Foto för KVV Niclas Sandberg

Generaldirektören för Kriminalvården, Lars Nylén, skriver på DN Debatt under rubriken Kriminalvårdens rutiner omprövas efter dödsfallen. Med anledning av texten har jag ett konstaterande och två undringar:

Konstaterande:
Det är som vanligt i Sverige – när det värsta redan skett – inte bara en utan flera gånger – då börjar man prata om att strama upp sina rutiner. Så är det på alla områden, men värst och mest stötande är det inom polisens och kriminalvårdens områden, när människor måste dö innan något – kanske – händer! Och det i ett s.k. civiliserat land…

Undring 1:
I Lars Nyléns artikeltext finns denna mening: ”Frågan quo vadis? (något för något?) är alltid berättigad att ställa när det gäller skattebetalad verksamhet.” Vad menar han? ”Quo vadis” betyder ”vart går du” och inte ”något för något”. Om man ska svänga sig med latinska sentenser så ska man väl åtminstone svänga sig med dem korrekt. Kan man inte det så bör man låta bli. (Jag gissar att Nylén – eller den som skrev artikeln åt honom – menade ”quid pro quo”, som betyder just ”något för något”…)

Undring 2:
Quo vadis, Kriminalvården?

”