Min ”extradotter” Chrisen studerar till läkare i Slovakien. Förutom att hon blivit ifrågasatt av polisen gällande hennes nationalitet och rätt att vistas i landet, har hon också fått höra en del fördomar på svenska ambassaden i Bratislava.
Slovakisk polis har ett antal gånger stoppat Chrisen och krävt att få se hennes pass och inte nöjt sig med att se hennes ”rosa kort” som visar att hon har uppehållstillstånd för medicinska studier i landet. Och då ska man veta att Slovakien är ett EU-land… Polisen har krävt henne på 500 euro i böter, hon vägrade betala. Då hotade de med att ta henne till polisstationen och där skulle hon få betala 1.000 euro. Hotet sattes i verket: de tog med henne till stationen och var inte glada när hon krävde att få se deras polislegitimationer. En kurskamrat lyckades ta sig hem till Chrisens bostad och hämta hennes pass och polisen släppte henne sedan utan att ha lyckats få några 1.000 euro för… ingenting. Slovakisk tv gjorde ett inslag om det hela, det blev en smärre skandal att polisen betett sig som den gjort. Se inslaget här.
Nedanstående, berättar hon, hände när svenska ungdomar som studerar i Slovakien bjöds på middag på svenska ambassaden :
Jag och Khalid, som båda är mörkhyade, kände inte att tredje sekreterarens rasistiska kommentarer var riktade mot oss. Personligen kände jag att jag blev bemött som svensk under middagen. Däremot slängde hon ur sig ett otal kommentarer om afrikanska läkare som tror att de kan bota medicinska åkommor genom att trumma på sina trummor och att de som skaffar sig dubbelt medborgarskap egentligen är ute efter att bosätta sig i sitt hemland för att sedan utnyttja bidragssystemet i Sverige. Det är hon, tredje sekreteraren, som ansvarar för migration och asyl på konsulatet och som har till uppgift att intervjua asylsökande som avvisats från Sverige. Enligt henne var det inte till någon nytta, eftersom dessa då redan hade hunnit hitta alla kryphål i lagen, till exempel hunnit hitta en svensk person att gifta sig med.
Enligt uppgift ska tredje sekreteraren gå i pension nästa år – i rättan tid känns det som! Hon har tydligen jobbat utomlands som representant för Sverige i över 20 år. När jag ringde henne för att fråga vad jag skulle göra när polisen bad mig om mitt pass, fick jag ingen hjälp alls.
Vi studenter hade fått information från universitet om att det ska räcka med att visa upp det rosa kortet som anger att vi har rätt att vistas i landet. På ambassaden verkade de inte ha någon som helst koll på de paragraferna utan sade åt mig att bära med mig passet vart jag än gick.
Jag vet att det fortfarande finns korruption och kanske också rasism i Slovakien. Mina mörkhyade klasskamrater har ofta blivit tvungna att betala böter för att de inte har haft något pass med sig på stan. Det är uppenbart att det bara är pengar det handlar om eftersom man kan pruta ner summan om man betalar den på plats. Första gången jag blev stoppad av polisen var jag ensam och hade ingen större koll på vilka regler som gällde och betalade därför 1000 slovakiska kronor på plats (dvs runt 350 sek).
Jag vill inte smutskasta Slovakien som land, jag är tacksam för att jag har fått möjlighet att studera det jag vill här nere och önskar att fler internationella studenter söker sig hit. Dock: fakta är fakta och polisen borde inte behandla människor som den gör. Men universitetet och Slovakien i övrigt förtjänar toppbetyg!
Angående svenska ambassaden i Bratislava vill jag understryka att där också finns jättebra folk. Som till exempel förste sekreteraren Anders Lindgren, en ung och jordnära man som mötte oss ute på stan och visade oss lite hippa ställen. Det uppskattade vi mycket.
Tidigare inlägg av och med Chrizsen:
Be my guest 5: Chrisen Fernando – 5 augusti 2005
Vickys Livs – bröderna Olsson och Chrisen – 18 augusti 2005 (bilder saknas p.g.a. byte av bloggplattform)
Chrisen pluggar i Prag – 17 september 2005 (bild saknas p.g.a. byte av bloggplattform)
Kärt besök – 28 december 2006 (bild saknas p.g.a. byte av bloggplattform)
”Ingen liten lort” – 2 juni 2077
Jag tänker på Astrid – 15 november 2007
Att välja sin förebild – 7 februari 2008