Läs först min kolumn med Utlänningslagen ska också följas i Svenska Dagbladet den 18 januari.
Enligt lag är det den som söker eller begär en fördel som ska visa att han (jag väljer att skriva”han” istället för han/hon) har rätt till den. Det gäller på alla områden i samhället. Också på asylområdet.
Det är alltid den som söker asyl eller skydd som ska 1) visa vem han är, 2) visa var han kommer ifrån och 3) i så stor utsträckning som någonsin är möjligt visa varför han anser att har asyl- eller skyddsskäl. Det är aldrig den svenska staten som ska utreda och visa varför någon har rätt till uppehållstillstånd.
Ca 96 % av alla sylsökande som kommer till Sverige visar inte vilka de är genom att styrka sin identitet och nationalitet och många ger inte sanna eller trovärdiga uppgifter om varför de ska beviljas asyl eller skydd. Lagen i Sverige liksom i alla andra länder, stadgar att man ska visa vem man är när man söker asyl. De som inte gör det kan ges tillfälliga uppehållstillstånd för tre månader för att under den tiden skaffa fram de handlingar som behövs och den dokumentation som går att få fram gällande vilka asylskäl de åberopar.
Självklart kan det finnas fall där människor inte ens på tre månader kan skaffa fram handlingar. Men de är enstaka. I de fallen måste Migrationsverket göra sitt yttersta för att bedöma trovärdigheten i personernas utsagor och göra språktester m.m. för att, med största möjlighet och så långt det går, fastställa varifrån de kommer och varför de är i Sverige.
Somalier, t.ex., som man i Sverige anser i princip aldrig kan legitimera sig, har inga problem att göra det när de t.ex. söker sig till Dubai och andra länder i Mellanöstern för att arbeta (läs här). Inget av dessa länder skulle någonsin acceptera att släppa människor utan pass över sina gränser, men i Sverige går det bra. Det har lett till att också många som inte ens är från Somalia getts uppehållstillstånd. Det rör sig om personer som i en del fall aldrig ens satt sin fot i Somalia utan har bott hela sina liv i Kenya. Eller de har bott länge i något annat land, inte sällan ett EU-land, där de har fått uppehållstillstånd för länge sedan, innan fingeravtryck började tas av alla asylsökande. Inte enbart somalier utan människor från alla möjliga länder som redan har PUT i ett EU-land sedan länge söker sig både hit och till andra nordiska länder för att man kan få både fri bostad och dagersättning medan man befinner sig i en falsk asylprocess.
Varför man i Sverige accepterar att 96 % påstår att de inte har en enda handling (annat än falska) som visar vilka och varifrån de är när de söker asyl, går inte att begripa. Varför det av en del nästan anses som ”fult” och ”diskriminerande” och allt vad det finns för etiketter och epitet, att påvisa fakta och kräva att den, som vill ha skydd här, ska visa sitt rätta jag, är också helt obegripligt.
Det finns rimligtvis bara två anledningar till att man låter den här totala oordningen pågå i Sverige:
1) man struntar i vilka som beviljas asyl eller skydd och livslång försörjning i Sverige
2) svenskar är för lättlurade
Vilketdera gäller? Och kan det verkligen vara landets invånares önskan att Sverige släpper in både terrorister och kriminella med allehanda mer och mindre grova brott på sina samveten i landet och ger dem bostad, bidrag och – så småningom – svenskt medborgarskap?
Svenska myndigheters beteende skadar inte bara landet på både kort och lång sikt, det skadar också absolut synen på de asylsökande som har skäl att få skydd här, och det är allvarligt. När alltför mycket slapphet i kontrollen av vilka som söker asyl tillåts, spiller misstänksamhet och ilska tyvärr över också på dem där inga oklarheter föreligger om att de bör beviljas uppehållstillstånd här.
OBS att jag alltså i första och högsta grad vänder mig mot myndigheter och andra ansvariga i Sverige, inte mot dem som kommer hit för att, med alla medel, söka sig ett nytt liv här!