Det svenska utredningssystemet, sådant det ser ut idag, är förödande för landet och folket. På alla tänkbara sätt. Utredningshysterin grundar sig i att regeringarna inte vågar regera, inte vågar fatta beslut utan att ha hängslen, livremmar, säkerhetsnålar och gärna också kardborrband. De som sitter i regeringarna vill kunna skylla på utredarna och även om möjligt på andra, om deras påhitt slår fel. Dessutom existerar det permanentade, långbänksutredningssystemet också till stor del på grund av otillräcklig utbildning, inkompetens och/eller allmän oförmåga hos dem som ska styra landet. De klarar helt enkelt inte av att fatta beslut utan att andra har talat om för dem hur och vad de ska göra.
OBS! Att ta in experter, att låta göra korta, mindre utredningar när viktiga lagändringar och andra beslut ska genomföras, är givetvis inte fel. Tvärtom. Det är bra att lyssna på dem som kan mer/bättre än man själv och ingen kräver att statsråd ska kunna allt. Men de har ett enormt regeringskansli till sitt förfogande där de borde ha tillgång till tjänstemän som har den utbildning, kompetens och kunskap på väldigt många områden som statsråden själva saknar. Långtidsutredningar är ett elefantiasiskt system. Det behövs knappast heller i alla frågor att tiotals och åter tiotals remissinstanser ska yttra sig. Särskilt om de kortnästa ändå inte lyssnar på dem, om dessa inte sjunger i samma tonart som regeringen själv. Som i frågan om den ”nya gymnasielagen”. Där körde ju den dåvarande S & MP-regeringen tillsammans med Centerpartiet över de tyngsta, mest kunniga experterna som kraftfullt varnade för ett ofullständigt, rent uselt lagförslag.
Utredningstiderna är också ofta oförsvarligt långa. Något som i ett normaleffektivt land kan ta mellan en och tre månader, tar i Sverige mellan ett och tre år. Och kostar därefter. Plus att det inte sällan (kanske ofta?) tillsätts utredare ur de egna kretsarna och man därmed kan få fram de resultat man önskar och samtidigt ge sina bekanta välavlönade uppdrag. En annan förödande komponent i det slöa systemet är att det som man började utreda dag 1 år 1, inte sällan har mist sin betydelse den sista dagen år 2 eller 3 eftersom omständigheterna förändrats under den långa utredningstiden. Och så står man där på ruta ett igen och under tiden har saker och ting fått rulla på och förvärras utan att någon agerat. För: ”Vi har tillsatt en utredning”. Som har kostat miljoner skattekronor. Och som inte lett någonvart.
En av dessa otaliga utredningar som gjorts och görs är denna som mynnade ut i ett betänkande av Återvändandeutredningen: Om utlänningars rätt att vistas i Sverige, inre utlänningskontroller och missbruk av identitetshandlingar. Här kan man bland annat läsa att:
Regeringen beslutade den 27 april 2017 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att – i syfte att minska antalet personer vars identitet inte kan fastställas under vistelsen i Sverige – lämna förslag, som innebär att Polismyndigheten ges utökade möjligheter att dels ta fingeravtryck i identifieringssyfte, dels omhänderta pass eller andra identitetshandlingar. Utredningen fick även i uppdrag att lämna förslag på hur missbruk av resedokument, främlingspass och uppehållstillståndskort kan motverkas.
Kommentar: Uppenbarligen tänkte regeringen då lite annorlunda än Migrationsöverdomstolen, MiÖd. Eller MiÖd tänkte lite annorlunda än regeringen när den nästan två år senare i en dom slog fast att:
Det är inte alltid nödvändigt att en person som säker asyl här vare sig styrker sin identitet eller ens gör den sannolik.
Läs En migga om en ny dom i Migrationsöverdomstolen om att identitet inte behöver ha styrkts eller ens gjorts sannolik för att skyddsskälen ska kunna bedömas : ”De har transcenderat till galenskapens astralplan.” – 2 mars 2019. Regeringen vill ju att man ska
…minska antalet personer vars identitet inte kan fastställas under vistelsen i Sverige.
Och att klarlägga identiten på utlänningar som vistas i Sverige sägs i utredningen:
Det är viktigt att kunna klarlägga identiteten på utlänningar som vistas i Sverige för att kunna upprätthålla säkerheten i landet, skydda utsatta grupper och värna asylrätten. Det är också viktigt att personer som inte har rätt att vistas i Sverige kan förmås att återvända och att personer inte kan resa till eller från Sverige under falsk identitet.
Den omständigheten att många asylsökande inte företer pass eller andra giltiga identitetshandlingar medför inte bara svårigheter vid prövningen av skyddsbehovet. Det uppstår även problem vid verkställigheten av avlägsnandebeslut. Att det finns resehandlingar är i de allra flesta fall är en förutsättning för att verkställighet ska kunna äga rum. När det saknas tillförlitliga uppgifter om identiteten är det ofta svårt att få nya resehandlingar utfärdade för utlänningen. Det kräver ofta stora arbetsinsatser och verkställigheten fördröjs. När resehandlingar saknas och sådana inte har kunnat anskaffas i eller från Sverige eller utlänningen endast har ett EU laissez passer som resehandling, krävs det dessutom ofta en eskorterad utresa, vilket kräver personalresurser och drar stora kostnader.
Det har, sedan den stora ökningen i antalet asylsökande i Sverige år 2015, varit en hög belastning på asylsystemet och på samhället. Till detta kommer att antalet asylsökande som styrker sin identitet genom att ge in en passhandling i samband med ansökan är mycket lågt här i landet. Enligt uppgifter från Migrationsverket har under åren 2011–2016 passhandling saknats vid registreringen av ansökan i mellan 81 och 91 procent av fallen. För år 2017, fram till juli månad, är andelen asylsökande som inte uppvisat pass vid ansökan 84 procent.
Kommentar: Under lång tid har varje år en stor majoritet av dem som sökt asyl inte styrkt sin identitet. Detta har påpekats på den här sajten sedan åtminstone 2009… Vissa år har andelen som inte gjort det alltså varit över 90 procent…
Om betydelsen av klarlagd identitet sägs i utredningen:
Under de senaste åren har, som en följd av bland annat de väpnade konflikterna i Syrien, Irak och Afghanistan samt oroligheterna i Somalia och andra afrikanska länder, flykting- och migrationsströmmarna till Europa ökat kraftigt. Men inte bara väpnade konflikter och allvarliga etniska och religiösa motsättningar mellan olika folkgrupper, utan även sociala och ekonomiska förhållanden som råder i åtskilliga länder i världen, har bidragit till att människor har sökt sig till Europa i hopp om en bättre framtid.
Det har dessutom uppmärksammats att ett ökat antal personer uppehåller sig inom EU utan att ansöka om uppehållstillstånd i något land. Många av dessa personer lever utanför samhället och har inte kontakt med myndigheter. På samma sätt lever också många utlänningar som stannat kvar i landet, trots att de fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i någon av EU:s medlemsstater. Det finns sålunda även ett stort antal tillståndslösa – ofta benämnda papperslösa – personer i Europa.
Trots minskningen av antalet asylsökande, är ett mycket stort antal personer inskrivna i asylprövningssystemet i Sverige. Många av dessa har inte tillräckliga skyddsskäl och kommer att få beslut om utvisning. Ett problem i det sammanhanget är det inte obetydliga antal personer som i den situationen ”går under jorden”, det vill säga stannar kvar i landet, trots att beslutet om utvisning innebär en skyldighet att inom viss kortare tid lämna landet. Det har beräknats att mellan 20.000 och 50.000 sådana tillståndslösa personer för närvarande vistas i Sverige och berörda myndigheter gör bedömningen att den gruppen ökar.
Kommentar: Som redan sagts i kommentaren ovan så har alltså under lång tid en överväldigande majoritet av dem som sökt asyl här inte styrkt sin identitet.
Om den nationella säkerheten sägs i utredningen:
Säkerhetssituationen i bland annat Europa har de senaste åren förändrats på ett sådant sätt att det framstår som mycket angeläget utifrån ett säkerhetsperspektiv att känna till vilka som vistas i vårt land. De terroristattentat som har förekommit i Europa under senare tid har tydligt visat hur viktigt det är att ha kontroll på vilka som vistas här.
Kommentar: Att nu framhålla det som är självklart i hela världen, att den som söker tillstånd att vistas i ett land ska styrka vem han är; varifrån han kommer och varför han kommer, ter sig rent löjligt eftersom inget gjorts/gör för att efterleva det självklara som var och en kan förstå utan att det ens utreds: ”Det framstår som mycket angeläget utifrån ett säkerhetsperspektiv att känna till vilka som vistas i vårt land.”
Om barn och unga vuxna sägs i utredningen:
Det har också noterats att ett ökat antal unga personer uppehåller sig i Sverige utan att ansöka om uppehållstillstånd. Många av dem lever utanför samhället och har inte kontakt med myndigheter. En del av dessa barn och unga vuxna har skilts från sina familjer under resan till Europa. Åtskilliga har dock kommit hit mer eller mindre på egen hand.
Kommentar: Jag vet inte längre hur många gånger jag själv och andra påpekat detta. 10 år? 12 år? 15 år? Hur många gånger ska det sägas och utredas? Utan att något konkret händer för att stoppa olagligheterna.
I remissyttrandena kan man konstatera att regeringen även här – som i så många andra hafsiga lagförslag (bland annat ”gymnasielagen” för vuxna afghaner med flera som inte har skyddsskäl och därmed inte fått rätt att stanna i Sverige – fått kritik av olika slag.
Justitieombudsmannen, JO, skriver i sitt remissyttrande bland annat:
Jag kan inte tillstyrka den föreslagna ändringen i 9 kap 9 § utlänningslagen på det underlag som nu finns.
Justitiekanslern, JK, skriver i sitt remissyttrande bland annat:
Enligt utredningens direktiv är ett av de primära syftena med de förslag som presenteras att ge myndigheterna de verktyg som behövs för att personer som saknar tillstånd att vistas i Sverige ska återvända till sitt hemland eller ett annat land där de har rätt att vistas. Det saknas dock underlag i utredningen som visar eller ens gör det sannolikt att ett genomförande av förslagen faktiskt skulle leda till ett effektivare återvändandearbete eller ett ökat frivilligt återvändande.
———-
Sammanfattningsvis saknar betänkandet den problematisering, de praktiska exempel och en sådan konsekvensanalys som är nödvändig för att kunna bedöma effekterna av förslagen.
Röda korset skriver i sitt remissyttrande bland annat:
Mot bakgrund av brister i utredningens underlag och analyser anser Svenska Röda Korset att utredningens förslag om inre utlänningskontroll och återvändande inte kan läggas till grund för fortsatt lagstiftningsarbete. Vi avstyrker därför förslagen.
Det saknas underlag i utredningen som visar att förslagen leder till ett effektivare återvändandearbete och ett ökat återvändande. Svenska Röda Korset menar att det även krävs en mer grundlig analys av konsekvenserna för de personer som berörs av förslagen och som ofta lever i stor utsatthet. Vi vill också understryka vikten av en noggrann analys kring tillämpningen av proportionalitetsprincipen.
———-
Mot bakgrund av vad som anförts ovan anser Svenska Röda Korset att utredningens förslag om inre utlänningskontroll och återvändande inte kan läggas till grund för fortsatt lagstiftningsarbete. Vi avstyrker därför förslagen.
Förvaltningsrätten i Stockholm skriver i sitt remissyttrande bland annat:
I betänkandet föreslås att ett uppehållstillståndskort bör ha en maximal giltighetstid på tre år. I betänkandet anges att den föreslagna giltighetstiden motsvarar den giltighetstid som för närvarande gäller för nya uppehållstillstånd för flyktingar. Den giltighetstid om tre år som betänkandet hänvisar till återfinns i lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Förvaltningsrätten ställer sig tveksam till en sådan utgångspunkt i och med att lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige endast gäller till och med den 19 juli 2019, såvida inte riksdagen beslutar om något annat. Förvaltningsrätten efterfrågar därför en mer långsiktig lösning.
Fler remissvar – och ovannämnda svar i sina helheter – kan var och en som är intresserad av googla fram.
Här är sammanlagt 13 av mina tidigare texter om dubbla, flerdubbla, förfalskade och stulna identiteter och pass. De första skrev jag för ett decennium sedan…
• Att personer söker asyl i flera identiteter har varit känt för Migrationsverket och regeringarna i minst 16 år – 28 april 2016
• I mer än nio år har jag skrivit om identitetsbedrägerier, bland annat multipla identiteter, bland asylsökande… – 14 november 2018
I den här texten finns länkar till ytterligare 11 texter, publicerade mellan 26 oktober 2009 och mars 2017!
Om det finns oklarheter eller missförstånd i texten, meddela det gärna så att eventuella rättelser eller tillägg kan göras. Tack!
För frågor om ovanstående utredning och citat ur den, samt ur domen i Migrationsöverdomstolen och ett antal remissyttranden, går det bra att vända sig till regeringen, utredarna, Migrationsöverdomstolen och/eller remissinstanserna direkt .