Först: Jag beklagar starkt att SVT:s ledning och mellanchefer inte lyssnat, läst och tagit till sig den starka kritik mot deras agerande som under lång tid (på Finska redaktionen minst sedan ca 1,5-2 år tillbaka) framförts, bl.a. genom det öppna brev som namnkunniga SVT-medarbetare som Bo Inge Andersson, Anna Hedenmo och Karin Hübinette framfört. Och att de inte alls brytt sig om den kritik som riktats mot sönderslagningen och försvenskningen av verksamheten, och inte heller de förslag till bra lösningar som både reportrarna och översättarna på Finska redaktionen kommit med, otaliga gånger. Dokumentationen finns kvar, och de svar som getts från s.k. ansvariga är iskalla maktdemonstrationer, totalt okänsliga, som visar att de (uttryckligen har Eva Hamilton, vd för SVT, nämnts som den som till vilket pris som helst kommer att driva igenom sina förändringar) har bestämt sig för att ”så här ska det vara, och då blir det så här”. Översättarna kämpade i tre månader emot det de visste skulle bli förödande för nyhetsprogrammet Uutiset – och nu visar sig också ha blivit det – sedan föll bilan och den välfungerande enheten splittrades. Ett antal översättare tvingades då (för sin försörjnings skull) att övergå till Svensk Medietext, ägt och drivet av f.d. SVT-medarbetare som också, för ca fyra år sedan, tvingats sluta på SVT.
Efter min kolumn i Svenska Dagbladet om hur illa SVT hanterat Finska redaktionen och Uutiset – och om SVT:s bemanningsbyråhysteri som gör allting mycket dyrare och instabilare och ofta sämre – och min bloggning den 25 oktober, väller nu vittnesmålen från nuvarande och f.d. SVT-medarbetare in. Det är som om dammluckor öppnats, och den ena absurdare och värre berättelsen än den andra forsar in i min mejlbox. Alla som har något att berätta och vill göra det via den här bloggen garanteras absolut anonymitet, så det är bara att skriva! Jag ska samla vittnesmålen i ett separat dokument och lägga ut det, så småningom, så skriv, ni som vill att sanningar och fakta ska komma ut utanför de grå betongväggarna på Gärdet. Här ett kort utdrag ur ett av mejlen:
Det var intressant att läsa om SVT. Jag känner igen det du skriver om. Mot slutet hade vi en chef som var en f d fackpamp vars enda talang var att förhandla – d.v.s. sitta i sammanträde. Vi hade mängder av sammanträden hela tiden. Om man hade en idé om något fick man bilda en arbetsgrupp (= sammanträda).
Jag hade ansvar för tre program men hamnade i alla sorters onödiga sammanträden. Sista droppen kom när jag sade att jag inte kunde komma till en serie sammanträden för att jag hade ett program att göra följande vecka. Jag fick då höra att sammanträden var viktiga – han skulle ta in någon frilans som kunde göra mina program istället. Med andra ord kunde vem som helst göra program – professionell journalistik behövdes inte. Det var då jag sa upp mig.