Klicka på textrutan för att läsa artikeln.
I 🇸🇪 finns inget tjänstemannaansvar. Inget mänskligt ansvar heller, på sina håll.
När jag läser ingressen till Henrik Sjögrens text i magasinet Fokus är min spontana första, starka, känslomässiga reaktion:
Så hemskt och så sorgligt! Man kan snart inte lita på någon överhuvudtaget!
Ur artikeln:
Polismyndigheten har haft omfattande kunskaper om Löfvings självmordsbenägenhet veckor innan händelsen, utan att lagstadgade åtgärder ändå genomfördes, menar skyddsorganisationen.
Arbetsmiljöverket har i dag polisanmält Polismyndigheten för arbetsmiljöbrott i samband med regionpolischef Mats Löfvings självmord tidigare i år. Verket anser att Polismyndigheten inte har fullgjort sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagstiftningen och att det därför inte kan uteslutas att dödsfallet inträffat som en följd av arbetsmiljöbrister.
I artikeln avslöjas alltså vad som starkt ter sig som ett medvetet undanhållande av information om Mats Löfvings mående innan han begick självmord. Det är så upprivande, så obegripligt, så nonchalant och så okänsligt hemskt och det drabbar oss alla som borde kunna lita på Polisen, men mest Mats Löfvings familj. Fokus igen:
Efter dödsfallet har en konflikt blossat upp om hur mycket rikspolischef Anders Thornberg, och hans närmaste krets, egentligen kände till om hur Mats Löving mådde. Polisens huvudskyddsombud i Stockholm hävdar att ledningen hade kunskap om den saken. I en skrivelse som bifogades en av Arbetsmiljöverkets utredningar skriver huvudskyddsombudet att polisledningen blev informerad om att Mats Löfving var suicidal vid tre olika tillfällen före dödsfallet.
Kommentar: Alla som visste detta, alla som fick information tre gånger om att Mats Löfving var suicidal är faktiskt medskyldiga till att han tog sitt liv. De gjorde inget, trots att de var varnade. De är skyldiga till att de struntade i att agera och stödja en kollega i yttersta livsavgörande nöd
Vidare i beskrivningen om detta så hemska som hände:
Första gången polisledningen ska ha blivit informerad om självmordsbenägenheten var cirka tre veckor före presskonferensen. Varningen ska då ha framförts av Polisförbundets ordförande i region Stockholm, Kjell Ahlin, som hade flera personliga möten med Löfving veckorna före pressträffen. Thornbergs närmaste krets ska sedan ha fått informationen om att kollegan inte mådde bra.
Vidare ska ledningen enligt huvudskyddsombudet ”från flera håll” fått samma information om Löfvings psykiska tillstånd sju till tio dagar före presskonferensen. Slutligen ska dessa varningar även framförts samma dag som presskonferensen ägde rum
Kommentar: Hur kan ni se er i spegeln? Hur kan ni sitta kvar? Har någon för ett ögonblick tänkt på Mats Löfvings familj? Det här är så ofattbart att orden tryter.
Ur Fokus igen:
Nu har alltså en polisanmälan från Arbetsmiljöverket gjorts – och Åklagarmyndigheten ska nu pröva denna anmälan utan att ta hänsyn till tidigare beslut.
Kommentar: Ingenting som anmäls, åtalas, bestraffas ger familjen Mats Löfving tillbaka. Varje normalt funtad människa måste bli skakad av det som berättas i Henrik Sjögrens artikel. Om Polisledningen, de som bär det högsta ansvaret för hur poliser ska agera och bete sig, själva låtsas som det regnar efter att de har tigit om en högt värderas kollegas mående under en för honom oerhört påfrestande tid, då kan ingen av oss lita på Polismyndigheten längre. Ledningen sätter ju tonen och visar genom exempel hur man kan/får agera inom myndigheten.
Hela texten i Fokus är hjärtslitande – ja, det är läge för starka och känsloladdade ord! Man behöver bara tänka på hur det måste kännas när ens egna kollegor – dessutom de som ska vara trovärdiga, som man ska kunna lita på och som har att upprätthålla lag och ordning, sviker så gravt. Och går vidare och lever sina liv och får nya fina jobb medan de vet att deras (brist på) agerande med, enligt vad som berättas i artikeln, stor sannolikhet kan ha bidragit till att Mats Löfving inte längre lever.
Klicka på rubriken för att komma till artikeln i Expressen.
Kort ur texten i Expressen:
I december var polischef Mats Löfving fortfarande glad, lycklig och hade livslust, berättar hans son Ludvig Löfving, 32.
Den 22 februari fanns inget av det kvar.
Efter en presskonferens där det konstaterades att Mats Löfving varit jävig i hanteringen kring NOA-chefen Linda Staaf, hittades han död i sin bostad.
– Om det inte varit för presskonferensen, där man rekommenderade att han skulle få sparken, så hade min pappa levt i dag, säger sonen.
Han berättar också om sorgen, kampen för att ge sin far upprättelse – och frågorna från två små barn som frågar efter sin farfar och säger att de saknar honom.
Kommentar: ”Återinför tjänstemannaansvaret”! Det har såväl jag som många andra upprepat med dårars envishet i åratal. Varje gång det talas om ”ansvar” och ”ansvariga politiker”, ”ansvariga myndigheter” och liknande så undrar jag vad ordet ”ansvar, ansvarig” egentligen betyder i Sverige? Här verkar snarare gälla en oansvarighet, en ansvarslöshet utan like och ordet och begreppet ”ansvar, ansvarig” saknar reell innebörd. ”Ansvar” är bara ett gammalmodigt ord som man slänger in lite här och där för att verka seriös. Någon innebörd har orden inte; jag tror att de flesta inte ens vet vad det faktiskt betyder. Men, som sagt, genom återinförande av tjänstemannaansvaret, då förknippat med fängelsestraff och inte några fjantiga dagsböter och några tiotal timmar ”samhällstjänst” för det räcker inte.
Här är en av de texter jag skrivit om ”tjänstemannaansvar”. Det här skrev jag för mer än 16 år sedan:
• Vad betyder ”ta ansvar”? – 22 oktober 2007. Kort ur texten
När tjänstemän på statliga verk begår felaktigheter, agerar på sätt som skadar människor och på pin kiv och rent jävelskap väljer en hårdare väg när de lika väl kan – och borde – välja en mjukare som har lika stort stöd i lagen som den hårdare – på vilket sätt tar de ansvar på kort och lång sikt för sina beslut? Tjänstemän som bryter mot lagar och mot vedertagen praxis behöver aldrig – eller ytterst sällan, kanske i någon promille av alla fall – ta något “ansvar” för (i meningen uppleva konsekvenser av) vad de gör.
Tjänstemannaansvar blev ”ämbetsansvarsreform” den 1 januari 1976:
Ämbetsansvarsreformen utgick från att man skulle inskränka det straffrättsliga ansvaret och därigenom närma sig den privata arbetsmarknadens sanktionssystem. Reformen byggde alltså på en privaträttslig grundsyn på den offentliga anställningen.
Straffansvaret för tjänstefel och de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension avskaffades och ersattes av tre nya ansvarsregler:
- Oriktig myndighetsutövning
- Mutbrott
- Brott mot tystnadsplikten
Det allmänna straffrättsliga ansvaret för tjänstefel upphörde och begränsades till den del av den offentliga verksamheten som innefattade myndighetsutövning. Reglerna om detta nya ansvar kom att regleras i 20 kapitlet i Brottsbalken. Straffansvar enligt detta kapitel kunde endast utdömas om gärningen inneburit någon form av myndighetsutövning som orsakat något förfång eller en otillbörlig förmån och som inte varit ringa.
Källa: Wikipedia.
Tjänstemännens rättigheter och skyldigheter
Tjänstemän är personer som arbetar i ett tjänsteförhållande hos staten, ett välfärdsområde, en kommun eller ett annat offentligrättsligt organ.
Statstjänstemännen arbetar på ministerier och statliga ämbetsverk och även till exempel poliser, gränsbevakningsmän och tullmän är statstjänstemän. Kommunala tjänsteinnehavare är till exempel lärare. Inom välfärdsområdena arbetar tjänstemän till exempel som läkare, socialarbetare, psykologer och räddningsmän.
Dessutom arbetar tjänstemän till exempel i riksdagen, den evangelisk-lutherska kyrkan samt inom den medelbara offentliga förvaltningen, som i Finlands Bank. Både staten, välfärdsområdena och kommunerna har också personal i arbetsförhållande.
Offentlig makt ska utövas ansvarsfullt
Eftersom en tjänsteman i sitt arbete utövar offentlig makt, har han eller hon en ovillkorlig skyldighet att följa lagen samt handla opartiskt, oberoende och jämlikt. Tjänstemannen omfattas bland annat av tystnadsplikt. Medborgarna har rätt att överklaga myndighetsbeslut som gäller dem och anföra klagan om till exempel tjänstemäns handlingar som de upplever att är felaktiga.
Medborgarna har rätt att få uppgift om en offentlig myndighetshandling eller annan upptagning. I Finland omfattas alla myndighetsbeslut av offentlighetsprincipen och är offentliga om det inte har stadgats att de är sekretessbelagda. Uppgiften om handling kan fås genom att göra en offentlighetsbegäran enligt offentlighetslagen.
Tjänstemannens skyldigheter i arbetet och på fritiden
Tjänstemannen omfattas av tjänsteansvar, dvs. ett mer vidsträckt och strängare rättsligt ansvar för arbetet och dess följder. Om en tjänsteman försummar eller bryter mot sin tjänsteplikt, kan tjänstemannen bli straffrättsligt ansvarig för sina handlingar. Förutom myndigheten har även tjänstemannen själv skadeståndsansvar för skador som uppstått på grund av felet eller försummelsen.
Tjänstemannen får inte missbruka sin makt. Tjänstemannen får inte heller ta emot till exempel ekonomiska förmåner som kan påverka oberoendet vid tjänsteutövningen.
På fritiden har tjänstemannen rätt att delta i samhällelig verksamhet och till exempel delta i föreningar och politiken. Tjänstemannen är emellertid också tjänsteman utanför arbetstid: som privatperson ska han eller hon uppträda så att medborgarnas förtroende för honom eller henne eller den myndighet som tjänstemannen representerar inte äventyras.
Källa:
Slutkommentar: Statliga tjänstemän i Sverige , landet som kallar sig ”en rättsstat”, ska avkrävas ansvar för sina handlingar och sin, i förekommande fall, underlåtenhet att agera. Det måste vi alla, vilkas skatter ska gå till oväldiga myndigheter, inte till myndigheter som agerar som det tycks ha agerats gällande Mats Löfving.
Till slut: Lär av Finland och andra rättsstater, där man avkrävs faktiskt ansvar när ens handlingar varit sådana att de bör ge konsekvenser.
© denna sajt.