Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln i Sydsvenskan.
Tar det aldrig slut? Hur länge ska det skrivas texter om afghanska män som bott och försörjts här under den tid deras asylansökningar prövats i två instanser, allt till höga kostnader för skattebetalarna och som är missnöjda med att deras flytt till Sverige inte lyckades?
Varför skriver svenskar att männen ringer ”hem” sedan de återsänts till sitt hemland eller medborgarskapsland?
Varför skriver 600 personer som har familjehem i Sverige om ”flyktingar som har utvisats” när männen bevisligen inte var flyktingar utan sökte asyl men fick det inte just för att de inte är flyktingar? Hade de varit flyktingar och flytt för sina liv från brinnande krig så hade de fått skydd. Kanske inte permanent, men åtminstone tillfälligt så som meningen med asylsystemet varit från början. Men det pågår inget krig i Afghanistan även om det är oroligt och otryggt i delar av landet. Det bor bevisligen ca 35 miljoner människor i Afghanistan, många av dem kvinnor och barn. De lever bevisligen i landet och bevisligen lever också många män där. De unga män som tagit sig till Sverige har gjort det för att vill ha ett bättre liv här (medan kvinnorna och barnen är kvar), de har ytterst sällan några asyl- eller skyddsskäl så som dessa anges i utlänningslagen.
Släpp prestigen och stoppa utvisningarna nu.
Så skriver de 600. Det är en anmärkningsvärd uppmaning. De måste väl ändå veta att lagar och regler inte fungerar så. Inte på något område i samhället. Att aktivister – det finns ju flera grupperingar som agerar för afghanerna – som skriker tillräckligt högt ska kunna sätta lagar ur spel. En sådan ordning skulle göra Sverige till en totalt osäker icke-rättsstat.
Sverige har ingen lag som ger möjlighet till bättre-liv-invandring som inkluderar försörjning, bostad, utbildning etc för vem och vilka som än vill ta sig hit. Det är inte på något sätt svenska skattebetalares skyldighet att bekosta allt detta för människor utan asyl- eller skyddsskäl. Arbetskraftsinvandring är en möjlighet för den som har utbildning, den är också reglerad i lag och såväl ett arbete som man kan försörja sig på och en bostad att bo i ska vara ordnade innan man ansöker och – om alla kriterier är uppfyllda – får arbetstillstånd och kan flytta hit för att arbeta och betala skatt.
I texten sägs inte ett ord om alla dessa goda människors skyldighet att informera sina skyddslingar om vad som gäller i Sverige. Till exempel att om en svensk myndighet och en svensk domstol – oavsett tidsåtgång – fattar beslut om att man inte har rätt att stanna så måste man lämna landet. Dessa goda människor har bidragit till att det ser ut som det gör, de har genom att ge falskt hopp i stället för att hjälpa till så att männen återvänder till sitt hemland, hållit dem kvar och skapat orealistiska förväntningar och krav från männens sida. De goda människorna har inte respekterat sitt eget lands lagar och regler och de har dessutom lärt sina afghanska skyddslingar att de inte heller behöver göra det.
Vi tröstade dem, lärde dem svenska, om demokrati, regler och västerländska värderingar. Vi gav dem hopp och kärlek. Vi visste att de hade tunga skyddsskäl och förberedde dem på ett liv i Sverige.
Häri ligger det största felet, det största sveket. Dessa svenskar påstår att de visste att afghanerna ”hade tunga skyddsskäl”. Det visste de givetvis inte. Dessutom är det hursomhelst inte privatpersoner som gör asylutredningar och styr den svenska asylhanteringen. Det är Migrationsverket och migrationsdomstolarna som fattar beslut enligt utlänningslagen och den samlade information och bevisning som finns att tillgå, inklusive den sökandes egen historia. Att undertecknarna av artikeln gett falskt hopp åt männen, det får de själva ta ansvar för, liksom för att de förberedde dem på ett liv i Sverige trots att de inte fick asyl eller uppehållstillstånd här. Och när de lärde afghanerna om demokrati och regler, hur kommer det sig att det inte ingick i den undervisningen att svensk lag ska efterlevas?
Gemensamt för oss alla är att vi har knutit an till våra ungdomar under den tid vi har fostrat och lärt känna dem. De har blivit en del av våra familjer och att mista dem är som att förlora ett eget barn.
Så skriver de också i sin artikel. Varför? Vad har det med frågan om uppehållstillstånd i Sverige att göra? Det finns ingen laglig grund för att asylsökande som fått avslag på sina ansökningar ska få stanna och försörjas här för att människor som har familjehem har ”knutit an” till dem. Ändå skriver de:
Men Migrationsverket bryr sig varken om familjeband eller skyddsskäl. I alla fall inte vad gäller ungdomar från Afghanistan.
Skyddsskälen är ju prövade minst två gånger, i två olika instanser. Några familjeband i lagens mening finns inte för afghaner som bor hemma hos svenska familjer. Samma lagar gäller för afghanska ungdomar och män som för ungdomar och män från andra asylländer. Det borde de här personerna veta. Att de inte ens drar sig för den ytterst osmakliga jämförelsen med judar (som flydde från utrotning i gaskamrar) med unga, kapabla män som lämnat sitt land för en bättre framtid, är bedrövligt:
Vissa av oss gömmer ungdomar i våra hem för att skydda dem från utvisning, precis som man på 1940-talet gömde judar i Europa. Idag är det afghaner som behöver skyddas från myndigheter.
Även om de 600 har fel på nästan alla punkter, ska det också sägas att medmänsklighet och vilja att hjälpa människor som man genuint uppfattar är i nöd är av godo. Men i medmänsklighet och hjälp ingår också i dessa fall att vara ärlig, att inte ingjuta falskt hopp utan att förbereda dem, som man tagit in i sitt hem under en tid, på vad som kommer att hända när/om svaret på ansökan om att få stanna här blir negativt. Nämligen att man måste lyda lagen om man får avslag hos Migrationsverket och i migrationsdomstol och lämna landet. Där har de 600 grovt fallerat i sitt medmänskliga uppdrag. De avslutar sin artikel så här:
Vi vill väl, vi vill se öppenhet och kärlek och vi vill möta andra människor med öppna hjärtan och empati. Vi står för ett gott samhälle där vi hjälper varandra.
Det bådar gott. De behöver bara lägga till att de också respekterar svensk utlänningslag även när den inte uppfyller vad just de själva vill och önskar, samt att de också, som ett tillägg i sin demokratiundervisning, kommer att förmedla till sina skyddslingar att om man inte har getts laglig rätt att stanna här så måste lämna landet.