Den som är intresserad av – och vill veta mer om – ordföranden i det relativt nya partiet Medborgerlig Samling (MED), Ilan Sadé, bör läsa hans bok som kom ut på Mummelförlaget 2014 och är en samling intressanta samhällsbetraktelser, lika aktuella idag. När boken kom ut hade Ilan Sadé ingenting med Medborgerlig Samling att göra; jag tror inte ens att partiet fanns vid den tidpunkten.

Rubrikerna må vara enstaviga – Sekt, Sex, Börd, Tvist, Sot, Ljus – men texterna är allt annat än det.

Utdrag ur texten Sekt:

Skådespelet var sällsamt. Jag lämnade till slut partistämmosalen i Chinateatern i Stockholm för att ta några djupa andetag i lobbyn. Jag vill minnas att ytterligare några enstaka stämmoombud gjorde detsamma. TV- skärmar i lobbyn möjliggjorde ändå ett studium av begivenheterna på avstånd. Det var som om teaterns namn utövade inflytande på hur en partistämma ska avlöpa.

Året var 2005, partiet var Centerpartiet och punkten på partistämmans dagordning var jämställdhet. Kvinnoförbundets ordförande, Annika Qarlsson, höll ett eldigt inledningstal inför behandlingen av ett program som beskrev partiets egen utgåva av feminismen, fullt av långtgående påståenden om förtryckande ”strukturer”. Efter uppvärmningen var det ombudens tur att säga sitt. Talarlistan var lång. Vad som nu hände var att manliga ombud stod i kö för att inför ett allt mer uppeggat auditorium avlägga något slags bekännelse av strukturernas existens och ombudets egen påtvingade roll i spelet. Alla var strukturernas offer. En överväldigad herre brast till och med ut i gråt i talarstolen, till stämmans stora bifall. Bekänn och kom in i värmen!

Utdrag ur texten Sex:

Ingenting kunde vara mer fel än att tro att Sverige har blivit ett helt fritt och tillåtande land vad gäller beteenden och skildringar. Steget från ”inne” till ”ute”, från förebild till fredlös, är väldigt kort. Å ena sidan matar stat, frivilligorganisationer och massmedia 14- åriga flickor med budskapet att leva ut sin nyvakna könsdrift så länge det sker på deras egna villkor, men när just detta sker kan partnern, mot de närmast inblandades vilja, bli fördömd som pedofil. Samhället sätter sig över de inblandades syn på saken, med måttstockar som, med tanke på de sexualliberala värden som samma samhälle önskar bibringa de unga, är tämligen häpnadsväckande. Varför är det plötsligt straffrättsligt betydelsefullt ifall könsumgänget har skett inom ramen för ett förhållande, i motsats till en tillfällig sexuell kontakt? Vem är rättens domare och nämndemän att sitta och bedöma ifall en tonåring, som själv bestrider att övergrepp skulle ha skett och tar sin före detta partner i försvar, egentligen har blivit utnyttjad?

Utdrag ur texten Börd:

För egen del medger jag utan omsvep att jag, utöver några punktvisa nedslag i textmassan, endast har orkat läsa betänkandets sammanfattning. Om genomläsning av hela luntan rimligen kräver en masochistisk läggning, finner man sin med-masochist i Westerberg själv, som på sedvanligt manér tar på sig tagelskjortan och fastslår att Sverige är ungefär lika besudlat som alla andra och att ”svenskhet är mångfald” – det vill säga allt och ingenting. Efter att ha redogjort för sin världsbild och sina utgångspunkter, föreslår han tio åtgärder, vilka alla har det gemensamt att staten i utökad omfattning genom myndigheter och genom bidragstilldelning ska bekämpa det som Westerberg definierar som främlingsfientlighet. Diskrimineringsombudsmannen, Forum för levande historia och Ungdomsstyrelsen föreslås bli lydiga verktyg i denna kamp. Ett ”lärarlyft i mänskliga rättigheter” och i ”arbetet med demokrati och värdegrund” efterlyses, med ett anslag på 650 miljoner kronor (!) för en femårsperiod. Det mest uppmärksammade förslaget torde ha varit det som handlar om ”quick response ”, innebärande att staten betalar någon utvald förening (”opartisk institution”) för att denna ska anställa folk som ”snabbt kan reagera när det skrivs eller sägs olämpliga eller felaktiga saker om till exempel invandrare.

Utdrag ur texten Tvist:

Advokatsamfundet får ursäkta, men dess bedyranden om att medlemmarna minsann måste följa god advokatsed och inte medverka till påhittade eller uppblåsta kostnader inför rätta ger jag ingenting för. Landstinget i Uppsala läns ersättningsyrkande i det ovan refererade målet* ger oss en glimt av hur det kan gå till bakom kulisserna. Vad många misstänkte om oegentligheter och ljusskygga överenskommelser gällande debiteringen har åtminstone bevisats vara sant i ett fall. Därtill med ett offentligt, skattefinansierat organ som inblandad part.

*Tvistemålet mellan de anhöriga till en avliden sjukhuspatient, företrädda av Centrum för rättvisa, och Landstinget i Uppsala län. Målet handlade om krav på kränkningsersättning för att landstingets personal hade medverkat till TV- utsändning av både den döende patienten och sjukvårdspersonalens kommentarer om honom.
 Utdrag ur texten Sot:

Under månaderna som föregick dessa raders sättning hände det sig att två förtroendevalda politiker i Sverige föll i sjuksäng: regionrådet Michael Sandin (m) från Skåne och oppositionsborgarrådet Tomas Rudin (s) från Stockholm. Starkdrycker figurerade som bakgrundsrekvisita i respektive drama, men själva smittspridningen tycks ha haft en oroväckande koppling till journalister.
———————
När det gäller Tomas Rudin, utlöstes den långvariga ohälsan av att massmedia upplyste svenska folket om den något kuriösa händelsen att han hade åtalats för snatteri av en whiskyflaska på Systembolaget. För Dagens Nyheter berättade han att han nu hade insett sina problematiska dryckesvanor, samt genast skulle ta reda på hur man söker hjälp. Smittan slog emellertid till samma dag, så frågan är hur det har gått med letandet, med tanke på den bristande arbetsförmågan. Eftersom händelseförloppet uppvisar klara likheter med Sandins snabba insjuknande, är frågan om inte den nybildade Folkhälsomyndigheten borde rikta sin uppmärksamhet mot journalister som potentiella bärare av farsoten. Smittspridningen tycks ju till och med kunna ske telefonledes.

 Utdrag ur texten Ljus:

Ibland blir kejsaren litet väl naken. Ett godkänt examensarbete från socionomprogrammet vid en mindre högskola som också har korsat min väg, syftar till att analysera en specifik fråga ur ett ”feministiskt könsmaktsperspektiv”. Studenten har valt ut sitt knapphändiga material i form av tre rättsfall om sexualbrott, genom en sökning på Google, samt genom referenser i en annan studentuppsats, som för övrigt utgår från ”den historiematerialistiska radikalfeminismen”. Hon medger utan omsvep att undersökningen på grund av det nästan obefintliga empiriska materialet inte kan leda till några generaliserbara resultat. Emellertid anser hon att hon, utifrån den valda teorin, har ”kommit fram till ett för mig giltigt resultat”. Frågan om resultatets tillförlitlighet bedöms inte som ”avgörande”, eftersom uppsatsen sägs ha en ”kvalitativ karaktär”. Icke desto mindre erkänns det att bland annat det empiriska urvalet har ”spår av subjektivitet”.

Den som vill läsa hela den intressanta och välskrivna boken
kan göra det i pappersformat (100 kronor + porto) eller
som direktnedladdad ebok (40 kronor).

Klicka på omslagsbilden för att komma direkt till
bokbeställningssidan.