Idag letade jag på nätet efter ett schampo gjort på torv och myrvatten m.m. och kom till en sida med text som uppenbarligt var översatt till svenska av en finskspråkig person. Företaget säljer allehanda produkter och man kan bl.a. beställa:
Asfaltstassar till gångstavar
Handskar med gumminoppror
Man kan även beställa "hajbrosk-ingefära-nässle-extrakt" som bl.a. innehåller "broskfene-extrakt från haj". I beskrivningen står:
Genom att använda hajbroskpulver återhämtas ledernas funktion så att svullnaden minskar och skador, vilka förorsakats av rörelser, repareras.
Inressant både språkligt och innehållsmässigt!
Jag hittade också schampot jag sökte. Och det låter betryggande att läsa produktbeskrivningen, där det står att:
"Schampot är tillverkat i kärrvatten, vilket gör håret mjukt och ger en känsla av tjockare hår. Schampot innehåller vete. Eftersom alla använda medlen är från naturen, lämpar schampot sig till att tvätta förutom hår också den allra ömtåligaste kropp."
Även om jag, som har språk som arbetsredskap, ibland kan vrida mig av skratt åt språkliga galenskaper och ibland kan tycka att det slarvas för mycket med de skrivna orden så är det med värme och nästan ömhet jag ser hur människor som inte har svenska som modersmål gör sitt yttersta för att tala, skriva och beskriva saker på det främmande språket – och nästan alltid lyckas göra sig förstådda även om allt inte är språkligt och grammatikaliskt rätt.
Vad jag däremot finner mindre acceptabelt – snarare ganska irriterande – är när Sveriges Radios infödda svenska nyhetsuppläsare säger "peschoner" i stället för "personer", "mammer och papper" i stället för "mammor och pappor" och "föschöka" i stället för "försöka". Så ska man inte hantera sitt modersmål.