Apropå programmet i Generation Z (se inlägget nedan), har Polisen kommit med en kommentar gällande Stockholmspolisens arbete med hatbrott. Av den framgår bland annat att över 90 procent av dem som hade möjlighet att gå HBT- och hatbrottsutbildningen har genomgått den. Vad som inte framkommer, men som är av vikt och som jag fått veta av en polis som jag talat med, är att den här ”utbildningen” på låg nivå, gått ut till alla som jobbar inom Polisen. Alltså inte bara till poliser utan också till receptionister, växeltelefonister, administrativ och annan personal inom Polisen. Men då kunde man väl ha kallat det hela för ”information” i stället för ”utbildning”!!?? Och låtit poliserna slippa…
Titta på den här kortversionen av den s.k. utbildningen för alla inom Polisen i Sverige och bedöm själva vad ni tycker om den. Lyssna särskilt till den text som länspolismästaren Carin Götblad läser upp, med en ton som om hon riktade sig till människor med lätare förståndshandikapp som man måste tala till på ett nästintill barsnligt tydligt och enkelt sätt. Den börjar så här
Hej! Vad bra att du deltar i den här utbildningen om HBT och hatbrott. Det här är en viktig fråga för mig och det är en viktig fråga för samhället och oss inom Polisen.
Jag undrar vad allt detta har kostat! Vad det har kostat att ta fram ett sådant här material, teckna bilder, hitta på frågor och spela in texter. Och hur många brottsutredningar som lades åt sidan för att alla skulle ”utbilda sig” på det här sättet?
Till slut: polismannen jag talade med informerade om att poliserna, alltså de riktiga poliserna och inte alla anställda inom Polisen, har fått en betydligt mer omfattande utbildning om hatbrott. Det låter ju betryggande.