Nuri bloggar överallt, numera. Han var lite trög i starten, men nu bloggar han jämt.
Foto: Merit Wager
På sin lilla dator, som han nästan alltid bär med sig, knattrar han med en kulsprutas hastighet ner sådant han hör, ser och tänker. På badstranden i ”Sötälje” (som han kallar sin hemstad). På kaféer och på restauranger. Hemma hos folk. Och som idag: i Nytorgsparken, där vi satt och njöt av sommaren och pratade om ditt och datt. Plötsligt, efter att ha läst ett mejl från någon, sprack han ut i ett stort leende och så fram med datorn: ”Det här måste jag blogga om”. Och så for fingrarna snabbare än lärkvingar över tangenterna när han med sammanbiten min på nolltid vispade ihop ytterligare en ny Nuri-text som endast tio minuter senare låg ute på hans blogg.
Och nu har jag bloggat om att Nuri bloggar… Hur märkligt är inte det?