Som ett mantra trummar journalister och andra (t.ex. den 3 mars i Studio Ett i Sveriges Radio) in begreppet “asylsökande ensamkommande barn” och verkar mena att alla unga män i 16- 17- och nästan 18-årsåldern (plus de som ljuger om sin ålder och är en bra bit över 18 år) är “barn” som ovillkorligen måste få stanna i Sverige. Det är märkligt att det inte finns några nyanser i rapporteringen överhuvudtaget; att ingen talar om att det i de allra flesta fall handlar om just unga män, inte “barn”. Unga män som i sina hemländer ses som vuxna och även i Sverige delvis gör det eftersom även 16-åriga svenska ungdomar har rätt att flytta hemifrån och att ingå egna avtal m.m. De som hela tiden benämns “ensamkommande barn” är alltså mycket ofta unga män vars föräldrar och syskon  inte sällan kommer tillrätta efter att den unge mannen fått permanent uppehållstillstånd i Sverige och får rätt att hämta hit sin familj.

Det ges ingen rättvisande bild om man ensidigt biter sig fast vid att alla som säger att de är under 18 år ska få stanna här för att de är “barn”. Dessutom måste också unga män – och i få fall flickor eller yngre pojkar – uppfylla utlänningslagens krav vad gäller omständigheter och skyddsbehov för att man ska kunna bevilja dem tillstånd att stanna här. Om de krav som lagen slagit fast uppfylls ska förstås uppehållstillstånd beviljas. Inte annars.

Migrationsverket meddelar:

Under februari 2009 anlände 133 asylsökande barn och ungdomar utan vårdnadshavare till Sverige (i januari 173). De flesta är pojkar i åldern 16–17 år. Totalt under 2009 hittills har 306 ensamkommande barn och ungdomar sökt asyl i Sverige.

Kommentar: Om det ska vara någon mening med rapporteringen om asylsökande och flyktingar – vare sig de är barn, ungdomar eller vuxna – måste den vara allsidig, inte ensidig.

Den 21 juli 2008, i ett inlägg med rubriken Om 17-åringen som är 35… , berättar en migga bland annat följande:

I ett fall togs ett beslut tagits i samråd med enhetschefen om att den sökande inte var ett barn. Fast han påstod det. Han hade grå stänk i håret, saknade en hel del tänder och han hade ett beteende som inget barn eller ungdom har. Han var uppskattningsvis cirka 35 år. Men lik förbannat protesterade han och hävdade att han måste bedömas som varande ett barn tills verket bevisat motsatsen. I hans land grånar håret snabbt, man tappar tänderna och man bli vuxen i förtid. Enligt honom.

 

© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.