Och när kommer detta, som Sveriges Radios vd talar om, att bli verklighet? För idag är ju, i sanningens namn, långt ifrån ”alla journalister duktiga”.
Många är, precis som Cilla Benkö säger: ”duktiga”. Många har gedigna kunskaper, är utmärkta representanter för Public Service och förmedlar information, kunskap och fakta till allmänheten, som numera helt bekostar deras löner, på ett utmärkt sätt. Men alldeles för många är inte ”duktiga”. De talar till exempel inte korrekt och fullt begriplig svenska, landets officiella språk som bör vara ett krav att man behärskar i landets Public Service-verksamhet. Och alltför många kan inte skriva korrekt, språkbrister; även rent slarv förekommer dagligen. Det är inte acceptabelt och kan knappast anses vara i enlighet med Public Services uppdrag.
Man kan bara hoppas att den här jättekolossen med alla sina fel och brister – och all gedigen kunskap som också finns – stöps om helt och hållet av en eventuell ny politisk majoritetskonstellation vid nästa val. Och att man samtidigt passar på att banta kolossen riktigt rejält samt ger tydliga anvisningar i regleringsbreven om vad som krävs av ett Public Service-bolag finansierat av skattebetalarna. Och att samtliga som jobbar där nu får, som så ofta när verksamheter förändras radikalt, söka jobb där på nytt. Många som nu arbetar hos Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion kommer att få ny anställning men många kommer definitivt inte att få det. Det som ska gälla vid anställning inom den av allmänheten finansierade verksamheten ska absolut inte vara hudfärg, etnicitet, ålder ellr kön och inga kvoteringar ska göras. En sådan rasistiskt anstruken och snedvriden anställningspolicy ska inte råda. För anställning inom Nya Public Service ska avgörande vara: kvalifikationer, kompetens, lämplighet. Inget annat.