Det kom ett mej från bloggläsaren A som jag här publicerar:
Tack för många bra och tänkvärda texter!
Jag skulle vilja dela med mig av mina tankar angående Dawit Isaak. Jag jobbade för en organisation för några år sedan där jag kom i kontakt med människor från i stort sett alla länder utanför västvärlden. Även från Eritrea. Detta var i slutet av nittiotalet.
Mannen från Eritrea var i 40-års åldern, journalist till yrket och han var här på ett seminarium. Det var en väldigt trevlig man. Vid en gemensam utflykt i den svenska skogen så stod han tyst en lång stund och sen sa han till mig:
”All these trees to hide in… it would be a very easy task for a revolutionary movement to topple the Swedish government”.
Sen skrattade han. Han, som gammal frihetskämpe, tänkte fortfarande i gerillabanor.
När han skulle återvända till Eritrea så gick det inte. Flygplatsen i Asmara bombades, så han fick åka hem någon vecka senare via Djibouti. Under vårt sista möte frågade jag honom var han hade fått den där bomberjackan ifrån (ungefär en sån som skinheads hade förut). Han sa att han hade fått den när han skjutit ner ett etiopiskt flygplan under ett tidigare krig. Eritreanerna, och jag är verkligen ingen specialist, är lite speciella. De kallas för Afrikas tyskar. Det är nog både en komplimang och en förolämpning.
Men nu till saken, hur skulle jag ha gjort för att försöka få Dawit Isaak fri?
* Jag hade vänt mig till de länder som står Eritrea närmast och sagt att biståndet till dessa stater skulle övervägas att dras in så länge Dawit Isaak var fängslad. Inte till Eritrea självt alltså. Sådana hot har visat sig verkningslösa mot Eritrea innan.
* Jag hade skickat belevade och kunniga diplomater som skulle lockat med humanitära projekt som skulle gett landet goodwill. Vaccinationer, läkemedel etc. Om de bara släppte Dawit Isaak.
* Och jag hade naturligtvis översatt och läst allt Dawit Isaak skrev under sin tid som journalist i Eritrea. Vet du om något han skrivit?