Del 3 av SVT-serien Diplomaterna gick i repris sent på kvällen den 12 februari. Jag såg programmet tillsammans med en god vän som reagerade precis som jag och sa: ”Jag skäms ögonen ur mig”. Samma reaktion hade jag när jag såg de här töntarna första gången (läs Per Sjöberg – vilken otroligt odiplomatisk surgubbe!) och samma reaktion hade jag också nu, när jag såg det andra gången.
Min gode vän blev så chockad att han inte visste vad han skulle ta sig till. Han fick ett hysteriskt anfall. Sedan undrade han varför diplomaternas skandalösa beteende inte gett stort eko i alla medier. Han kunde inte förstå varför det bara är jag och en reporter på GT som har tagit upp den här rasistiska mobbningen av ett annat lands president med följe. GT-reportern skrev felaktigt i sin notis om mobbning av ”de namibiska sändebuden”. Det hade givetvis varit anmärkningsvärt även det, men nu handlade det faktiskt inte om några sändebud utan om Namibias president med följe.
Man kan undra om de här typerna hade betett sig lika respektlöst om de i stället hade tagit emot Amerikas president, den amerikanska protokollchefen och andra i den amerikanska presidentens följe? Knappast. Och vad är det tecken på? Kulturell inkompetens, ohyfs, rasism, överlägsenhetskänslor gentemot afrikaner, dumhet, dryghet, brist på uppfostran och vett, dålig utbildning, dåligt självförtroende, komplex för övervikt och rödbrusighet? Jag vet inte, men något allvarligt fel är det när sådana här människor tillåts representera Sverige och behandla människor som om de vore lägre stående varelser.
Var är de här typerna nu? De kan väl inte vara kvar inom UD? Människor som saknar all finess, allt mänskligt hyfs och allt som kallas diplomati kan inte få fortsätta att representera Sverige!