Jag började försöka ge mig iväg ut vid 11-tiden. Men så ringde det och samtalet tog en stund. Och så ringde det igen. Och en gång till. Och sedan blippade det in några mejl som jag tänkte att det är lika bra att svara på genast (vilket jag alltid brukar försöka göra), för annars blir de liggande och sedan kommer det så många nya mejl att jag inte ens minns dem som kom tidigare. När sedan Janne ringde vid 12-tiden och undrade om jag skulle titta förbi så bestämde jag mig att "nu ska jag gå till Sofiakiosken". Men inte förrän vid 14.30 kom jag äntligen iväg och det kändes skönt att komma ut i den typiska höstluften som luktade fukt och blöta löv.
Janne tar en mugg kaffe vid AGE-Annelis snyggt textade meny-skylt
Foto: Merit Wager
Nere vid kiosken höll Janne och Sari på och räfsade en del av dessa blöta löv på markplätten bakom den lilla byggnaden och hade redan räfsat det mesta när jag kom. Håkan hjälpte till genom att stå i kiosken under tiden, och Kent hade anslutit för att prata bort en stund. Vi tog en kopp kaffe allihop och stod och pratade en halvtimme, trekvart och samtalet böljade som vanligt från det lilla till det stora. Om Lars Hillersberg, om Carl Anton (som Janne hade en tavla av som han ska rama in), om USA, om regeringen, om daltande med folk, om allt mellan himmel och jord. Dessemellan såldes det korv och kaffe, tidningar och telefonkort m.m. i kiosken.
Det var en skön avkopplande promenad och ett bra snack med klipska människor som har pejl på det mesta. Och kul att se att AGE-Annelis fint textade Meny-skylt hade kommit upp plus att Janne och Sari hade fixat med små trevliga lyktor på den smala "fönsterbrädan" och en jättekruka med tallgrenar och ljung utanför kiosken. Det ska bli lite mer pynt och då ska jag föreviga hela härligheten. Om någon vecka eller så.
Håkan, Janne och Kent
Carl Anton målning av Sofiakiosken
Foto: Merit Wager