Läs först texterna Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 1. och Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 2.
Här är en kronologisk uppräkning av vad som hänt i fallet, som Johan har skickat:
Träffar Mai i Dubai våren 2012. Bor hos henne under tiden som min båt (Johan arbetar alltså ombord på ett fartyg) ligger på varvet.
Åker till Dubai sommaren 2012 och bor hos Mai i drygt en vecka.
Åker till Dubai i december 2012 och planerar vårt bröllop.
Åker till Dubai i februari 2013 och sedan till Kina där vi gifter oss.
Mai besöker mig i Sverige december 2013 till januari 2014.
Mai lämnar in ansökan om uppehållstillstånd som registreras 11 mars 2014.
Jag kompletterar ansökan runt 24 mars 2014.
13 juni 2014 skickar jag förfrågan om läget till Migrationsverket.
24 juni 2014 skickar jag en förnyad förfrågan om läget till Migrationsverket.
10 juli 2014 skickar jag en tredje förfrågan om läget till Migrationsverket.
16 juli 2014 får jag mitt första svar.
22 juli 2014 får jag mitt andra svar.
28 juli 2014 åker jag ner till Mai för att försöka sortera ut vad som hänt.
31 juli 2014 pratar jag med Ambassaden. Mai har inte begärt tid till ett besök och har hamnat sist i kön. Får mejlet adressen till Migrationsverkets handläggare i fallet- xxx.yyy@migrationsverket.se.
31 juli 2014 skickar jag mejl till Migrationsverket.
31 juli 2014 returneras mejlet (User unknown).
1 augusti 2014 skickar jag samma mejl igen.
1 augusti 2014 returneras mejlet (User unknown).
1 augusti 2014 skickar jag mejl till ambassaden med begäran om dom vidarebefordrar mitt mejl till Migrationsverket.
5 augusti 2014 får jag ett svar från ambassaden.
Så nu ger jag upp och idag, den 5 augusti 2014, skickade jag detta till ambassaden i Abu Dhabi (här något förkortat):
Jag har kontaktakt Migrationsverket i denna fråga men med en svarstid på en månad gällande varje mejl av yttersta vikt som jag skickat i detta ärende, med totalt intetsägande svar från nämnda myndighet samt med erfarenhet från min kommunikation med ambassaden i Abu Dhabi så hänvisar jag härmed till min frus fullmakt och negerar/upphäver/stoppar härmed min frus ansökan om uppehållstillstånd i Sverige på grund av giftermål med en svensk medborgare (Dossier nummer: XXXXXXXX).
Detta är ett beslut taget gemensamt av oss eftersom vi vill – och kommer att – leva ihop som gifta från och med nu.
Vi/min fru kommer nu att lämna in en ansökan om 1/3 månaders visum till Sverige. Denna ansökan kommer vi att förnya gång efter gång efter gång tills någon ansvarig kan ta tag i och behandla vår ursprungliga ansökan. Vi inser att mertalet av alla de personer som ansökt om uppehållstillstånd hos Migrationsverket efter den 11 mars 2014 – dagen då vår ansökan blev registrerad – nu kommer att bli beviljade uppehållstillstånd före min fru. Och utgår i denna spekulation ifrån att ingen av dessa ansökningar behandlats före vår egen eftersom sedvanlig turordning torde gälla – människors lika värde, som politikerna brukar säga.
Funderar faktiskt allvarligt på att köpa ett syriskt medborgarskap eller pass till min fru (jag har läst att det är fullt möjligt) och låta henne ansöka om PUT åberopande att hon är från Syrien. Jag menar som så att kan andra göra det så kan vi. Migrationsverket ser ju tydligen mellan fingrarna med ett sådant förfarande. Och trots allt så är ju vårt förhållande genuint i motsats till många andras.
Kommentar: Jag har i tre delar låtit en man, som jag kallat Johan, komma till tals och berätta om sin upplevelse av att, som gift med en utomeuropeisk medborgare, söka uppehållstillstånd åt henne på familjeanknytning. Ingenting är censurerat eller förändrat. Det är Johans (och hans hustru Mais) berättelse, rakt upp och ner. Det är deras upplevelse av proceduren och väntetiden. Det är Johans frustration som får honom att, desperat och kanske inte helt genomtänkt, fundera på att skaffa ett falskt syriskt pass åt sin fru och även fundera på att låta henne leva i Sverige som så kallad papperslös, det vill säga illegalt. När det gäller det där med att falskeligen göra frun till ”syrier” så kan man konstatera att miggorna nog är vana vid det mesta (läs längst ner!), men en syrier som är kines… tja, det tror jag inte att de skulle släppa igenom hur hårt snabba-beslut-piskan än viner över dem.
En bloggläsare skrev så här – och det är ju alltid lätt att tycka och tänka om hur andra ska göra:
Dom handlingar som man skickar in till vilken myndighet som helst ska vara exakta och i det här fallet med elektroniska handlingar skulle jag ha tagit hjälp av en datakunnig person. Migrationsverkets anvisningar är tydliga enligt vad jag uppfattar och dom finns på flera språk så jag tycker inte att Verket kan kritiseras. Advokater ska undvikas.
Kanske har han egna erfarenheter, kanske inte. Johan har skickat allt som Migrationsverket begärt och mycket väl förstått anvisningarna som getts. Men på det här sättet får Johan nu en hälsning från någon, som tycker att Migrationsverket inte kan kritiseras utan det som skett i Johans fall är de sökandes eget fel. Sådana synpunkter kan vara legitima, men det är svårt att veta något om det när man inte vet om den som skriver till exempel själv har erfarenheter av att söka uppehållstillstånd åt en maka.
Det är omöjligt att spekulera i hur det hela kommer att sluta i Johans och Mais fall. Det är svårt för mig som utomstående att ha åsikter om att Johan borde ha gjort si eller så eller undvikit ditten eller datten. Mycket hänger ju också på slumpen, som bland annat avgör vilken handläggare man får och en del hänger på att något kan ha saknats i oerhört omfattande dokumentationen som tillställts Migrationsverket och ytterligare en hel del handlar om att asylsökande prioriteras före svenskar som vill leva med sina utrikes (utom Europa) födda makar.
När något nytt händer i Johans och Mais ärende så hoppas jag att han hör av sig igen och berättar om det.
Ur texten En miggas blandade kommentarer – 6 september 2013:
Sedan syrierna började få TUT för ett år sedan, har jag träffat libaneser, jordanier, irakier, turkar, armenier och ryssar som alla försöker ge sken av att de är syrier. Jag väntar med spänning på vilka nya nationaliteter som påstår sig vara syrier som jag kommer att få träffa, nu när alla syrier ska få PUT.
Ur texten En migga: ”Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!” – 5 mars 2014:
En annan sak som kan tyckas märklig är att det är väldigt många kurder och statslösa som söker asyl här och uppger sig komma från Syrien! Det är ju två minoritetsgrupper som dessutom generellt anses ekonomiskt svagare än majoritetsbefolkningen. Vi får dock in en hel del tips från landsmän som berättar om fusket och då försöker vi återkalla uppehållstillstånden.
© denna blogg.