När politikerna – nu senast i migrationsdebatten i riksdagen, som jag lyssnade på till en del – står i kostymer och slipsar, dräkter och fina koftor och ser seriösa ut, då kan man förledas att tro att det de säger korrelerar till deras prydliga och förtroendegivande yttre. Men så är tyvärr inte alltid fallet. När de säger att ”vi behöver fler invandrare för att bibehålla vårt välstånd” och ofta menar att många av dessa invandrare ska jobba med äldrevård (det dummaste jag hört!) och annan vård, så verkar det som om dessa prydliga riksdagsledamöter som står i talarstolen och utstrålar: ”Se på mig, hör på mig! Jag ser bra ut, jag vill bli ett känt ansikte. Jag vet inte riktigt vad jag säger, men jag säger det ändå”, inte har tänkt längre än de välpudrade – i förekommande fall – men korta näsorna räcker. De tänker inte på, att dessa utomeuropeiska invandrare också blir gamla, också blir i behov av vård (och ofta konsumerar mer vård än svenskar bland annat för att den nu är tillgänglig för dem, d.v.s. ”gratis”). Ska det då, enligt de kortnästa, tas emot ännu fler invandrare för att vårda dessa invandrare och utföra de jobb som de nu inte längre vill eller kan utföra? Och ska skolorna byggas ut för alla de tiotusentals, hundratusentals barn och unga som kommer med dem som ska komma hit för att ”upprätthålla vårt välstånd”? Vilket ”välstånd”, förresten? Ett starkt etniskt segregerat land kan väl inte påstås ha välstånd? Ett så här kortnäst tänkande är förödande för landet och folket. Och för det redan hårt ansträngda ”välståndet”, det krävs faktiskt inte professorstitel för att kunna förstå det. Ändå säger en riksdagsledamot i dagens migrationsdebatt så här:
Idag kan vi se hur fler än 600.000 utlandsfödda människor går till jobbet varje dag i Sverige. Och det är ganska svårt att tänka sig sjukvård, äldrevård och omsorg, verkstadsarbete osv om vi skulle tänka bort alla de här människorna.
Hur tänkte han nu? Tror han verkligen att alla de ”600.000 utlandsfödda som går till jobbet varje dag i Sverige”, inte behöver sjukvård, äldrevård, omsorg, skola etc? Är den svenska synen på dem alltså att de är någon sorts robotar – eller hubotar – som kommer hit och ”upprätthåller” svenskarnas välstånd, men själva inte ingår i den del av befolkningen som behöver vare sig vård, omsorg eller något annat?
Varför kan man inte i Sverige, som i andra länder som lyckas betydligt bättre med sin asylinvandring, bara följa sin utlänningslag och flyktingkonventionen? Varför kan politikerna i Sverige inte låta myndigheter och domstolar sköta sitt jobb och följa just lagen och konventionen?
Flyktingar ska beviljas PUT (permanent uppehållstillstånd) i Sverige, enligt utlänningslagen och Genèvekonventionen. En flykting kan inte återvända till sitt land.
Asylsökande med skyddsbehov ska ges skydd, men det finns inget som säger att det ska vara genom PUT, det kan mycket väl vara att de beviljas TUT (tillfälligt uppehållstillstånd) under begränsad tid, med möjlighet till förlängning om situationen i hemlandet inte förbättras).
Realistisk – och så tydlig han kan vara – är den verkligt kunnige migrationsministern, Tobias Billström. Också i migrationsdebatten i riksdagen. Hur han står ut med så många människor omkring sig i riksdagen med alldeles för lite insikt och kunskap om det svåra området, det är en gåta. Givetvis – det självklara måste påpekas så att ingen får för sig något annat – finns det också en del kunniga och erfarna personer i Sveriges riksdag som utan skygglappar tittar på det svåra området asyl & migration, men de kanske inte alltid är talespersoner på området. Det är personer som är lite mer långnästa, men på grund av rådande ”klimat” inte anser att de öppet kan sticka fram sina långnäsor och framföra att de inte håller med de kortnästa. Jag har träffat en del av dem.
Förresten: Är det bara jag som undrar varför inga ansvarskännande politiker talar om Migrationsverkets möjlighet att i större utsträckning använda sig av TUT för dem som tillfälligt behöver skydd, vilket är ganska många? Många asylsökande reser ju ganska snabbt tillbaka till sina hemländer (lätt att kontrollera); många skulle kunna få tillfälligt skydd i Sverige i sex månader, med möjlighet till förlängning om det krig eller den väpnade konflikt man behöver en fristad ifrån inte upphört under tiden man har TUT. Så snart man inte längre är i behov av skydd och det går bra att återvända, kan ett återvändande ske.
Allra sist en fråga som jag aldrig lyckats få ett intelligent och godtagbart svar på: Vad betyder det, som så många politiker med dårars envishet upprepar som mantran, om att ”Sverige tar stort/störst ansvar för flyktingpolitiken”? Vad betyder det? Tänk efter riktigt ordentligt och svara mig gärna via kontaktformuläret. OBS! Bara seriösa försök att förklara, inga sarkasmer eller cynismer.