AB brukar tycka att det är kul att läsa om mina lokala lördags- eller söndagsutflykter – AB, om du väntat på denna veckas bloggning så kommer den här:
På söndag eftermiddag gick jag till posten (tobakshandeln som hanterar post) och hämtade "stort brev". Sedan fortsatte jag till Janne i Sofiakiosken där jag hade tänkt dricka en kopp kaffe. Men det blev en mugg te i stället, för det förbaskade kaffemaskinsföretaget har fortfarande efter två veckor inte kommit med apparaten! Jag fick ett visitkort av Janne – typiskt honom att kalla sig "kiosktant"! Han hade beställt 200 visitkort från en firma i USA för bara 10 dollar för frakten, inget mer.
Vi pratade om allt möjligt, bland annat om att det snart är (skulle ha varit) Affes födelsedag och om vi ska samlas då och tänka på honom och i så fall var. Affe hade ju velat ha en riktig grav med gravsten, men trots att Janne gjorde vad han kunde för att det skulle bli så och t.o.m. fick klartecken från Katarina församling att han skulle få en grav där, på samma kyrkogård där Anna Lind ligger, så blev det inte så på grund av att en viss person sjabblade bort det. Det gör Janne både ledsen och arg, att Affes vilja inte respekterades och att alla hans hundratals vänner inte har någon grav att gå till.
Medan vi satt där i kiosken kom kunderna förbidroppande, många välbekanta ansikten. Inte minst Ingela G som var en trogen kund också på Vickys. Janne hade sparat två korvar i sin lilla kyl åt Ingelas två hundar: Gayle och Rose. Och apropå korvar: skylten i Sofiakioskens fönster är lite kul…
En timmes snack hos Janne, sedan hade jag bestämt mig för att gå och hälsa på Arne som råkat ut för en mindre olycka (inget farligt) men nu vistas på ett äldreboende i våra kvarter. Tack till K-E som informerade mig om att Arne fanns där! På väg dit passerade jag den ståtliga Sofia kyrka som tornar upp sig mot himlen högt ovanför Skånegatan. Jag tänkte att det kanske är en av de sista helgerna som det fortfarande finns ganska gott om löv på träden – även om lövmattan på trottoaren redan var ganska tjock – så jag ville föreviga det allra sista av den ljuvliga sommaren.
På äldreboendet hittade jag genast Arne. Lilla Arne! Han satt i teve-rummet med några andra och blev glad och lite upplivad när jag kom. Jag hade med mig filmen om Vickys Livs i present, filmen där Arne utan att det var tänkt så, kom att bli en av huvudpersonerna tillsammans med Affe, Janne och de andra. Personalen var trevlig och sade, att de ska försöka fixa så att Arne och de andra som vill och orkar ska få se filmen. Arne hade munspelet med sig, han hade det i handen, och när jag bad honom spela en stump så spelade han sitt paradnummer så fint så jag kände för att ta en svängom. Vilket jag gjorde. Och sedan visade Anette mig Arnes rum som var litet men trevligt. Det hade t.o.m. en liten kokplatta och pytteliten diskbänk. Vad nu det ska vara bra för, men i alla fall. Jag stannade inte så länge men kommer att gå och hälsa på igen snart. Arne var lite ledsen, han ville hem och undrade hur länge han måste stanna. Tills han är helt frisk igen och kan gå som vanligt måste han ju stanna, men som tur är så är det en liten avdelning på ett äldreboende i hans egna kvarter, så det kunde ha varit mycket värre. Men der kändes i hjärtat att lämna honom, trots att jag är helt övertygad om att han har det bra där.
Så här såg en del av min söndag den 22 oktober 2006 ut.