Den 23 juli publicerade Gotlands Allehanda på ledarplats min text Godhet är en sak, dumhet en annan.
Först vill jag säga att det som en del skriver i kommentarsfälten efter min text om att Gotlands Allehanda skulle ha beställt texten av mig är påhittat och sålunda inte sant: ingen har bett mig skriva den; den är inte beställd av Gotlands Allehanda eller någon annan tidning! Men Gotlands Allehanda publicerade den och den fick många kommentarer.
Därefter vill jag uttrycka ett litet hopp om att det kanske snart ska gå att föra en lite mer sansad debatt och diskussion om de viktiga frågorna kring asyl och migration, efter att ha läst politiske chefredaktören Mats Linders text Debatten som ofta hamnar på avvägar (25 juli) som är ett bevis på att han förstått vad jag, på mitt finlandssvenskt osnirkliga sätt, velat förmedla. Mats Linder skriver bland annat:
Sverige behöver en konstruktiv debatt i flyktingfrågor och vi behöver debattörer som Merit Wager, som inte är så ängsliga att säga något som kan feltolkas att de inte säger något alls. Eller censurerar sig själva över gränsen till det ointressanta och utslätade.
Ingen är betjänt, allra minst flyktingarna med asylskäl, av ett debattklimat där minsta antydan till ärligt problematiserande leder till att man sorteras in bland de bannlysta. Ändå är det ofta så det blir. Vilket i längden bara gynnar dem utnyttjar flyktingfrågan för mörka syften.
Just det: ingen, allra minst flyktingarna och de asylsökande med skyddsbehov är betjänta av en feg, räddhågsen och obalanserad låtsasdebatt med högljudda, men onyanserade och ofta okunniga, röster som stämplar och anklagar varandra för än det ena, än det andra. I ett civiliserat land, en demokrati, ska man upprätthålla sina egna lagar och vara tydlig med vad som gäller. Utlänningslagen ska, precis som andra lagar, efterlevas. Och folk ska få höra både de ”vita” och de ”svarta” historierna, få allsidig information och inte undanhållas relevanta fakta och/eller föras bakom ljuset. Ansvaret för att det blir så vilar enligt min åsikt på journalister, politiker inkl riksdagens ledamöter och regeringen. Och kanske lite på mig. Och andra som har kunskap och erfarenhet på området.
Ett stort informationsansvar har faktiskt miggorna tagit när de i åratal på sin fritid skrivit och berättat om både verkets lednings och sina egna tillkortakommanden. Om sin oförmåga att bryta mönster i en struktur som numera vilar på ett koncept som kallas ”lean” och används av Toyota som implementerade det i sina bilfabriker (här finns texter på bloggen som innehåller ordet ”lean”). Om asylbedrägerier i allt större omfattning som ingen riktigt på riktigt verkar vilja ta itu med. Om svårigheter som uppstår när mellan 90 och 95 procent av alla som söker en fristad i Sverige inte visar några id-handlingar som talar om vilka de är och varifrån de kommer och hur svårt det är för handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket att avgöra vilka som har asylskäl och vilka som inte har det under sådana premisser. Etc.
Det är inte svart eller vitt. Det är svart och vitt. Samtidigt. Och om detta må vi samtala, debattera och diskutera. Helst – om möjligt – i civiliserad ton.
Till slut upprepar jag vad jag har sagt många gånger tidigare och som knappast går att missförstå ens av de mest ”missförståndsbenägna”:
Jag är
1) till 100 % FÖR migration (in- och utvandring)
2) givetvis FÖR skydd åt flyktingar m.fl.
3) helt EMOT asylbedrägerier