Sverigebilden, den osanna, den som regeringen velat sprida i världen så till den grad att statsministern mer eller mindre brännmärkt den som i hans ögon solkat den genom att tala sanning, har nu inte bara krackelerat, den har smulats sönder. Förändrats totalt. Trots alla lögner och alla undanhållanden av fakta som ministrar i den svenska regeringen och andra inom den svenska karriärpolitiken ihärdigt ägnat sig åt i åratal.
I februari 2017 yttrade president Donald Trump de nu nästintill bevingade orden:
You look at what’s happening in Germany, you look at what’s happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this. Sweden. They took in large numbers. They’re having problems like they never thought possible.
Klicka på textrutan för att läsa hela texten.
National Review kommenterar hans uttalande så här i en artikel den 12 juni i år:
As it happens, nothing had particularly happened the night before in Sweden itself. Rather, the president appeared to be referring to a segment he had seen on Fox News the previous evening, in which a journalist reported on the social and criminal problems that Sweden had been having as a result of the unchecked migration that peaked in 2015.
But such is the tenor of the times that the dominant response to the President’s statement was to ridicule it, especially by highlighting what a nirvana Sweden allegedly is. In other words, much of the political and media class in America and around the world decided to take part in covering up the problems which sudden non-European migration had brought to Sweden. In their desire to lampoon Trump they ended up colluding in a falsehood.
Därefter skriver National Review om Paulina Neuding som ”one of the most indispensable journalists not just in Europe but anywhere else” och länkar till hennes text i Quillette där hon numera är Europa-redaktör.
Klicka på textrutan för att komma till artikeln.
Paulina Neuding skriver bland annat:
The bomb exploded shortly after 9 a.m. Friday in a blast that ripped through two apartment buildings and could be heard for miles. Twenty-five people suffered cuts and bruises and 250 apartments were damaged. A nearby kindergarten was evacuated. Hospitals jumped into disaster mode. Photos from the scene show rows of demolished balconies and shattered windows.
It is the kind of news we usually associate with war zones, but this bombing took place in Linköping, a peaceful university town in southern Sweden. Remarkably, it was not the only explosion in the country that day; another, seemingly unrelated, blast was reported in a parking lot in the city of Gothenburg earlier in the morning. Three explosions have been reported in Malmö since Tuesday morning.
———-
Sweden had 45 deadly shootings in what police refer to as ”criminal environments” last year, which is an increase by a factor of 10 in one generation. In contrast, neighbouring Norway has less than three. Deadly shootings per capita in Sweden are now considerably higher than the European average. And systematic witness intimidation, paired with a code of silence in the country’s socio-economically weak immigrant areas, has made this type of crime difficult for the Swedish legal system to tackle.
Kommentar: Sveriges regering kan försöka trolla bort dessa bilder bäst de vill, världen vet nu hur illa ställt det är i Sverige och går inte på deras blufförsök längre. Inte heller integrations- och arbetsmarknads minister (som hon var när intervjun gjordes) Ylva Johansson lyckades lura någon när hon i BBC, på ytterst medioker engelska, försökte slå blå dunster i ögonen på tittarna. Men hon gjorde sitt bästa, det får man säga. Bland annat ljög hon enligt följande (OBS! Jag tecknar ner exakt det hon säger så den felaktiga engelskan är hennes, inte min):
When you compare Sweden to most other countries we have a low level of crime and we have a low level of deathly violence. We have a strong society and we are quite well equipped to handle also those challenges that we are facing.
Programledaren hos BBC säger:
Minister, I would like to put to you something that Nigel Farage, the former leader of the United Kingdom Independence Party has said about Sweden. He has called Stockholm ”the rape capital of Europe, possibly even the rape capital of the world”. His implication is that actually, with an influx of immigrants, particularly a lot of young male immigrants, the crime rate particularly around sexual crimes has risen in the capital.
På det svarar minster Johansson på sin oefterhärmliga svengelska:
When we make surveys if any woman has been, if there has been… if there’s been a rape towards her and sexual harassment …
och så kommer de oförglömliga orden:
we can see that the level is going down and going down and going down.
https://www.youtube.com/watch?v=UaXjP-APiVk
Här bidrog den svenska ministern till att ytterligare visa att det är en helt ny, inte på minsta sätt smickrande ”Sverigebild” som sprids i världen. Hennes framträdande bidrog till att bilden av att Sverige har en verklighetsförnekande regering befästes, och visade att eftersom den förnekar verkligheten så kan den inte heller agera för att få ordning på och agera för sitt lands och sitt folks bästa.
Ur artikeln The Reality of Sweden’s Migration Problem igen:
The scale of this assault (which is mostly the result of violence between foreign-born gangs) is such that Neuding says that it is time for Swedes to admit that they have a national emergency on their hands.
They won’t, of course. Because there is almost no political or media desire to face up to or even report these problems because they fear that to do so would give ammunition to political parties which have long warned about such problems.
Ur artikeln It’s Time for Sweden to Admit Explosions Are a National Emergency igen:
Sweden has experienced a sharp rise in explosions in recent years, predominantly related to conflicts between warring criminal gangs. The use of explosives in the Nordic country is now at a level that is unique in the world for a state not at war, according to police.
Kommentar: Under de 15 år jag skrivit om asyl- och migrationsfrågor har jag insett att det är som att skriva med vanlig text för blinda. När jag har talat om den framtid för Sverige jag kunnat förutspå, som nu är här, har det ofta varit som att stå och prata utan teckenspråkstolk inför ett antal döva. Och blinda och döva för den bistra sanningen, den hemska verkligheten, har så gott som alla varit. Att skriva och tala om de enorma problemen med en massiv invandring på kort tid av till stor del outbildade människor med både en religion och en kultur som så väsentligt skiljer sig från den västerländska och ännu mer från den specifikt svenska, har bemötts med antingen tystnad eller med tal om ”rasism” och främlingsfientlighet”. Det har varit och är bisarrt och det har varit och är fortfarande som National Review skriver:
…almost no political or media desire to face up to or even report these problems because they fear that to do so would give ammunition to political parties which have long warned about such problems.
Alltså: The Swedish way är att stenhårt förneka problemen och brännmärka dem som beskriver en faktiska verkligheten, eftersom Sverigedemokraterna annars ”kan få ammunition eftersom de så länge varnat för sådana problem”. Ett fullständigt galet sätt att tänka som på rekordkort tid förändrat det trygga, välmående, öppna Sverige till ett otryggt och farligt land. Ett land utan reellt hopp om förändring eftersom inflödet av människor som inte kan integreras och kostar enorma summor för landets skattebetalare är så gigantiskt, och för att landet har en så bedrövligt oförmögen regering och riksdag.