Stadsmissionens chef, Marika Markovits, även präst i Svenska kyrkan, som själv har en månadslön på 85.000 kr och därmed kostar Stadsmissionen kring 110.000 kronor i månaden inklusive sociala avgifter, semesterersättning, pensionsförsäkring + ev andra förmåner, tackar nej till 85.000 kronor från ett riksdagsparti som cirka var femte väljare skulle rösta på om det var val idag. Med motiveringen att partiet inte har ”rätt värdegrund”. Detta diffusa ord/begrepp som kan betyda nästan vad som helst och som ofta verkar användas för att försöka tysta dem som inte tänker och tycker som man själv.
Markovits, med sina 49.000 kr netto i månaden, ca 6,5 gånger vad en fattigpensionär har, tog inte emot de pengar som var avsedda till mat för dem, enligt vad som sades i Studio Ett den 9 juni, 3400 luncher.
I verksamhetens stadgar kan jag inte finna något som hindrar Stockholms Stadsmission att ta emot gåvor av vem/vilka som helst. Där står:
Inte ett ord om att Stadsmissionen ska utöva godtycke gällande vilka som får bidra. Det är stadgarna som gäller, inte konstruerade ”värdegrunder”. Problemet med dem är att jag har min ”värdegrund” och du har din. Stadsmissionen har sin ”värdegrund” och den muslimska friskolan har sin och Sverigedemokraterna har sin. Och alla andra har sina ”värdegrunder”, sina sätt att tänka, tycka, tro och förhålla sig. I Sverige ska demokratiskt stiftade lagar och regler gälla. Företag och verksamheter har sina stadgar och politiska partier har sina partiprogram – det är helt onödigt med alla dessa konstruerade, ofta både godtyckliga och uteslutande ”värdegrunder”.
Enligt Stadsmissionen har riksdagspartiet Sverigedemokraterna ”fel värdegrund” medan en muslimsk friskola som separerar flickor och pojkar i idrott och på bussar i det sekulära Sverige, har ”rätt”.
– Hade det här varit en annan skola så hade beslutet blivit att skolan måste jobba med sina jämställdhetsproblem och lösa dem, Bakom den formuleringen döljer sig en avvägning mellan jämställdhet och religionsfrihet, säger Håkan Larsson som är professor vid Gymnastik- och idrottshögskolan.
Ovanstående enligt artikeln Okej med könsuppdelat av religiösa skäl publicerad den 26 augusti 2016 i Lärarförbundets tidning Mi Vida.
Se även klipp ur Helena Gisséns uppmärksammade reportage i TV4 Kalla fakta 4 april 2017, om hur det går till i den skattefinansierade skola med – som det heter – ”muslimsk profil”, som befunnits vara värdigt att få skänka pengar till Stadsmissionen. Samt videoklippen klipp med rubrikerna Uppmaningen: stäng Al-Azharskolan direkt (6 april 2017) och Muslimsk friskola i blåsväder (21 april 2017)
Glöm inte för ett ögonblick att den här skolan alltså, enligt Stadsmissionen, har ”rätt värdegrund”. Den skolan fick skänka 10.000 kr till Stadsmissionen och bli Stadsmissionens vänföretag förra året. Den skolan kan därmed, för ynka 10.000 kronor i gåva till Stadsmissionen, enligt viss medielogik köpa sig god ”reklam”, som en del skribenter uttrycker det när det gäller de pengar Sverigedemokraterna ville skänka.
OBS! Jag har ingenting emot att Al-Azharskolan skänker 10.000 kronor och berättar om det. Inte heller att riksdagspartiet Sverigedemokraterna skänker 85.000 kronor och berättar om det. Jag bara undrar hur Stadsmissionen tänker dels stadgemässigt; dels ”värdegrundsmässigt” när de välkomnar den ena givaren trots att det finns omständigheter kring den som ingen i det sekulära svenska samhället anser vara acceptabla, medan de vägrar ta emot pengar av en annan givare; det näst största partiet i Sveriges riksdag enligt senaste opinionsmätningar.
Det har nu blivit så illa, så hysteriskt i Sverige att välgörenhetsorganisationer – åtminstone Stadsmissionen – värderar bidrag efter vem eller vilka som ger dem! Värdegrundshysterin, som jag aldrig förstått mig på, griper omkring sig och slår i många fall sönder människors sociala sammanhang och arbetsgemenskaper. Det är obehagligt att man med ”värdegrunden” i högsta hugg kan slå undan fötterna på dem man själv inte gillar medan man struntar i den när det gäller någon annan. Det finns ingen rim eller reson i detta.
Sluta upp med dumheterna och ta bort alla påbyggnader på stadgar, partiprogram, företagspolicies etc. Sluta hyckla, sluta upp med att i grumliga ”värdegrunder” tala om ”alla människors lika värde” när det ändå inte gäller. Inte ens Stadsmissionen själv lever ju upp till sin egen ”värdegrund”! Där står det:
Alltså: ”alla människors lika värde och rättigheter”. Också de människor man själv av någon anledning inte personligen gillar, i Stadsmissionens fall sverigedemokrater.
I stadgarna står det, som räcker gott och väl och som innebär att både Sverigedemokraterna och Al-Azharskolan kan skänka pengar till behövande, se utdraget lite tidigare i texten.
Avskaffa de totalt värdelösa ”värdegrunderna” snarast. Lev upp till stadgar och policies och partiprogram i stället, det räcker med det. Och låt människor ha sina egna ”värdegrunder”, det vill säga värderingar, åsikter, samvete etc som de alltid har haft och alltid kommer att ha.
Stadsmissionen: se till att fattigpensionärerna får del av de pengar som ett riksdagsparti vill skänka dem! Försök leva upp till era stadgar där det sägs att ni ska verka utifrån ”en kristen grundsyn”.