Kommentarerna till min artikel i Expressen den 23 januari, om uiguren Adil som suttit oskyldig i Guantánamo, är talande. Visserligen är de inte fler än 87 – i skrivande stund – men de kommer till 100 % från människor som är negativa och avvisande och trötta på att Sverige tar emot så många asylsökande. Tyvärr är okunskapen stor när det gäller just den person jag skriver om: man vet inget om uigurerna och deras situation i Kina och varför det var omöjligt för USA att återsända Adil dit. Man vet ytterst lite om historien: om att många människor anmäldes som ”terrorister” av fattiga afghaner och pakistanier m.fl – 5.000 dollar är en enorm förmögenhet i dessa länder och kan få många att ljuga ihop ”terrorististorier” och sälja ut andra människor. Hade de som kommenterat artikeln orkat lyssna på Sveriges Radios utmärkta program i ämnet så hade de vetat mer när de uttalade sig om just Adils fall. Eller om de bara googlat runt lite på nätet eller sökt mer information här på min blogg. Eller om de läst artiklarna under fliken Uigurerna från Guantánamo ovan. Eller sett och lyssnat på advokaten Sabin Willett i den amerikanska kongressen. Då hade de som sagt vetat mer och inte uttryckt sig så okunnigt och ibland rent korkat som många gör.

MEN: vad som skiner igenom i så gott som alla inlägg är en oerhörd trötthet på allt som har med den mycket stora (sett till Sveriges folkmängd) asyl- och anhöriginvandringen till Sverige det senaste decenniet och även innan dess. Det finns en enorm ilska över hur massor av människor som inte har skäl att vara här ändå är det och en total misstro vad gäller hela asylsystemet.

Dessa tankar och känslor bör Migrationsverket, regeringen och riksdagen inte fortsätta att ignorera. Under all ilska och ofta vulgärt och okunnigt uttryckta åsikter kokar det, och att låtsas som ingenting är att sticka huvudet i sanden. Dessutom har dessa skribenter som inte uttrycker sig särskilt väl faktiskt också rätt i en del av vad de påpekar.

Vi silar mygg och sväljer kameler i Sverige! Asylprocedurerna är inte tillförlitliga och det är inte alltid ”rätt” människor som får stanna.  Sverige ska inte vara ett land dit man kan komma och få permanent uppehållstillstånd (PUT), bostad och försörjning för att man lyckats ljuga ihop en trovärdig historia. Eller när man visat falska handlingar och i själva verket är en helt annan person och från ett helt annat land än man angett. Man ska ha starka skäl, de skäl som anges i utlänningslagen, för att få stanna i Sverige och lögner och falska identiteter ska inte kunna ligga till grund för att Sverige ska åta sig att ordna bostad, via skattemedel under lång tid försörja och ge sjukvård åt människor som lurat sig in i landet och som vi inte har en aning om vilka de är.

Migrationsverket måste bli bättre på att avgöra vilka som har rätt till PUT och vilka som inte har det. Det har svenska folket rätt att kräva. De som inte har det ska snabbt återvända/återsändas till sina hemländer. De som har angett skyddskäl gentemot t.ex. Irak, Gaza, Iran etc och har fått PUT på grund av det, ska fråntas sina tillstånd när de ganska snabbt efter att de beviljats reser ”hem och hälsar på”. Det är då så uppenbart att de inte hade skyddsskäl gentemot Sverige och bara använder Sverige som en försörjningsmöjlighet att det inte ens behöver utredas. Enligt utlänningslagen kan PUT dras tillbaka när sådant sker och de ansökningar om skydd som lämnats in är uppenbart ogrundade. Och den lagparagrafen bör användas i varje fall av konstaterat missbruk av möjligheten att söka och få asyl eller uppehållstillstånd i Sverige.

Jag har skrivit mängder om detta på min blogg, under kategorirubriken Asyl&Migration i vänsterspalten. Läs och begrunda och ta del av historier ur verkligheten. Jag upprepar också vad jag alltid säger i de här sammanhangen: Det är inte så att det är svart eller vitt; det är svart och vitt. Samtidigt.

Det måste bli ordning i asyleriet någon gång. Det är det inte nu. I den delen kan jag förstå människors (bl.a. kommentatorerna till min artikel i Expressen) ilska och frustration. Och till slut: I fallet med Adil, som min atikel handlar om, har jag framhållit det unika i hans ärende och hoppas att Migrationsdomstolen ska finna att utlänningslagen medger att han beviljas PUT i Sverige.