Läs först Därför är det svårt att nå Migrationsverket, särskilt citatet ur förvaltningslagen (1986:223) om Myndigheternas serviceskyldighet.
Så här berättar nu en bloggläsare:
Jag hade följt din blogg länge redan innan min sambo och jag skulle söka uppehållstillstånd för honom, så jag visste väl att kontakten kunde tänkas bli krånglig. Jag ska inte dra hela historien med alla turer för dig (du har nog säkert hört det mesta ändå), den fick trots allt ett lyckligt slut i och med länsrättens dom i januari.
Men ditt inlägg om den försämrade kontaktmöjligheten med verket fick mig att minnas att jag ju skickat ett mejl just till migrationsverkets upplysning om vårt specifika fall i januari och fick då beskedet att svaret väntades ta 21 dagar! Det beskedet är i sig självt chockerande, men än värre är att jag inte fick något svar överhuvudtaget.
Idag, drygt fyra månader senare, skulle visserligen ett svar vara högst inaktuellt, men innan länsrättens dom kom, var det faktiskt hela vår tillvaro som kretsade kring att få uppehållstillstånd för min sambo. Även mina mejl till länsrätten förblev obesvarade.
Alltså: inget svar sig från Migrationsverket. Den hårresande långa svarstiden på 21 dagar som de själva angav, hölls inte och kanske tyckte man på Upplysningen då att: ”Äsch, eftersom vi ändå inte har svarat på tre veckor så kan vi lika gärna helt strunta i att svara”. Inte heller länsrätten – en domstol!!! – har brytt sig om vad som stadgas i förvaltningslagen och har bara helt enkelt låtit bli att besvara frågor från bloggläsaren.
Om det är meningen att allmänheten ska acceptera detta så måste förvaltningslagen ändras. Då får regering och riksdag skriva in något i lagen om att man givetvis kan kontakta myndigheter och domstolar, men att man inte har rätt att få svar. Men till dess borde väl lagen följas?
© Vid citat, ange källan!