:
– Barnen tas emot av sina familjer eller andra släktingar strax utanför flygplatsen. Min erfarenhet är att de då får ett varmt mottagande.
Kjell-Terje Torvik berättar att återvändarna från Sverige inte syns i folkvimlet eftersom många andra också är västerländskt klädda. Men de skiljer ut sig genom dialekten eftersom många har bott länge Iran.
Under årets första nio veckor återvände 60 personer självmant från Sverige till Afghanistan. Av dem var 8 ensamkommande minderåriga.
• Det lever och bor 35 miljoner människor i Afghanistan. Det är inte ett land som alla hitkomna automatiskt har skyddsbehov gentemot. – 27 december 2017. Ur en text, skriven av Franz J Marty, frilansjournalist bosatt i Kabul sedan tre år tillbaka. Den börjar:
Afghanistan är ett land i krig och till och med huvudstaden Kabul är alldeles för farlig för att man ska kunna skicka någon dit – det är ett argument man ofta hör. Men hur är det egentligen att bo i Kabul?
Vidare ur texten:
Jag lever mer eller mindre som en vanlig afghan, så jag vågar säga att jag har en ganska bra bild av vardagslivet i Kabul. Jag har aldrig någonsin – inte en enda gång – varit rädd eller ännu mindre fruktat för mitt liv i Afghanistans huvudstad.
Kabul är inte det helveteshål som människor i Europa tänker sig. Det är en mer eller mindre normal stad som inte är olik andra städer som jag har sett i den här regionen och på andra ställen. Inte vacker, inte på något vis speciell, men lång ifrån någon krigszon.
———–
Helt ärligt måste jag säga att den största risken för mitt liv i Afghanistan är att dödas i en trafikolycka.