Klicka på textrutan för att läsa hela texten på Svenska Dagbladets ledarsida eller förstora bilden a artikeln på skärmen för att kunna läsa den.

Jag skriver om något som försiggått under lång tid och som många präster känner till men som det inte talats så mycket om offentligt. Det verkar – av rapporter som jag får att döma – som om konverteringar till kristendomen bland vissa asylsökande muslimer har ökat på senare tid, men någon statistik över detta finns inte.

En präst som jag känner brukade döpa asylsökande som ville konvertera till kristendomen. När han insåg att det ofta handlade om att få ett dopintyg som visade att de nu var kristna för att använda som medel för att få stanna i Sverige när de saknade asyl- eller skyddsskäl, slutade han döpa dem. Att konverteringen inte var äkta utan skulle användas för att till Migrationsverket kunna säga: “Vi kan inte återvända till vårt muslimska hemland, vi kommer att bli dödade för att vi är kristna”, var inte något som han – och kanske andra präster – inte ville medverka till. Tilläggas bör att det givetvis också kan finnas människor som, efter kort tid i landet, överger sin livslånga muslimska tro och faktiskt blir kristna. Någon uppföljning, något som visar hur många asylsökande som konverterat under asylprocessen som fortfarande är kristna efter erhållet uppehållstillstånd, finns inte.

Ur texten i Svenska Dagbladet:

Ett exempel på vad erfarna tjänstemän vid Migrationsverket berättar och som också måste tas på allvar och åtgärdas, är det långvariga missbruket av religiösa konverteringar.

En anställd berättar om hur han under ett drygt decennium bevittnat hur präster i Svenska kyrkan och pastorer i frikyrkliga församlingar döpt asylsökande. Här möts sannolikt församlingens egenintresse att få fler medlemmar med de asylsökandes, som i asylprocessen därefter kan hävda att de inte kan återvända till sina muslimska hemländer eftersom de nu är kristna.

Också i Finland har fenomenet uppmärksammats, men där är det relativt nytt och konverteringarna har inte pågått långt över ett decennium, som i Sverige. Om det har jag skrivit under rubriken Finland. ”Man måste göra en utvärdering, inte bara på basis av att någon låtit döpa sig och gått med i församlingen.” – 27 april 2017. Utdrag ur texten:

Ungefär 70 procent av sökandena av ändring gällande de negativa asylbesluten som nu behandlas av förvaltningsdomstolen, har gjorts med motiveringen att den sökande konverterat till kristendom. Den finländska rättspraxisen gällande det här utformas som bäst, säger Nerg (Inrikesministeriets kanslichef, min anm.).

– Högsta förvaltningsdomstolen fattade i torsdags (20 april) beslut om att förvaltningsdomstolen måste göra en utvärdering, inte bara på basis av att någon låtit döpa sig och gått med i församlingen, utan man måste också höra personen och ingående gå igenom saken, säger Nerg.

Kommentar: Uppehållstillstånd på religiösa konverteringsgrunder som tillkommit efter att asylansökan ingetts av helt andra anledningar, ska inte ges utan mycket noggranna utredningar kring det senkomna bytet av religion. Den som har flytt för att han eller hon uttryckligen och bevisligen blev förföljd på grund av sin religion som han/hon hade redan i hemlandet, har rätt till skydd i ett annat land. Personer som plötsligt upptäcker att de “blivit kristna” under asylprocessens gång, eller sedan avslag meddelats, bör få sina asylansökningar prövade – eller har redan prövats – på de grunder de angav när de sökte asyl. Om de sedan vill låta döpa sig i någon kyrka efter att de – på faktiska asyl- eller skyddsgrunder – fått uppehållstillstånd så står det dem fritt.

© denna sajt. Vid ev citat, vänligen lika till originalinlägget.