Klicka på textrutan för att se dokumentären på UR:s sajt.

Sveriges Television skriver så härom det som dokumentären handlar om:

Unga väljs bort från jobb på grund av bristande skrivförmåga

Nära hälften av universitets- och högskolelärarna i en ny undersökning tycker att unga studenter har dåliga kunskaper i att uttrycka sig i skrift.

Bristerna kan också påverka möjligheten att få jobb. Omkring hälften av cheferna i Sverige har någon gång valt bort att rekrytera en ung person på grund av bristande skrivförmåga, trots att de uppfyller kriterierna i övrigt.
———-
Även inom Polismyndigheten har man märkt att unga har blivit sämre på att uttrycka sig i skrift, och de svenskprov som tidigare var obligatoriska för blivande poliser har tagits bort.

– Man litar på att den gymnasieutbildning som finns i dag ska vara fullt tillräcklig för att bli polis. Nu märker vi att det kanske inte riktigt är så, säger Per Esbjörnsson, polis och lärare på Polishögskolan i Växjö.

I Sveriges Televisions text talas det om att:

– Det började för kanske tio år sedan. Jag observerade att allt fler tentor blev underkända på grund av språket, säger Petra Garberding, docent i etnologi vid Södertörns högskola.

Kommentar: Jag har märkt språkbrister, oförmåga att tala och skriva nyanserat, frånvaro av nyanser och en krympande vokabulär i 20-25 år redan, men det har blivit ännu mycket värre under de senaste drygt tio åren. Det växer i Sverige upp ett folk, medborgare i landet, som inte behärskar landets språk. Det är både en tragedi och en katastrof. På så många sätt. Och det är farligt när folket i ett land i Europa blir så handikappat som så många svenskar med såväl utländsk som även svensk bakgrund redan är.

Filippa Mannerheim, debattör och gymnasielärare i svenska och historia, som medverkar i dokumentären, tror att digitaliseringen av skolan kan vara en bidragande orsak till barns och ungas dåliga språkkunskaper:

Att elever skriver mindre för hand, och mer på datorer som automatiskt korrigerar stavfel, får konsekvenser för deras inlärning. Jag tycker att vi sviker väldigt många ungdomar. Om vi kunde lära våra ungdomar och barn att läsa och skriva förr borde vi kunna göra det i dag. Vi har ju facit, vi vet hur man gjorde när svensk skola var bra.

Kommentar: Det ligger nog en hel del i det. Men en minst lika viktig och tydlig orsak till de dåliga kunskaperna i landets språk är det faktum att lärarna i svenska inte heller behärskar språket!!! När man har invandrade lärare som ska lära ut svenska så blir det inte rätt. Om inte personen kom som litet barn till Sverige, växte upp i en miljö där det talades svenska, gick på förskola och i skolor där majoriteten av eleverna och alla lärare i svenska var svenskar med svenska som modersmål, som i sin tur haft lärare som också behärskade språket till fullo. Idag är det inte heller alls längre självklart att yngre svenskfödda lärare i svenska är kunniga nog i sitt eget språk, det upptäcker man snabbt när man läser information från dem till elevernas föräldrar…

Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln på sajten Kvartal.

På sajten Kvartal skrev Inger Enkvist,  professor emerita i spanska vid Lunds universitet och författare till boken Ny lärarutbildning nu! (Dialogos 2020) den 20 augusti 2020 bland annat:

Det talas alldeles för lite om svensk lärarutbildning, trots att kvaliteten i lärarutbildningen har en avgörande betydelse för Sveriges framtid. Lärarutbildningen är Sveriges mest omfattande professionsutbildning, och den drar stora summor i skattemedel. Problemet är att lärarhögskolorna har svårt att locka tillräckligt många och tillräckligt välmeriterade sökande, trots att det finns gott om arbete efter utbildningen. Problemet är både kvantitativt och kvalitativt.
———-
Lärarutbildningarna hör till de utbildningar som har låg meritpoäng vid antagningen och många avhopp. Det gäller därför att vända utvecklingen och få sökande som har sådana förkunskaper att de förmår avsluta utbildningen och vill göra det. Dessutom förekommer det idag att lärarstuderande gör färdigt utbildningen men ändå aldrig börjar arbeta som lärare.
———-
Problemet är inte bara de lärarstuderandes meritnivå utan också att de lärarstuderande steg för steg upptäcker att den arbetsuppgift som samhället förväntar sig att de ska utföra är att samtidigt, och i samma klassrum, undervisa elever på mycket olika inlärningsnivå och med olika inlärnings- och uppförandeproblem. Dessutom är det tänkt att detta ska ske i en miljö där elevernas rättigheter betonas mer än deras inlärning. Det är värt att märka att det inte finns exempel på länder som uppnår goda resultat under de omständigheterna, och det lärs inte heller ut vid lärarutbildningarna hur läraren skulle kunna klara uppgiften.

Kommentar: Inger Enkvist slår huvudena på alla spikar! Pang! Precis så. Självklarheter i länder med verkligt god utbildning och därmed en välutbildad befolkning. Vilket Inger Enkvist också berör längre ner i sin insiktsfulla huvudet-på-alla-spikar text. Hon ställer frågan:

Vad kan man lära av andra länder?

Kommentar: Redan här tar det slut. För Sverige vill inte, upplever sig inte behöva, lära sig något av andra, mer framgångsrika länder. Icke. För trots att landet förfaller inför våra ögon så tror Sverige fortfarande – eller klamrar sig fast vid sin egen Sverigebild – att Den Humanitära Stormakten är vad hela världen borde lära sig av, absolut inte tvärtom. En förvriden självbild som är så ingrodd att inget kan rubba den. Inte ens det som alla ser framför sina egna ögon.

Vidare ur artikeln på Kvartals sajt:

Pisa-jämförelserna har gjort att Sveriges medelmåttiga elevresultat har uppmärksammats, men det nämns sällan att ett land behöver ha välmeriterade lärare för att elevernas resultat ska bli gott. Utbildningsekonomen Eric Hanushek har i flera skrifter visat att bakom elevframgångarna i Finland och Japan finns lärare som har mycket hög egen kunskapsnivå. Inget land med medelmåttig eller låg meritnivå hos lärarna har elever som når hög nivå. Den duktige läraren har egenskaper som också duktiga gymnasieelever och studenter har: arbetskapacitet, fokus, goda ämneskunskaper, god språklig förmåga och självdisciplin.

Kommentar: Lärarutbildningen i Sverige drar inte till sig sökande med hög kompetens, goda ämneskunskaper och felfri svenska. Tvärtom. Kraven är så låga att det ofta blir personer som inte kommer in någon annanstans somsöker sig till den.

Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Expressens sajt.

Ur texten:

Hos polisen äventyrar det rättssäkerheten, eftersom en del nya poliser inte längre klarar att skriva begripliga brottsutredningar. Pikant nog har polisutbildningen plockat bort sitt tidigare svensktest, gissningsvis för att för få klarade det i en tid när utbildningsplatserna måste fyllas.
———-
Invandringen är hög, vilket resulterar i många skolor där få av eleverna har svenskspråkiga föräldrar. Samhället har segregerats klassmässigt än mer och den sociala oron ökat. Därtill vet vi att läraryrket av flera skäl tappat i attraktivitet, vilket leder till att färre begåvade studenter söker sig till kåren.

Men vi pratar i dag inte längre bara om en utarmning av språket bland eleverna med tuffast förutsättningar, utan om en nivåsänkning även bland medelklassens barn. Inte ens de högutbildade, välskrivande föräldrarna orkar fullt ut kompensera på helger och kvällar för ett utdraget skolmisslyckande.

Kommentar: Jag kan inte längre minnas hur länge jag har oroat mig för och även varnat för att rättssäkerheten äventyras när poliser inte behärskar språket, liksom inte heller en hel del nya jurister och advokater. Hur tror man i Sverige att lagar och regler ska kunna tolkas av människor som inte förstår innebörden av orden, eller som tolkar innebörden på fel sätt? Vems tolkning ska då gälla? Det märks redan nu emellanåt när man ringer till myndigheter med någon fråga, att det är ett lotteri om man får prata med någon som dels förstår vad man frågar om; dels kan ge ett korrekt och begripligt svar eller om man hamnar hos någon som mest svamlar och missförstånden står som spön i backen.

Samtidigt, i ett land ett stenkast från Sverige… I Finland bekräftade undervisnings- och kulturministeriet den 27 augusti 2020 en stor och viktig reform – läroplikten förlängs till att omfatta alla upp till 18 års ålder. Undervisningsminister Li Andersson.:

För hundra år sedan infördes läroplikten och det var en stor gärning för jämlikheten. Sedan dess har världen förändrats enormt mycket och nu är det rätt tid att uppdatera läroplikten så att den motsvarar 2020-talets krav. Det enda godtagbara målet för en välfärdsstat som Finland är att varje ung person ska kunna förvärva de färdigheter som behövs i livet och arbetet.

Och ministerarbetsgruppen för kunnande, bildning och innovationer godkände innehållet i lagutkastet om utvidgning av läroplikten.

Lästips:
•  “Under de många år som jag arbetade som lärare i Rinkeby var läget fortfarande hanterbart och jag älskade mitt jobb!” – 5 januari 2016. Ur texten:

Under de många år som jag arbetade som lärare i Rinkeby, var läget fortfarande hanterbart och jag älskade mitt jobb! Jag älskade blandningen, jag hade ibland 22 olika nationaliteter i klassen. Ungarna älskade sitt Rinkeby, där fanns faktiskt en bymentalitet. Då hade man ännu inte börjat titta snett på varandras religionstillhörighet, toleransen fanns där.
———-
Föräldrarna gillade oss lärare från Finland, vi var annorlunda än de svenska. Vi ställde krav, vi gav läxor, vi höll ordning på lektionerna. Vi tolererade inte sena ankomster eller onödiga diskussioner om att ha keps på huvudet, det skulle man självklart inte ha. Alltså gammal hederlig normalitet, något som fortfarande råder i Finland. Jag kan inte förstå hur man i detta land inte förstår vilket självständigt och kreativt jobb läraryrket är. Det förstår man tack och lov fortfarande i Finland: till lärarhögskolan i Helsingfors sökte i höstas 3.000, av vilka man efter hård gallring tog in 120. Det var alltså lättare att komma in på läkarutbildningen än att komma in på lärarhögskolan.

•  “Varför kräver man i lärarbristens Sverige att kompetenta lärare från Finland ska ha intyg på att de kan simma?” – 21 maj 2019. Ur texten:

Häromveckan diskuterades den svenska lärarlegitimationen. En av gruppmedlemmarna berättade att hon förra året utbildat sig till klasslärare i Finland och sedan sökt lärarlegitimation här i Sverige, men hade fått avslag på sin ansökan. Och varför det? Räckte inte svenskkunskaperna till, som hon skaffat sig i Finland? Eller var inte ämneskunskaperna från Finland tillräckligt omfattande? Jo, nog räckte språket och kunskaperna till. På det teoretiska området hade Skolverket inget att erinra, det handlade om något helt annat. Den sökande hade nämligen inte intyg på tillräckliga kunskaper i – simning!
———-
Låt mig sluta med dessa ord:

Det spelar ingen roll i vilket ämne och på vilket område du har en magisterexamen om du saknar papper på att du också har tagit magisterexamen i simning.

•  Sverige och Finland är som natt och dag på mängder av områden, inte minst skolans – 3 december 2019. Ur texten:

Eleverna har mer disciplin, föräldrarna visar större respekt – och lärarutbildningen är lika populär som läkarlinjen. Finland har länge varit ett toppland enligt Pisa-mätningen.

– Skolsystemet i Sverige har väldigt många brister, säger Mikael Hakola, rektor på Profilskolan i Vällingby i Stockholm.

Han har tidigare arbetat som lärare och rektor i Finland men flyttade till Sverige för några år sedan. Han anser att det finns flera anledningar till varför den finländska skolan verkar fungera bättre än den svenska. Först och främst handlar det om synen på läraryrket.

– I Finland har man enormt hög status. Det är jättefint att vara lärare.

En annan stor skillnad är hur utbildningen är uppbyggd. Enligt* Mikael Hakola måste man göra ett inträdesprov för att bli antagen till lärarhögskolan i Finland.

– Man tvingas exempelvis hålla en provundervisning för att visa hur kreativ man är.

* Varför reportern skriver att man “enligt Mikael Hakola” måste göra ett inträdesprov, framgår inte. Det är så att man måste göra ett inträdesprov enligt reglerna, inte “enligt Mikael Hakola”.
© denna sajt.