Sverige har inte fri invandring är rubriken på migrationsminister Tobias Billströms replik på en debattartikel av Bodil Ceballos (mp) och Tina Ehn (mp) på GP Debatt. Samma sak har jag skrivit så många gånger är på bloggen att jag nästan fått skrivkramp. Migrationsministern skriver bland annat:
Om ett ja och ett nej på en asylansökan får samma konsekvens, det vill säga att personen stannar i Sverige, kan man fråga sig varför vi ens prövar människors asylskäl. Med ett sådant system har vi i praktiken lämnat den reglerade invandringen och accepterat en fri invandring.
Det är obegripligt att ledamöter i Sveriges riksdag inte kan nyansera debatten, att de inte uttalar sig i enlighet med det ansvar som på dem ankommer som riksdagsledamöter och lagstiftare i Sverige. Att de för fram felaktiga eller otydliga budskap som skapar förvirring hos allmänheten och asylsökande är inte vad man ska behöva förvänta sig av dem. Så här skriver de bland annat:
Ena dagen läser vi att regeringen uppdrar åt Migrationsverket att påskynda återvändandet, dvs. slänga ut så många som möjligt av dem som fått avslag på sina asylansökningar under nästa år.
Kommentar: Riksdagsledamöterna borde inte tala om att ”slänga ut” någon när de mycket väl vet att dessa människor har fått beslut om utvisning i minst två instanser. Eller menar Bodil Ceballos och Tina Ehn, i konsekvensens namn, att inte heller de som dömts i domstol (rätt eller fel, men dom föreligger) till fängelse, inte ska ”slängas i fängelse” för att de själva anser att de inte borde ha fått det straffet? OBS! På intet sätt jämför jag asylsökande med kriminella, jag jämför enbart respekten för i domstol fattade beslut.
Det finns – och det kommer alltid att finnas – medmänskligt sett synnerligen ömmande fall där vår rättskänsla och vår empati säger att den här personen, den här familjen, det här barnet borde få stanna i Sverige, och ändå går det inte om man tolkar de lagar som stiftats i den demokratiskt valda riksdagen där också Bodil Ceballos och Tina Ehn sitter. Dessa två riksdagsledamöter, liksom andra som är missnöjda med utlänningslagen, måste foga sig i riksdagens majoritetsbeslut men kan givetvis på olika sätt agera för att få till stånd ändringar av den. Igen…
Tyvärr är systemet inte – och kommer aldrig att bli – 100 % rättssäkert. Begrunda t.ex. vad en migga skriver om hur olika bifallsprocenten när det gäller tillstånd för gamla föräldrar (som egentligen inte enligt lag har rätt att invandra till Sverige!) är:
1) skillnaden i andelen negativa beslut i en viss kategori (uppehållstillstånd genom hushållsgemenskap, typfall gammal förälder som vill bo med vuxet barn i Sverige) spänner mellan nittionio (99) % och femtioåtta (58) % beroende på vilken enhet som handlagt ärendet.
I mängder av andra fall har rättssäkerheten svajat betänkligt, så helt säker är förstås inte asylprocessen. Varken åt det ena eller det andra hållet. Inte alla gånger bidrar heller de, som söker sig till Sverige i hopp om ett bättre liv men utan de skäl som anges i svensk utlänningslagstiftning, till en rättssäker process, det måste också sägas i sammanhanget, annars blir belysningen av problemen inte allsidig.
Två miggor, varandra oberoende, som jag har ställt några frågor till, har svarat tämligen lika. De är visserligen bara två personer, men om det de säger är representativt för asylhanteringen så är det just precis så illa som det funnits farhågor om under ett antal år.
Fråga till migga 1: på 100 ärenden som du varit beslutsfattare i, kan du uppskatta ungefär hur många som varit tydliga fall där de sökande utan tvekan hades rätt enligt lag och praxis till asyl eller uppehållstillstånd?
Svar från migga 1: EN till TVÅ personer eller familjer, snarare EN än TVÅ.
Fråga till migga 2: Under dina 20 år på Migrationsverket, ungefär hur många av dina sökande har haft asylskäl, d.v.s. flyktingskäl enligt lag och praxis?
Svar från migga 2: Färre än tio.
Kommentar: Att söka asyl i Sverige har blivit ett sätt att invandra. Tyvärr bidrar ”gammelmedierna” inte till att visa verkligheten utan går i samma spår som Bodil Ceballos m.fl. som vägrar att se att Sverige tar emot mängder av människor utan asyl- eller skyddsskäl överhuvudtaget. En enorm mängd människor (vuxna och barn) som vi inte har en aning om vilka de är och vad de gjort i sina hemländer, och som genom asylsystemet under lång tid försörjs av andra, i Sverige.
Asylprocessen är nu så urholkad och asylrätten så missbrukad att den inte längre är på väg att haverera, den har havererat och läget är katastrofalt. Också för de tämligen få asylsökande som uppfyller alla kriterier för uppehållstillstånd, men vars ärenden drunknar bland ogrundade eller falska ansökningar!
I riksdagsmotion 2006/07:Sf232 i november 2006 förespråkade Mauricio Rojas nedläggning av Migrationsverket och ett uppbyggande av en ny verksamhet uppdelad på asyl å ena sidan och andra utlänningsärenden (medborgarskap, studier, adoption, arbetskraftsinvandring etc). Han var, som vanligt, före sin tid och såg det som andra inte såg. Men den motionen kanske borde dammas av nu, och tas upp till allvarligt begrundande. Och riksdagsledamöter, medier och andra måste bli mer nyanserade i sina uttalanden och se alla sidor av komplexa frågor, inte bara en.